Schizoaffektiv men stabil

Som någon som bevittnade ett återfall efter 13 år hos någon med den diagnosen, måste jag säga att det tyvärr låter väldigt väldigt olämpligt att skaffa barn utan ett väldigt starkt nätverk och partner inblandat. 
Nu kan det naturligtvis variera hur det yttrar sig, det är möjligt att det i min väns variant är värsta möjliga (och han är man och inte så trolig att plötsligt stå ensam med ett spädbarn som tur är) där det är manier som eskalerar psykotiskt. Problemet i det fallet är ju att den inledande hypomanin känns så bra att självinsikten att söka hjälp generellt inte finns där (och omgivningens antydningar slås bort om det inte är väldigt nära omgivning som vet exakt hur den drabbades ska fås att söka hjälp och även då är det ofta mycket svårt) trots att man redan tidigt saknar det omdöme, tålamod och säkerhetstänkande som behövs för att hantera ett litet barn. Min vän var absolut olämplig att barnvakta syskonbarn som fanns i närheten och han ofta hade hand om annars och det var svårt att se för systern som var mamma till barnen ifråga då hon var för ung för att varit med då han hade sitt ursprungliga skov 13 år tidigare. Övrig familj var inte tillräckligt nära involverade för att märka på flera veckor. När det väl utvecklats till full manisk psykos lurade han även sjukvårdspersonalen som behövde tvångsinlägga honom då det visserligen märktes han var "uppstressad", men folk som inte kände honom närmare visste inte att det han berättade som förklaringar var rena lögner och inte hade någon sanning bakom dem. (paranoian var stark och han ville ju inte alls läggas in då han var utsatt för en komplott för att komma åt honom för att han utförde hemligt uppdrag åt regeringen så han var ju beredd att säga vad som helst för att det inte skulle hända) . Det super akuta läget varade väl 1-2 månader, efter det var han fortfarande i viss mån paranoid någon månad till, men den avgrundsdjupa reaktiva depressionen varade ett år efter där han definitivt inte heller hade varit någon säker omhändertagare av ett litet barn. Under ca 7 år av de 13 åren innan hade han varit "välfungerande och stabil" och gift och uppfostrat två styvbarn. 

Har du fått återfall i psykotiskt tillstånd tidigare? hur yttrar det sig? Har du tillräckligt nära nätverk som kan agera direkt innan det riskerar att bli farligt för barnet? Eller har du haft det ganska många gånger så du säkert vet att du själv märker direkt och söker hjälp omedelbart och inte blir paranoid och drar dig undan alternativt tror att allt är toppen? Om det inte finns andra i ditt liv som är nära nätverk så är det inte helt omöjligt att t ex polis som ibland blir inblandade behöver kontakta din familj för hjälp som kanske då blir inblandade på det sättet. 

Värt att tänka på också är den extra riskfaktorn som sömnbristen som för det mesta följer med ett litet barn är en ganska stark ökad riskfaktor för återfall. 

Ju mer man har av den här typen av "skörhet" och svagheter desto viktigare är det med ett ordentligt och stabilt stöttande nätverk om man ska skaffa barn, för det är jättetufft även för någon som är helt "frisk". Att du har en full sjukersättning tyder inte på att du är så stark (om det godkänns är det oftast för att man inte tål ens den stress ett deltidsjobb innebär utan att riskera återfall, eller att man har det så ofta att det inte går, vilket inte rimmar med att det är många år sedan). Ha barn (speciellt som ensamstående) är helt enkelt mycket värre än ett anpassat deltidsarbete. Med det sagt kan ju sjukersättningsbeslutet vara det felaktiga.