• Mån 26 jul 2021 23:10
    1782 visningar
    10 svar
    10
    1782

    Mycket tankar

    Hej! Är det fler där ute som känner som jag?!

    Jag har en dotter på nu 19 månader och hon är helt fantastisk på alla sätt. Men sen några månader så har jag tänkt väldigt mycket på barn nummer 2.

    Väldigt många som jag pratat med av vänner och bekanta till kollegor säger att när barn nummer 2 kommer in i bilden så sätts relationen på prov på allvar, jag är så rädd för det!

    Och jag fick en förlossningsdepression med min dotter som höll i i ungefär 4 månader vilket var riktigt jobbigt! Jag är så rädd att få det igen.

    Och kommer jag orka ha flera barn, jag har så mycket tankar! Jag älskar barn och vill ha en stor familj men jag är nojig. Mest så nojar jag över småbarnsåren, sen kommer allt gå som en dans! De kommande åren är jag inte nervös för, men att ha två väldigt små samtligt, det skrämmer mig lite! Någon annan som känner likadant?

    Och jag är fruktansvärt rädd för hur min kille skulle reagera om jag kom om några månader och säger att jag är gravid igen. Han var inte beredd på när beskedet kom när vi väntade våran dotter(hon var inte planerad)

    Hjälp mig gärna genom att dela med er av era tankar, förslag och historier från erat egna liv.

    Kanske hur det är att ha två till flera barn.

    Kram från en nervös mamma

Svar på tråden Mycket tankar
  • Mån 26 jul 2021 23:30
    #1

    Har tyvärr inga bra råd, däremot känner jag igen mig i det du skriver.

    Har själv en söt liten en på snart ett år. H*n var inte heller planerad och tiden efter förlossningen var rätt tuff och jag var lite nedstämd. Så mycket känslor och nytt man ska hantera. Kan också känna en undran om jag skulle klara av att skaffa ett syskon. Eller om jag ens skulle "våga" att föreslå för min partner att jag skulle vilja ha ett barn till.

    Samtidigt som jag är så glad för vårt barn och rätt nöjd så finns ändå tanken där... Antar att tiden får utvisa om vi är en en- eller flerbarnsfamilj.

  • Tis 27 jul 2021 10:23
    #2

    Oro finns nog hos alla tror jag, om olika saker. Ska det gå bra? Kommer vi orka? Risken att få ett friskt barn?

    Vi har fått vår tredje nu, det är tufft, men man vet att det sakta men säkert blir bättre, man biter ihop och tar sig igenom småbarnsåren. Men vi som har en på 4mån nu och en på dryga 2år tycker nog tvååringen är den som är tuffast att ta hand om just nu av de tre vi har.

    Men prata med din man, och planera nästa barn, istället för en, ojdå!

  • Tis 27 jul 2021 15:23
    #3

    Tack för era svar. Det hjälper.

    Vill fler skriva så gör gärna det. Tar tacksamt emot era tips

  • Tor 29 jul 2021 00:10
    #4

    Hej!

    Mina tankar när jag läste ditt inlägg var

    *behöver ni ha fler barn om du känner oro?

    *behöver ni ha fler barn just nu? Vänta ett år eller två. Jag vet att många får barn 2 ungefär två år efter första barnet föddes men det är inget måste. Alla måste göra det som funkar för dem.

    Vi har ganska precis tre år mellan våra två barn och det känns perfekt. Storasyskonet hann vara liten (man är fortfarande liten när man är tre år) och vi kunde ge henne odelad tid och energi när hon tog sig igenom trotsperioder, slutade med blöja, slutade med napp osv. Hon var också klar med vagn lagom till att lillasyster kom så vi slapp syskonvagn. En treåring har också viss förståelse och kan ofta roa sig själv en stund om bebisen är missnöjd, behöver ny blöja, mat eller liknande. Jag kan därför verkligen förespråka att ha lite längre mellan barnen. Vi har som sagt tre år mellan men jag kan tänka mig att fyra-fem år mellan också skulle funka super!

    Jag tyckte att första tiden med två barn gick hyfsat bra och väntade lite på den de tvåbarnschocken. Men jag skulle nog säga att det var först när lillasyster blev 1 år som det blev väldigt påtagligt och slitigt. Vi är fortfarande i en rätt tung period men jag märker att det lättar (lillasyster är drygt 21 månader nu).

    Så ja, det är kämpigt med flera småbarn men det funkar. Och även om de tar otroligt mycket energi så ger de så mycket kärlek och glädje så det är värt det flera gånger om.

    Ang. förlossningsdepression så tycker jag att du ska ta hjälp av en professionell samtalskontakt (kurator, psykolog, barnmorska) som kan hjälpa dig att sortera dina tankar. En barnmorska kan också hjälpa dig att göra en plan redan innan och säkert skriva in i din journal att du är orolig för detta och att de därmed behöver ha extra koll på dig när/om ni bestämmer er för fler barn. Du ska inte behöva avstå fler barn pga rädsla för depression.

    Vill du inte ha fler barn så är det ok, man måste inte ha syskon. Vill du ha fler barn så låt det få ta tid, det är ingen stress, och be om hjälp från vården.

    Lycka till!

  • Tor 26 aug 2021 20:47
    #5

    Tack för ett fantastiskt svar Fröken W, och ni andra såklart också. Tack!!

    Jag ska försöka lugna mig själv i tanken om fler barn

    Det är ju egentligen inte bråttom

  • Lör 28 aug 2021 05:47
    #6
    SolrosenH skrev 2021-07-26 23:10:38 följande:

    Hej! Är det fler där ute som känner som jag?!

    Jag har en dotter på nu 19 månader och hon är helt fantastisk på alla sätt. Men sen några månader så har jag tänkt väldigt mycket på barn nummer 2.

    Väldigt många som jag pratat med av vänner och bekanta till kollegor säger att när barn nummer 2 kommer in i bilden så sätts relationen på prov på allvar, jag är så rädd för det!

    Och jag fick en förlossningsdepression med min dotter som höll i i ungefär 4 månader vilket var riktigt jobbigt! Jag är så rädd att få det igen.

    Och kommer jag orka ha flera barn, jag har så mycket tankar! Jag älskar barn och vill ha en stor familj men jag är nojig. Mest så nojar jag över småbarnsåren, sen kommer allt gå som en dans! De kommande åren är jag inte nervös för, men att ha två väldigt små samtligt, det skrämmer mig lite! Någon annan som känner likadant?

    Och jag är fruktansvärt rädd för hur min kille skulle reagera om jag kom om några månader och säger att jag är gravid igen. Han var inte beredd på när beskedet kom när vi väntade våran dotter(hon var inte planerad)

    Hjälp mig gärna genom att dela med er av era tankar, förslag och historier från erat egna liv.

    Kanske hur det är att ha två till flera barn.

    Kram från en nervös mamma


    Hej! Vår dotter är 19 månader nu och jag funderade mycket på detta i våras. För oss tog det ett tag att plussa med henne, nästan ett år. Därför slutade jag med ppiller redan i mars och i maj/juni tröttnade vi på kondom. Vi kom överens om att blir det så blir det. Vi låg bara 4 gånger den månaden & när mensen var sen och jag skulle ta vaccinet kände jag mig tvungen att ta ett test. Denna gång blev jag gravid första månaden utan skydd och totalt oplanerat. Vi fick båda en chock,men efter några dygn var vi glada och smälte mer. Det skulle bli 2 år och 2 månaders skillnad. Tätt enligt mig.

    Tyvärr slutade detta i ett tidigt missfall. Samma dag som jag plussade blev jag uppringd om en ny tjänst och nu i september börjar jag nytt jobb efter min mammaledighet. Nu har jag 6-månaders provanställning. Nu känner jag mig tvungen att vänta men längtar till att få försöka igen. Vi skolar in henne på dagis just nu så jag vet att hon får minst ett år där och det känns jätte bra, hon älskar det.

    Hur känner du nu? Har du ändrat dig något sen inlägget eller var står ni?
  • Tis 21 sep 2021 19:37
    #7

    Hej Emmissss

    Tack för att du berättar, tråkigt att höra att det blev missfall men hoppas att ni får till det igen.

    Trevligt ändå att höra att du också har en liten dotter. I samma ålder som min dotter.

    Vi kanske kan ses någon gång om du vill.

    Jag har inga att umgås med vilket är det jobbigaste. Ingen mamma att prata med.

    Och en pappa till min dotter som inte är engagerad.

    Du frågade om allt är det samma och det är det.

    Jag längtar efter nästa barn men jag vet inte om jag faktiskt ska stanna med min sambo.

    Vilket är ett tungt samtal.

  • Ons 6 okt 2021 21:06
    #8
    SolrosenH skrev 2021-09-21 19:37:51 följande:

    Hej Emmissss

    Tack för att du berättar, tråkigt att höra att det blev missfall men hoppas att ni får till det igen.

    Trevligt ändå att höra att du också har en liten dotter. I samma ålder som min dotter.

    Vi kanske kan ses någon gång om du vill.

    Jag har inga att umgås med vilket är det jobbigaste. Ingen mamma att prata med.

    Och en pappa till min dotter som inte är engagerad.

    Du frågade om allt är det samma och det är det.

    Jag längtar efter nästa barn men jag vet inte om jag faktiskt ska stanna med min sambo.

    Vilket är ett tungt samtal.


    Fy vad tungt för dig! Men det låter ju absolut klokt att vänta med nästa barn om du inte känner dig säker på din och sambons fortsatta liv tillsammans. Beror tvivlen på oengagemanget eller fler/andra saker?
  • Tor 7 okt 2021 16:11
    #9

    Jag följer med lite här. Mitt barn är dock 9 veckor gammal och vi har slarvat med preventivmedel sen förlossningen. Har haft riktiga ägglossningssymptom de senaste dagarna, och längtan efter en till har redan börjat (!?).

    Om jag är gravid har jag ingen aning om hur jag ska klara mig, med en på under året och en nyfödd. Och hur ska killen reagera? Jag bävar. Har dock inte haft någon förlossningsdepression än så länge, vi har verkligen haft turen med världens snällaste barn. Känner mig så ensam, hur vanligt är det att längta efter en till direkt efter man precis fått en? Måste ju vara sjukligt, haha.

  • Lör 9 okt 2021 23:01
    #10

    Hej!

    Jag känner med dig Holy93, jag längtade efter nästa barn redan efter ett halvår.

    Så förstår dig. Jag har varit otroligt ensam, i min relation, min sambo pratar inte med mig. Känns som att vi aldrig borde skaffat barn tillsammans. Han vill liksom inte vara med henne, eller hur jag ska uttrycka mig. Hon är som en sak för honom..

    och längtan efter flera barn finns där hela tiden, men vill jag och borde jag skaffa fler med min nuvarande kille?

    Allt är så jobbigt!!

    Det som är jobbigast ju nu, som jag tänker mycket på förutom att jag vill ha ett barn till. Det är att jag inte har ett fast jobb, och vet inte om det kommer bli det, många frågor kring det.

    Och det påverkar ju min vilja att drömma om ett annat boende. För utan fast anställning så får man inget bostadslån..

    Min kille och jag har haft det lite upp och ner under våra tio år tillsammans men inget som nog inga andra upplever. Men det är jobbigt att sedan min dotter kom så har han förändrats, till det sämre tyvärr.. vi pratar inte så mycket länge, vi har liksom inget samliv

Svar på tråden Mycket tankar
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...