levisen skrev 2021-08-03 22:54:44 följande:
Har inte svarat på de senaste inläggen, inser jag :)
Som någon här skrev. Att vi hittar på för mycket åt honom en hel dag kan defenitivt stämma. Så fort vi gör något ute där han antingen får leka på lekplats, cykla, leka med vänner så är han som sagt världens lyckligaste unge, med fullt normal och lätthanterlig dos av trots - inget som sticker ut. Då blir det att vi ganska snabbt efter frukost och påklädning sticker ut och gör något för att vi vet att allt går så bra när vi gör annat än att bara va hemma. Det är hemmafronten som blir riktigt outhärdlig.
Dynamiken mellan oss vid t.e.x, handling på Maxi är helt fantastisk. Superduktig och hjälpsam i butiken. Tjatar ingenting om godis eller liknande. får aldrig såna här berömda flippar som man hört om.
Någon föreslog att vi skulle låta honom vara med på hushållsbestyr. Ja absolut, det får han ju, i den mån som går. Men oftast ska det gå snabbt och det kanske är grejer han inte kan hjälpa till med.
Vår pojk är inte bara vild, och överallt? han är aldrig tyst heller. Han ska konstant prata (?tjata) med oss om något han vill ha. T.ex. nappen. Som vi försöker få bort dagtid. Det kan han gnälla om utan stopp medans jag lagar mat. Trots alla möjliga försök med pedagogiska svar så blir det ändå tillslut att man får ryta till riktigt ordentligt. Då slutar han. Men då är det något annat han börjar tjata om eller att han blir sur för att jag tappade humöret. Då kan han säga ?STOPP MAMMA? och slå mig?.. så är vi där igen. Jag måste sätta gräns och bli arg. Igen. Under tiden jag lagat mat i 45 min. har det varit oavbrutet med bråk. Även fast han får vara med och laga mat, även fast jag varit pedagogisk, även fast jag föreslagit saker för honom att leka/pyssla med, sätta på något på tv. Mitt psyke är så nedbrutet på bara denna korta stund.
Tack för tips om utökade timmar om man pluggar!! Det ska jag kika på faktiskt. Har ekonomikurser jag vill ta.
Det som snurrar i mitt huvudet konstant är. Varför kan inte min son leka själv? Varför behöver han vår konstanta uppmärksamhet och bli underhållen jämnt. Varför behöver han konstant prata med oss/tjata på oss. Varför följer han efter mig i varje rum och ropar på mig så fort jag inte finns nära honom? Varför gillar han inte att pussla, bygga, måla osv. trots att vi sitter med?. Varför vill han BARA busa, hoppa, snurra och leka vilt?
Har vi missat något? Vi är sjukt närvarande föräldrar som ger honom stimulans. Men det är helt omöjligt att få honom att vara still och koncentrera sig på något. Han är ju så otroligt trygg i sig själv annars, modig och så mycket vilja att lära sig och göra saker. Men är han på något vis otrygg ändå ? Eftersom han inte kan klara sig själv mer än några få minuter?
Jag upplever honom helt enkelt som ett stressat barn. Hyperaktiv.
Det enda jag önskar är mer harmoni på hemmaplan. En dag då det regnar och vi inte kan va ute så önskar jag att han kunde vara lite tyst en stund, leka på sitt rum någon halvtimme, inte tjata om något tills vi tappar det, inte hela tiden behöva uppmärksamhet, kunna någon gång kanske se en film med mig och mysa lugnt och stilla. Men det känns väldigt långt bort nu.
Men han är 2,5 år ... Då är det inte många som kan sysselsätta sig själva - särskilt inte just när deras föräldrar vill göra något viktigt. Och särskilt inte om det inte finns syskon som kan vara sällskap. Laga mat i 45 minuter? För oss med lite vildare barn är det helt enkelt inte en realistisk målsättning i den åldern. I alla fall om det handlar om vanlig matlagning och inte en pedagogisk aktivitet. Det är inte konstigt att du blir så frustrerad om det är det du tror är normalt och borde fungera.
Du upplever honom som stressad och hyperaktiv hemma, men inte när ni är ute eller i andra sammanhang. Tror du att du kan använda dig av dessa observationer? Vad får honom att må bra och vad tar fram dessa stressade sinnesstämningar? Eller är det så att han kan och vågar ta ut frustrationer och spänningar när ni är hemma?
Och varför måste du "ryta till" om nappen? För att få stopp på tjatet? Men han blir ju så arg att han skriker och slåss istället. Är det verkligen värt det? Är det verkligen den fight ni väljer att ta?
