Ni som bor långt ut på landet

Öken. För några år sen bodde vi på en liten ort där det var 12 timmar resväg hem för mig. Det låg mitt i ingenstans, 45 minuter till närmsta riktiga ort (som inte heller var särskilt stor), knappt nåt att göra heller, varken i centrum eller utanför tätorten. Det var som att bo i dödens väntrum. Jag blev så deprimerad att jag var tvungen att söka mig till öppenpsyk för terapi och medicinering, jag var självmordsbenägen till och med. Vi hade inga barn då tack och lov.