Ofrivilligt barnlös

Hej!

Jag kanske inte heller har ?rätt? att skrlva här inne men vill oxå ge mitt stöd o kärlek till alla som kämpar. Våra förutsättningar må va olika, vi må ha olika historier bakom oss, men de vi har genemsamt är att vi alla kämpar och sörjer på våra sätt!

Ja va nyligen med om ett MA som upptäcktes i v12 på kub testet. Fostret hade dött i v 10. Hela min värld raserades. Det var visserligen oplanerad men så så välkommet. Upptäckte MA:t en månad innan vi skulle gifta oss. Fatta tajmingen? Hade det inte varit för min otroligt stöttande man vet jag inte hur mkt sämre ja hade mått.. o så på altaret samtidigt som jag känner hur jag blöder är en historia för sig. Väldigt jobbigt fysiskt. Nu 2mån senare har ja äntligen slutat blöda och på gyn undersökningen i förrigår syntes en ägglossning. Man kan ju bara hoppas att man prickat in den. Oavsett vad eller oavsett hur de än blir så är de viktigt o sörja på sitt sätt. Är glad att FL funnits under tiden för Gud så fina stöttande tjejer de är här inne! Önskar alla all lycka och är tacksam att kunna bolla tankar med samtliga!<3