• Anonym (Gravid)

    Gravid med första barnet, äldre mamma, massa känslor

    Är gravid med första barnet, 38 år gammal och barnet väntas komma om några månader. Är i grunden så otroligt lycklig. Har velat bli mamma i många år men först nu har jag en relation jag verkligen tror på. Så barnet är extremt efterlängtat. Kom till naturligt inom normaltid om det nu spelar någon roll. I flera år trodde jag det var något jag inte skulle få uppleva och hade väl i princip förlikat mig med tanken, så lyckan nu har varit otrolig.

    Men så gör jag det man inte ska, börjar läsa trådar här på FL. Och ser hur många som är negativt inställda till äldre mammor. Och även om jag vet att jag inte ska bry mig, så gör jag det. Kanske pga gravidhormoner som gör mig känsligare.

    Jag vill det allra bästa för mitt barn, har en god ekonomi, trygg omgivning, många framtida lekkamrater för barnet. Själv är jag pigg, tränar regelbundet och har ett extremt stort barnasinne kvar.

    Är det så hemskt att få första barnet vid 38, verkligen? Ses man ned på så mycket i verkligheten som det framstår här på FL? Viskas det bakom ryggen? Drömmen vore ju ett syskon till barnet, och går det så går det, men jag tillåter mig att vara glad även för detta barn för sig självt. Men efter att ha läst lite här känner jag mig lite modfälld.

  • Svar på tråden Gravid med första barnet, äldre mamma, massa känslor
  • Embla twopointoh
    Anonym (Gravid) skrev 2021-07-15 14:36:13 följande:

    Är gravid med första barnet, 38 år gammal och barnet väntas komma om några månader. Är i grunden så otroligt lycklig. Har velat bli mamma i många år men först nu har jag en relation jag verkligen tror på. Så barnet är extremt efterlängtat. Kom till naturligt inom normaltid om det nu spelar någon roll. I flera år trodde jag det var något jag inte skulle få uppleva och hade väl i princip förlikat mig med tanken, så lyckan nu har varit otrolig.

    Men så gör jag det man inte ska, börjar läsa trådar här på FL. Och ser hur många som är negativt inställda till äldre mammor. Och även om jag vet att jag inte ska bry mig, så gör jag det. Kanske pga gravidhormoner som gör mig känsligare.

    Jag vill det allra bästa för mitt barn, har en god ekonomi, trygg omgivning, många framtida lekkamrater för barnet. Själv är jag pigg, tränar regelbundet och har ett extremt stort barnasinne kvar.

    Är det så hemskt att få första barnet vid 38, verkligen? Ses man ned på så mycket i verkligheten som det framstår här på FL? Viskas det bakom ryggen? Drömmen vore ju ett syskon till barnet, och går det så går det, men jag tillåter mig att vara glad även för detta barn för sig självt. Men efter att ha läst lite här känner jag mig lite modfälld.


    Så här är det, de som inte följer normen kommer alltid att vara föremål för diskussion, människor som grupp funkar så.

    Min upplevelse är dock att unga mammor får bra mycket mer viskningar bakom ryggen och även nedlåtande/dömande kommentarer, än vad mammor som är äldre än normen får. Detta för att det också är norm att ha utbildning, jobb och stabil relation innan man försöker få barn, och de som inte har det anses oansvariga och även av vissa som sämre föräldrar. Så, äldre mammor, även om de nu råkar vara "för gamla" i vissas ögon, har i alla fall något unga mammor ofta saknar, nämligen  utbildning och jobb, så det är enligt detta tankesätt "värre" att få barn ung än det är som äldre.

    Jag tycker du ska strunta i de som har något att invända mor din ålder. Låt dem inte förstöra din glädje över ditt barn. Och, låt bli att läsa trådar där mammors ålder diskuteras, för din egen skull.
  • Anonym (Minna)

    Det finns ju så många fördelar med att skaffa barn lite senare. Jag är 38 och väntar mitt andra barn.

    Jag är välutbildad och har hunnit göra karriär, har en trygg anställning med hög lön. Jag har bostadsrätt, bil, sommarstuga och är välförsäkrad.

    Dessutom är jag tryggare i mig själv och min föräldraroll, än vad jag upplever att många yngre mammor är.

  • Anotherone

    Du är i det äldre spannet, sett till hela landet. Men det finns ju som du skriver många fördelar med det.
    Stabilitet, erfarenhet, trygghet osv.
    Det kan man givetvis ha som yngre också, men det behöver inte vara en nackdel att vara äldre.

    Jag har själv två barn, första kom det året vi skulle fylla 26 och syskonet 11 år senare. Så jag var 37 när jag blev mamma senast. Det har varit lättare att prioritera, jag har inte känt samma stress att hinna med en massa saker utan liksom mer landat i att var sak har sin tid. Jag är inte oumbärlig på jobbet, det är ok att amma i soffan hela dagarna, jag känner inget behov av att gå på stan med barnvagn i klunga med andra utan tog det bara väldigt mycket lugnare.

    Vi hade fasta jobb, utbildning, bostad, bil osv när vi blev föräldrar första gången också, det var ingen olycka utan väldigt planerat och önskat. Men självklart förändras och förbättras ekonomin (för de flesta?) på 11 år så jag ska inte sticka under stol med att det har varit lyxigt att kunna vara hemma länge och ha det bra ekonomiskt, att ha den tryggheten, som man kanske har närmare till hands när man är närmare 40 än när man är yngre.

  • Anonym (40)

    Jag var 40 när jag fick första barnet. Om någon har haft åsikter om det så har de i alla fall haft vett att inte framföra dem till mig. Fördelen är att folk sällan tror att jag är så gammal som jag är. Och nej, planen var inte att bli en gammal mamma, men det tog 10+ år och ett stort antal IVF för oss att lyckas. Det var inte ett alternativ att sluta försöka vid 35 för att någon på internet tror man är färdig för långvården då.

    Hur man än gör så kommer _någon_ ha åsikter om ens familjebildning. För ung, för gammal, för nytt förhållande, barn med någon som redan har barn, bara ett barn, bara två av samma kön, tre barn fast man redan har ett av varje kön, mer än tre barn, för tätt emellan, för långt emellan, etc etc. Det är bara att ignorera.

  • Anonym (Gravid)

    Tack för svar.

    Jag menar inte att jag vill på något vis se ned eller jämföra mig positivt mot de som blev föräldrar tidigare i livet heller. Jag hade nog gärna skaffat barn tidigare med, men nu blev livet såhär och jag är ju glad för varenda annan förutsättning med en bra relation, ett boende jag trivs med på en bra plats för barn, en karriär jag är trygg med. Så jag försöker se de positiva delarna i vad jag kan ge barn nu.

    Mest att jag var (och är!) så glad över barnet, så när jag läste saker som hur mitt barn kommer få skämmas över sim gamla mamma, hur egoistisk jag är och hur bättre det varit för barnet om jag skaffat det tidigare så tog det lite. Ska försöka undvika att läsa de trådarna framöver.

  • neverpreggo

    Kanske istället läsa om alla som kämpar/kämptat och som totalt struntar i vilken ålder de blir gravida i?


    38 är inget ovanligt. Du är i en bra relation och det om något är bättre än att bli gravid vid 20 med en idiot.

  • Anonym (Dumheter)

    Jag kan aldrig tänka mig att barnet kommer att skämmas över att du skulle vara en gammal mamma (vilket jag f ö inte ens tycker att du kvalificerar som, du är ju inte ens 40 +)

    I vårt område (storstad, villaområde) skulle du snarare vara en mycket genomsnittlig mamma. Liksom jag själv, och ingen har hittills klagat!

    Gläds åt graviditeten nu! När barnet väl har kommit så kommer du inte ha tid att noja över detta gissar jag!

  • neverpreggo

    Jag minns att jag hade någon klasskamrat vars som upplevdes äldre men där var det adoption involverat och det kunde inte spelat mindre roll. Sen tycker man alla är uråldriga som barn ändå :P


    Många som skriver illa om äldre mammor är de som inte kan stå för att det smartaste kanske inte hade varit att bli gravid väldigt tidigt. Så de försvarar sig fastän det egentligen inte är något krig...

  • Anonym (Elsa)
    Anonym (Gravid) skrev 2021-07-15 14:36:13 följande:

    Är gravid med första barnet, 38 år gammal och barnet väntas komma om några månader. Är i grunden så otroligt lycklig. Har velat bli mamma i många år men först nu har jag en relation jag verkligen tror på. Så barnet är extremt efterlängtat. Kom till naturligt inom normaltid om det nu spelar någon roll. I flera år trodde jag det var något jag inte skulle få uppleva och hade väl i princip förlikat mig med tanken, så lyckan nu har varit otrolig.

    Men så gör jag det man inte ska, börjar läsa trådar här på FL. Och ser hur många som är negativt inställda till äldre mammor. Och även om jag vet att jag inte ska bry mig, så gör jag det. Kanske pga gravidhormoner som gör mig känsligare.

    Jag vill det allra bästa för mitt barn, har en god ekonomi, trygg omgivning, många framtida lekkamrater för barnet. Själv är jag pigg, tränar regelbundet och har ett extremt stort barnasinne kvar.

    Är det så hemskt att få första barnet vid 38, verkligen? Ses man ned på så mycket i verkligheten som det framstår här på FL? Viskas det bakom ryggen? Drömmen vore ju ett syskon till barnet, och går det så går det, men jag tillåter mig att vara glad även för detta barn för sig självt. Men efter att ha läst lite här känner jag mig lite modfälld.


    Alltså det folk vänder sig mot är att det ska vara norm att skaffa barn sent och att det alltid är lika med stabil ekonomi och stabilt förhållande och det ska vara norm.

    Och det innebär att göra det svårt för många som inte kan bli med barn. Vidare är det inte så optimalt på alla plan att bli mamma som gammal i sammanhanget även om det nu är fysiskt möjligt, att just du blivit det är väl ingen katastrof men tragiskt att det ska förespråkas. Det är också tragiskt att det är mammor i mer normal bra ålder som blir illa bemötta med fördomar och nedsättande kommentarer trots att de gjort ett sundare val. Det är som om man förespråkar övervikt framför normalvikt och andra osunda ideal framför sunda ideal.
  • Fjäril kär

    Se det såhär.. Oavsett när man väljer att skaffa barn i livet kommer det alltid finnas folk som har en åsikt om det. Hur du än gör har du arslet bakåt liksom..

    Jag fick mitt första barn som 21 åring och det var helt fel.. Nästa barn kom vid 22 och det var också fel... Blev gravid igen trots spiral som 23-åring och gjorde abort och herregud vad skäll jag fick.... Tredje och sista barnet kom när jag var 30 efter tre års fertilitetsutredning och antal missfall... och det var VERKLIGEN fel att skaffa en sladdis och huur kunde jag göra så mot mina barn och vara så ego att skaffa en bebis som gammal och så kom fyrahundra argument mot sladdisar.... Etc...

    Get The point?

Svar på tråden Gravid med första barnet, äldre mamma, massa känslor