Gravid med första barnet, äldre mamma, massa känslor
Är gravid med första barnet, 38 år gammal och barnet väntas komma om några månader. Är i grunden så otroligt lycklig. Har velat bli mamma i många år men först nu har jag en relation jag verkligen tror på. Så barnet är extremt efterlängtat. Kom till naturligt inom normaltid om det nu spelar någon roll. I flera år trodde jag det var något jag inte skulle få uppleva och hade väl i princip förlikat mig med tanken, så lyckan nu har varit otrolig.
Men så gör jag det man inte ska, börjar läsa trådar här på FL. Och ser hur många som är negativt inställda till äldre mammor. Och även om jag vet att jag inte ska bry mig, så gör jag det. Kanske pga gravidhormoner som gör mig känsligare.
Jag vill det allra bästa för mitt barn, har en god ekonomi, trygg omgivning, många framtida lekkamrater för barnet. Själv är jag pigg, tränar regelbundet och har ett extremt stort barnasinne kvar.
Är det så hemskt att få första barnet vid 38, verkligen? Ses man ned på så mycket i verkligheten som det framstår här på FL? Viskas det bakom ryggen? Drömmen vore ju ett syskon till barnet, och går det så går det, men jag tillåter mig att vara glad även för detta barn för sig självt. Men efter att ha läst lite här känner jag mig lite modfälld.