Tatuerings smärta

Det där klarar du! Det är intensiv smärta som blir väldigt fokuserad på ett och samma ställe. Tatuering är ju typ en egen kategori av smärta så det är svårt att likna något annat, tycker jag. Är det mycket färgläggning? Skuggning? Konturer? Det är skillnad i smärtan bland dem. Jag har en med bara konturer, nästan ingen färgläggning och ingen skuggning alls. Den gick hur bra som helst och tog fyra sittningar. Medan en annan på ryggen har mycket skuggning som var vidrig rätt ut sagt.

Men har också fött barn haha. Då är ju belöningen kanske lite större dock haha.

Ge dig fasen på det så är det bara att slutföra. Det kommer bli grymt!

Jag skulle nog säga att det i början känns som nån rispar lite med nåt vasst, på slutet kändes det som tatueraren satt och skar med rakblad, haha. Men jag hade mycket färgläggning och några sitter på väldigt tunn hud; nyckelbenen, så det bidrar ju. 

Se till att vara utvilad och äta bra innan du tatuerar dig, undvik att göra tatueringarna under mens. Dela gärna upp sittningarna i 3 h max 4 h om du har låg smärttröskel. Jag har suttit 7,5 h som längst och var helt slut sen.

Sen är det som de andra har skrivit att i början så känns dett inte så farligt men ju mer huden blivit uppretad så bränner det som attans. Detaljerade skuggade motiv med mycket färg känns mer. Men man klarar mer än vad man tror :)

Detta är en perfekt beskrivning, jag tycker att under 2-3tim är okej sen börjar det bli lite jobbigt, längsta sittningen jag har gjort var 5timmar.

Du fixar det! Det är oftast väldigt lätt till en början men efter några timmar börjar det kännas i kroppen, man vill bara bli färdig. Tips är att ha med sig lite socker (typ cola) och något tuggbart. Sen efteråt känner man sig nästan lika bakis (fysiskt och psykiskt) och då brukar jag köpa pizza haha.

Det är väldigt olika beroende på vilket ställe på kroppen man tatuerar. Jag tycker det knappt kändes på underarmarna, när en tatuering gjordes slumrade jag till och med till (låg på en brits med armen på ett stöd) haha. Men jag har ganska hög smärttröskel pga plågsamma sjukhusbehandlingar ända sen barnsben så jämför inte med mig! Min smärttröskel är helt uppfuckad.

Jag brukar försöka preppa både mentalt och fysiskt. Sova ordentligt dagarna innan. Förbereda mig mentalt på att det kommer göra JÄTTEONT så att det snarare blir lite "jaha, oj det var inte så farligt". Sen såklart äta bra. Att ha med sig något att äta under tiden är nästan ett måste, går enklare då. Och att man under tiden kommer ihåg att slappna av och andas så mycket det går. Sen tycker jag man ska våga säga till tatueraren också när det gör ont eller känns jobbigt. Många tror man ska "härda ut" och vågar inte ens be om en paus.

Mina tatuerare har tyckt att det är asbra att jag säger till "kan vi pausa fem minuter så kan jag röra lite på mig och äta en müslibar". Då brukar dom själva passa på att sträcka på sig och käka något eller ta en kopp kaffe.
En tatuerare sa att det är bättre att ta paus än att man sitter och plågar sig för då börjar man spänna hela kroppen och glömmer att andas. Dom brukar ju fråga om det går bra flera gånger under tiden man kör och då är det bara att vara ärlig. Dom frågar ju inte för skojs skull liksom. Jag gjorde en större tatuering där ett område gjorde extra ont och då sa jag det, och då sa tatueraren "då ska jag försöka jobba lite fortare precis här så jag inte plågar dig i onödan". 

Jag tycker det gjort mest ont på ställen med tunn hud och nära leder, t.ex vid armbågen, handleden, sidan av handen där det är supertunn hud. Nära armhålan var också lite plågsamt. Har inte tatuerat höften eller revbenen men har hört att det kan göra extra ont där och att det känns lite obehagligt av själva maskinsurret när man kör nära skelettet. 

Jag tror du kommer klara det! Ät bra, ha med dig mellanmål, var ärlig och transparent med din tatuerare och våga säga till om du tycker något är obehagligt eller gör ont. 

Det känns knappt att tatuera sig, såvida man inte är extremt blödig.

Det är inte fint med tatueringar... hur fint är det när man är 50... varför ska du göra detta? Vad ska du tatuera?

Tänk på sommarn när du ska ha korta kläder och det finns massa blaffor på låret.

Frågade TS om folks åsikter om tatueringar? 

Men man blir ju så ledsen

Varför då?

Man förstör sitt utseende med dessa blaffor... speciellt på tjejer ser det anskrämligt och low class ut.

Vill inte bistå med någon snoppmätartävling eller så direkt.. och jag vill inte heller låta alldeles för kaxig osv.

Men först, och att jag är kille, obviously' apropå det 'Snopp tävling.. skit samma!"
Men jag försökte väl bygga ett självförtroende och självkänsla på ett tomt skal inne i huvudet.. man fördärvade väl lite av hjärnbalken i någon skatebordolycka kanske när man var grabb.. men nog om det så länge.

..
Jo, att jag är Kille så därför har jag inte fött något barn såklart.
Så därför, och sådär långt kan jag inte sträcka mig med att säga;
Exakt vad smärta är helt och hållet, dock har jag slagit mig mycket men har inte gått genom precis allt i smärtväg?

Igen. Den smärtan då tex. med att föda barn.. den kan jag bara föreställa mig, eller knappt det heller men ni fattar grejen.

Men trots detta.. och ändå med så mycket man har gått genom, skadat sig totalt helt genom, över hela kroppen mer eller mindre i övrigt under hela uppväxten, har snart i alla fall opererat varenda ben i kroppen (Ett tag trodde man, som tonåring.. att man var odödlig? Haha.
Korkat tänkt, men så funkar det.. I alla fall för dom allra flesta pojkar och Mig då.

Sen är jag allergisk? tror jag, eller minns inte, men jag tål inte en sorts bedövning när man somnar in, inför den här Narkos, sövnings- grejen eller 'whatever.. så att söva mig är svårt.

..Så jag har därför känt dom mesta, förlåt flesta gångerna när dom har varit inne med verktyg inuti mig och rotat o lagat mig. Usch fy!
Bara att tänka på det ger mig alltid rysningar.. för det får jag, rysningar.
Men inte mer än så.

Poängen här är att; Pga. det jag precis har sagt ..Så känner Jag därför inte alls av smärtan på samma sätt som alla andra?
I alla fall inte med att Tatuera mig. Det är rena barnleken.

Jag vill säga att jag nog tillhör den kategorin, om där finns en sån, tror faktiskt inte att jag unik eller så.. men här somnar jag ibland under tatueringsprocessen. eller samma händer när jag sitter i tandläkarstolen osv.
Så är det en och annan person som höjer på ögonbrynet.. när dom frågar, "Hej, sover du?.. Okej?"

Så, Ts.
Att du erkänner dig "mesig" är starkt, en form av styrka det med?
Förlåt!

Sen har du en lista där, med att du bla. har fött barn..
Så i kontext till ditt inlägg, Nej, I så fall borde du inte ha svårt med att göra färdigt? Bli klar med dina redan påbörjade tatueringar, förlåt.. eller hade du inga? Oklart..

Du är stark, och jag tror att du klarar det galant tjejen!
För i så fall är det bara att sätta sig i stolen och göra tatueringarna du vill.
Ha det! Ha det så bra så länge. Lycka till.