• Anonym (Famrätt)

    Enskild?

    Det är nog 50/50.

    Just den juridiska vårdnaden är svårt att bli av med om man inte ställer till det i barnets vardag genom att inte skriva på papper som behöver skrivas etc.

    Däremot är det ju utifrån det du beskrivet olämpligt att han har boende eller obevakat umgänge. Fast du ska ju också kunna bevisa det du vet.

    Du ska tänka noga på vad du gör. Just nu finns ingen dom på umgänge med pappan, så om du nu vägrar lämna över barnet om han en dag dyker upp och vill hämta barnet så bryter du inte mot nån dom eller avtal genom att vägra lämna över barnet.

    Om du väljer att ta saken till tingsrätten gällande vårdnaden kommer han troligtvis även att ta upp frågan om boende och umgänge också. Och umgänge i nån form får en förälder (egentligen är det barnet som får det) nästan alltid. Det kan således sluta med att ni fortfarande har genensam vårdnad OCH att dessutom finns en dom på att pappa och barn ska ha umgänge en gång i veckan eller varannan helg med övernattning. Och då MÅSTE du lämna ifrån dig barnet, för annars bryter du mot en dom och kan både få böter och i förlängningen själv förlora vårdnaden om barnet.

    Så tänk dig noga för vad du drar igång.

    Rättssystemet är nyckfullt och det finns en ängslighet för att det ska se ut som om pappor inte får samma rätt som mammor.

    Om pappan idag inte ställer till problem utan mest är frånvarande så skulle jag råda dig att sitta stilli båten och se vart det utvecklas.

  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-18 20:06:41 följande:

    Tack snälla för dina ord och ja idag har vi ingen dom på umgänge så det hade det ju blivit.

    Just nu är han mest frånvarande och vi har inte behövt skriva under några papper eller avtal än. Han säger att han kommer skriva under de papper han behöver och det kommer han säkert argumentera för sig vid en tvist.

    Jag har bevis och dokumenterat allt från dag ett


    Jag tycker du ska avvakta med att ta det till tingsrätten.

    Vänta och se om han ställer till problem med papper etc.

    Även om man knarkar och är begått brott mot någon annan så är det ej skäl att ta ifrån honom vårdnaden. Du måste först kunna visa att han ställt till faktiska problem för dig och barnet i relation till vårdnaden. Ha is i magen. Väck ej den björn som sover och spara den dokumentation du har om det skulle behövas framöver. Du har mycket större möjligheter att skydda ditt barn som det ser ut idag när pappan inte har någon dom att hänvisa till än den dagen han har en dom i bagaget att hänvisa till.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-18 20:30:42 följande:

    Tack för råden.

    Jag vet att jag ska neka honom umgänge om jag misstänker att han är aktiv i sitt missbruk men hur länge kan jag neka han umgänge om han lämnar negativa prover?

    Jag är också orolig för vad som egentligen hänt med mamman och de andra barnen då de levt skyddat i två månader. Det gör man väl inte utan grund eller bevis?

    Jag träffade han för två somrar sen och han hade ett städat liv på ytan. Trodde inte i min vildaste fantasi att detta skulle ske.. känns som det har eskalerat helt det här året.


    Jag råder dig tvärtom inte att neka honom umgänge oavsett negativa prover. Du ska tvärtom erbjuda umgänge på eget initiativ. Detta visar att du är samarbetsvillig och försöker tillgodose ditt barns rätt till en relation med båda sina föräldrar, vilket är en central del inom det familjerättsliga området. Det finns föräldrar som aldrig lyckas sluta missbruka eller kan lämna rena provet. Barnen har rätt att ha en relation ändå med sina föräldrar. Men umgänget ska vara tryggt och säkert och föräldern får ej vara synligt påverkad då det är otäckt för barn. Men negativa provet är ej nödvändigt för umgänge. Men umgänget skall vara övervakat och nu när barnet är så litet så måste du vara med vid umgänge.

    Att helt neka umgänge kan bli väldigt negativt för ditt case om saken hamnar i tingsrätten. Om du däremot kan visa att du regelbundet erbjudit umgänge, kanske genom att erbjuda honom att träffa er ett par timmar i en lekpark, under trygga former så ser det mycket bättre ut för dig. Med tanke på hur du beskrivit honom är ju risken rätt stor att han uteblir en stor del av gångerna vilket även det kommer att gagna dig om saken hamnar i tingsrätten. Att helt strypa umgänget om det inte är direkt skadligt att ha umgänge är inye en bra ide.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-18 20:48:59 följande:

    Det rådet fick jag av socialtjänsten att sätta krav på honom. Att han får umgänge om han lämnar negativa prover och är villig att gå behandling?

    Jag har erbjudit umgänge flera flera gånger detta året. Åtta gånger har han inte dykt upp fast vi bestämt tid och andra gånger har han ställt in och några gånger har han kommit.


    Socialtjänsten har tyvärr ofta rätt dålig koll på det familjerättsliga området och ger således rätt kassa råd. Jag har jobbat med båda i många år och kan själv ha gett liknande tips för att jag inte visste bättre.

    Har dessutom mångårig erfarenhet av missbruk och det funkar inte att motivera någon till behandling genom att använda barnet som verktyg. Missbruk handlar om helt andra mekanismer. Folk super och knarkar bort både jobb hus och familjer då missbruk är en komplex problematik. Du ska inte ta på dig ansvaret för hans missbruk och behandling. Du kan inte lösa detta åt honom. Däremot kan och måste du ställa krav på att han inte är synligt påverkad vid umgänge och absolut inte gå med på att han ensam har umgänge innan han har visat stabil och långvarig nykterhet. Men erbjud ungänge tillsammans med dig. Dokumentera alla de gånger du erbjudit umgänge och vilka gånger han dykt upp eller ej dykt upp.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 06:52:40 följande:

    Ja jag har ju märkt av att man får så mycket olika info och råd från olika myndigheter. Det finns liksom inga generella råd förutom "att skydda barnet" och hur ska jag göra det?

    Vi hade bestämt umgänge här varannan söndag i två timmar.

    Men jag vill inte att han är ensam med barnet på länge!

    De känner inte varandra och jag litar inte alls på pappans omdöme med barnets säkerhet.

    Hur länge kan jag låta de träffas med mig närvarande?

    De sågs i december och sen i början på juni så det gick ett halvår utan att de sågs alls.


    Innan han har en stabil och dokumenterad nykterhet ska han inte vara ensam alls med barnet. Även om han hade det ska han ändå inte vara ensam med barnet utifrån att barnet är så litet och de inte känner varandra. Jag tänker att om umgänget blir regelbundet och barnet lär känna sin pappa OCH han är drogfri, så kan han kanske vara själv med barnet några timmar om ett halvår eller så. OM han skött sina tider och byggt en relation med barnet. Fram tills dess enbart umgänge med dig närvarande. Erbjud i alla fall ett tillfälle i veckan. Dokumentera. Ska han bygga en relation med barnet funkar det inte att dyka upp var tredje gång. Och då blir det aldrig nåt umgänge på egen hand.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 07:53:29 följande:

    Tack för dina svar. Jag ska ha is i magen, fortsätta dokumentera och se vad som händer och ta det utefter det.


    Lycka till.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (pppp) skrev 2021-07-19 08:51:07 följande:

    Givetvis är det ett bra krav att han ska ha lämnat negativa prov. Vet många som haft det kravet på sig för att över huvud taget ha någon anledning att skärpa sig eftersom de velat träffa sina barn. 

    Det är givetvis beroendet som gör det svårt men det här handlar om barnen, inte den drogande föräldern, så man får faktiskt bita i det sura äpplet om man inte kan uppvisa negativa tester. Enligt lag ska den andra föräldern skydda barnen och då kan det bli att man nekar umgänge. Jag tycker inte det är varken märkligt eller fel. 

    Om det krävs övervakat umgänge måste ett sådant planeras och det är inte säkert att det är den andra föräldern som ska närvara, kanske varken vill/vågar osv.Det är inte så enkelt att bara slänga ihop ett övervakat umgänge.


    TS har inga möjligheter i form av privatperson kräva några negativa tester eller att få tillgång till bevis på att han genomgått behandling så detta är helt enkelt inte en framkomlig väg rent juridiskt. Faktum är att inte heller socialtjänst eller tingsrätt kan kräva att någon lämnar UP. Detta har prövats och JO har kritiserat när socialtjänsten lagt in sådan krav då det strider mot grundlagen då det skulle innebära inskränkningar i den enskildes skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp.

    Så säger lagen.

    Jag som person anser även att det där med rena UP är ett falskt skydd. Även om du lämnat ett rent UP förra veckan eller på förmiddagen innebär inte att du är nykter på eftermiddagen.

    Rent krasst finns det väldigt många missbrukare som aldrig lyckas sluta missbruka, vilket inte med automatik innebär att de är farliga eller hemska människor. De kan vara hur fina människor som helst som mycket väl kan genomföra ett bra och positivt umgänge tillsammans med den andra foräldern eller umgängesstöd. Att de däremot pga missbruket ej kan anförtros den dagliga vårdnaden eller umgänge på egen hand är en annan fråga.

    Det finns jättemånga föräldrar som trots att de ej är missbruksfria klarar av att ha umgänge med sina barn på ett tryggt sätt. Självklart inte om de är aktivt påverkade/berusade, men det är man inte nödvändigtvis för att man är positiv på ett UP.

    Det handlar inte om förälderns rätt utan om barnets rätt att känna sin förälder och ha en relation på den nivån som föräldern klarar av.

    Det är skadligt för barn att helt skäras bort från den ena föräldern. Ibland är det nödvändigt, men det kan det vara även av andra skäl än just missbruk.

    Nej jag vidhåller att umgänge med barn inte ska användas som påtryckninsmedel. Barn har sina egna behov och rättigheter och ska inte på något vis bli ett vapen mellan vuxna även om man anser att syftet ör gott.

    Med tanke på hur många som aldrig lyckas bli fria från sitt missbruk, är det då rimligt att barn då aldrig under hela uppväxten ska få träffa sin förälder även om umgänge skulle kunna ske på ett positivt sätt. Jag tycker ju inte det. Det ÄR viktigt att barn får lära känna sin förälder även om de har diverse defekter och problem, under förutsättning att det ej innebär en fysisk eller psykisk fara för barnet.

    Jag pratar alltså om trygga umgängen i en kontrollerad miljö inte om att missbrukaren skulle få ta hem barnet missbruka framför dess ögon eller ha nåt ansvar för barnets omsorg.

    Ett par timmar i en lekpark är mycket värdefullt för barnet även om föräldern inte kan lämna ett negativt UP.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 10:22:33 följande:

    Det snackas så mycket om barnens rättigheter men i praktiken känns det som att det är pappans rättigheter men vad har han för skyldigheter då?! Ingenting. Han kan leva loppan, punda och göra än det ena än det andra, bråka och hålla på men ska fortfarande träffa barnet och vara vårdnadshavare.

    Nu har de ju ingen relation, barnet vet inte vem pappa är och jag tror ärligt inte han hade tagit skada av att pappan försvann helt om det skedde nu medan han är liten och de aldrig haft en relation.


    Ja tyvärr är det fortfarande så i praktiken att det är förälderns rätt som gynnas fast man kallar det barnets rätt.

    Däremot tror/vet jag att det ÄR viktigt för barn att ha någon typ av relation till båda sina föräldrar. I långa loppet skapar en total frånvaro av en förälder massa frågor, rotlöshet och känslor av att vara bortvald hos barn i den situationen som ÄR skadligt för självkänslan. Även om barnet nu idag när det är så litet naturligtvis inte tar skada av situationen. Även om föräldern inte klarar av att ta ansvar så är det viktigt för barnet att ha en bild av vem föräldern är och att veta att även om föräldern inte klarar av att ta ansvar och finnas där i vardagen så har föräldern i alla fall haft en intresse av att träffa barnet. Sen får man förklara för barnet när frågorna kommer att pappa har ett problem som gör att han inte förmår, men också att det inte beror på barnet och att pappa ändå tycket jättemycket om barnet och gör så gott han kan. Detta säger och gör man inte för den ansvarslösa förälderns skull, utan för att det är bra för barnets egenvärde och självkänsla. Att inte känna sig bortvald.

    Jag har egna personliga erfarenheter av att ha barn med en icke närvarande far. Och det skadar barnet helt klart. Hur illa jag än tycker om farsan så har jag ändå alltid varit noga med att lyfta de få tillfällen han faktiskt dykt upp, bita ihop och inte tala illa om pappan utan istället förklara att pappa helt enkelt inte har större kapacitet än att ringa några gånger om året, eller dyka upp vartannat år, men att det inte har med barbet att göra. Även om jag aldrig i helvete skulle låta pappa vara ensam med barnet, så vet jag att det har varit viktigt för barnet de gånger de träffas och skulle önska att pappa ville komma oftare även om det innebär att jag måste umgås med den jävla människan.

    Det ÄR viktigt för barnet med nån typ av relation med båda sina föräldrar om möjligt, det tror jag med själ och hjärta uppriktigt. Farsan skiter jag uppriktigt helt i?

    Mina råd till dig baseras på min kunskap om hur myndigheterna i denna fråga resonerar och på vad jag tror kommer att ge dig störtar möjlighet att framöver på bästa sätt kunna kontrollera situationen så du på bästa sätt kan fortsätta skydda barnet.
Svar på tråden Enskild?