• Anonym (ledsen själ)

    Jag är ensam. Ingen vill umgås med mig...

    Vet inte vart jag ska börja.

    Jag är en 30 årig tjej som har varit lite av en ensamvarg hela livet. Blyg, tillbakadragen men har ändå känt ett behov av att ha få men nära relationer. Jag har vuxit upp ensam då mina systrar är 20, 18 och 13 år äldre än mig. I skolan var jag ofta utanför och utsatt för mobbning.

    Nu idag har jag ingen kontakt med mina systrar tex. dom bor på annan ort och är som sagt bra mkt äldre! Dom få vänner jag haft under gymnasiet har jag ingen kontakt med idag. Jag är sjukskriven så jag jobbar inte pgr hälsoskäl, så jag har inget socialt liv där heller. Jag är ofta ledsen över min sitauation och känner mig ensam. Väldigt ensam.

    Jag har varit utsatt för relationer där den andra partnern lekt med mig eller varit otrogen, så vågar inte in i nya kärleksrelationer då jag har svårt att lita på den andre.

    Jag vet inte vad jag vill få ut av detta egentligen. Kanske bara skriva av mig, men ibland känner jag att jag tappar livsglädjen totalt... jag önskar så att någon frågade/brydde sig om hur jag mår någom gång. Jag har alltid varit den som ställt upp för andra och visat att jag bryr mig. :(

    Jag vill inte känna mig ensam, dålig och utstött... vad är det för fel på mig??

  • Svar på tråden Jag är ensam. Ingen vill umgås med mig...
  • Anonym (H)

    Är inget fel på dig. Är väldigt vanligt. Speciellt om man inte arbetar.
    Har du testat Angelchatt. 

  • StudierKemi

    Det här är en sån stor, evig, jobbig myt att man måste vara omringad av vänner för att må bra, för annars är livet enbart jätte-tråkigt. Vad kan vänner ge Dig? Intressanta konversationer i bästa fall, men oftast inte ens det.... Är det helt omöjligt att lära sig något lika intressant eller något ännu bättre när man läser böcker? Du måste utöka hemma-biblioteket. Bokförfattarnas material och tankar är mer spännande än vänner.

    Vill Du ha någon som skriver godmorgon och godnatt varje morgon/kväll så sms:a med din mamma. Det är ett måste, det är därför hon fick Dig! Gör din plikt som dotter och kolla med mamma tillräckligt ofta att hon lever? Så minskar din oro och ångest. I promise. Ett tips till, bli ett med naturen. Plocka Dig ett levande lönn-löv och gå runt och smek på denna samtidigt som Du promenerar och får Dig mycket frisk-luft. Lönn-träd är lika viktiga i kretsloppet som vilken människa som helst. Krama och kläm på denna, lukta på denna. Helt fantastisk känsla. :)

  • Anonym (H)
    StudierKemi skrev 2021-07-27 20:43:36 följande:

    Det här är en sån stor, evig, jobbig myt att man måste vara omringad av vänner för att må bra, för annars är livet enbart jätte-tråkigt. Vad kan vänner ge Dig? Intressanta konversationer i bästa fall, men oftast inte ens det.... Är det helt omöjligt att lära sig något lika intressant eller något ännu bättre när man läser böcker? Du måste utöka hemma-biblioteket. Bokförfattarnas material och tankar är mer spännande än vänner.

    Vill Du ha någon som skriver godmorgon och godnatt varje morgon/kväll så sms:a med din mamma. Det är ett måste, det är därför hon fick Dig! Gör din plikt som dotter och kolla med mamma tillräckligt ofta att hon lever? Så minskar din oro och ångest. I promise. Ett tips till, bli ett med naturen. Plocka Dig ett levande lönn-löv och gå runt och smek på denna samtidigt som Du promenerar och får Dig mycket frisk-luft. Lönn-träd är lika viktiga i kretsloppet som vilken människa som helst. Krama och kläm på denna, lukta på denna. Helt fantastisk känsla. :)


    Nja. Det finns många studier som visar att man mår dåligt av ensamhet. Människor är flockdjur.

    Ett tortyrredskap som används i hundratals år är just isolering
  • Anonym (kram)
    StudierKemi skrev 2021-07-27 20:43:36 följande:

    Det här är en sån stor, evig, jobbig myt att man måste vara omringad av vänner för att må bra, för annars är livet enbart jätte-tråkigt. Vad kan vänner ge Dig? Intressanta konversationer i bästa fall, men oftast inte ens det.... Är det helt omöjligt att lära sig något lika intressant eller något ännu bättre när man läser böcker? Du måste utöka hemma-biblioteket. Bokförfattarnas material och tankar är mer spännande än vänner.

    Vill Du ha någon som skriver godmorgon och godnatt varje morgon/kväll så sms:a med din mamma. Det är ett måste, det är därför hon fick Dig! Gör din plikt som dotter och kolla med mamma tillräckligt ofta att hon lever? Så minskar din oro och ångest. I promise. Ett tips till, bli ett med naturen. Plocka Dig ett levande lönn-löv och gå runt och smek på denna samtidigt som Du promenerar och får Dig mycket frisk-luft. Lönn-träd är lika viktiga i kretsloppet som vilken människa som helst. Krama och kläm på denna, lukta på denna. Helt fantastisk känsla. :)


    .... Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Nock torde du la begripa att medmänniskor inte bara är ett medel för "intressanta konversationer"? Social samvaro är ett djupt rotat mänskligt behov och något som väldigt få kan ersätta med löv.

    OP - Du uttrycker att det vore fint om du hade någon som frågade hur du mådde. Nu är jag bara en främling på nätet, men jag blir gripen av din text, jag bryr mig och jag vill ändå fråga: hur mår du? Förstår att din situation känns jobbig. Jag är i din ålder och har själv varit där i perioder. Har samma problem med kärleksrelationer; vågar inte släppa in någon då jag blivit bränd i sådana relationer innan. Är dessutom sjukskriven själv. Med det sagt så vill jag att du skall veta att det inte är omöjligt att hitta social samvaro, eftersom att de allra flesta har det där behovet av mänsklig kontakt. Det gäller nog bara att veta vart man skall leta. Har du några intressen? Vad gör du om dagarna?
  • Anonym (ledsen själ)
    Anonym (kram) skrev 2021-07-27 21:36:51 följande:

    .... Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Nock torde du la begripa att medmänniskor inte bara är ett medel för "intressanta konversationer"? Social samvaro är ett djupt rotat mänskligt behov och något som väldigt få kan ersätta med löv.

    OP - Du uttrycker att det vore fint om du hade någon som frågade hur du mådde. Nu är jag bara en främling på nätet, men jag blir gripen av din text, jag bryr mig och jag vill ändå fråga: hur mår du? Förstår att din situation känns jobbig. Jag är i din ålder och har själv varit där i perioder. Har samma problem med kärleksrelationer; vågar inte släppa in någon då jag blivit bränd i sådana relationer innan. Är dessutom sjukskriven själv. Med det sagt så vill jag att du skall veta att det inte är omöjligt att hitta social samvaro, eftersom att de allra flesta har det där behovet av mänsklig kontakt. Det gäller nog bara att veta vart man skall leta. Har du några intressen? Vad gör du om dagarna?


    Jag mår inte alls bra. Jag dras som sagt med olika hälsoproblem som gör att jag aldrig kan slappna av och få må bra. Sjukskrivningen drabbar min ekonomi, som gör mig orolig även. Det faktum att mina syskon inte hör av sig/svarar när jag ringer eller smsar tar hårt. Många jag skriver till på tex fb eller insta läser, men svarar mig inte. Därav jag undrar om det är fel på mig...

    Jag har inte så mkt intressen längre. Jag brukade vara i stallet innan mina hälsoproblem kom, så det kan jag inte längre. Känner mig fångad i min kropp och begränsad :(
  • StudierKemi
    Anonym (H) skrev 2021-07-27 21:16:10 följande:

    Nja. Det finns många studier som visar att man mår dåligt av ensamhet. Människor är flockdjur.

    Ett tortyrredskap som används i hundratals år är just isolering


    Och folk hoppar framför tåget varje dag för att de har dejtat fel personer som behandlade dem som skit. Dem skulle varit vid liv idag om de höll sig till sig själva istället! Människor är inte flockdjur eftersom det finns för många ensamhushåll, det SER INTE UT som om att leva med någon i hushållet är ett måste. Detta är av naturen inte vår huvudprioritering. Vi människor vill ha space och bo särbo och färre och färre gifter sig för varje år. Förr i tiden gifte man sig av ekonomiska skäl, nu när alla har egna pengar vill folk inte ingå äktenskap mer. Snarare kolonidjur är vi, som kaniner. Alla befinner sig relativt nära varandra (?), men i varsin håla (i varsin lägenhet förstås, med många grannar runt om).

    Allt det här är bara lögn, lögn, lögn att vi vill vara omringade av folk. Alla är tråkiga när de pratar väder och blommor med mig (men självklart säger jag inte vad jag egentligen tycker, jag tiger), men jag längtar BARA BORT när de håller på och pratar på om allt som är oviktigt. Och jag sitter GÄRNA avskilt istället och läser teorier, kriminalromaner eller FL istället. Allt det här är bara illusioner, och TS är övertygad att hon behöver höra tråkmånsarna nu bara för att det finns folk som säger att hon MÅSTE det - för att kunna må bra. Hon kommer må bättre om hon istället vet att hon är Fri och att hon inte alls kommer dö för tidigt av att vara själv. Om hon blir pushad till att träffa nytt folk kommer hon kanske vilja hoppa framför tåget inom kort. Allt ska ske på naturlig väg och utan påtvingad gemenskap. Hon går inte miste om något egentligen!!!
  • Anonym (H)
    StudierKemi skrev 2021-07-27 22:18:26 följande:
    Och folk hoppar framför tåget varje dag för att de har dejtat fel personer som behandlade dem som skit. Dem skulle varit vid liv idag om de höll sig till sig själva istället! Människor är inte flockdjur eftersom det finns för många ensamhushåll, det SER INTE UT som om att leva med någon i hushållet är ett måste. Detta är av naturen inte vår huvudprioritering. Vi människor vill ha space och bo särbo och färre och färre gifter sig för varje år. Förr i tiden gifte man sig av ekonomiska skäl, nu när alla har egna pengar vill folk inte ingå äktenskap mer. Snarare kolonidjur är vi, som kaniner. Alla befinner sig relativt nära varandra (?), men i varsin håla (i varsin lägenhet förstås, med många grannar runt om).

    Allt det här är bara lögn, lögn, lögn att vi vill vara omringade av folk. Alla är tråkiga när de pratar väder och blommor med mig (men självklart säger jag inte vad jag egentligen tycker, jag tiger), men jag längtar BARA BORT när de håller på och pratar på om allt som är oviktigt. Och jag sitter GÄRNA avskilt istället och läser teorier, kriminalromaner eller FL istället. Allt det här är bara illusioner, och TS är övertygad att hon behöver höra tråkmånsarna nu bara för att det finns folk som säger att hon MÅSTE det - för att kunna må bra. Hon kommer må bättre om hon istället vet att hon är Fri och att hon inte alls kommer dö för tidigt av att vara själv. Om hon blir pushad till att träffa nytt folk kommer hon kanske vilja hoppa framför tåget inom kort. Allt ska ske på naturlig väg och utan påtvingad gemenskap. Hon går inte miste om något egentligen!!!
    Du kanske har autism?
  • Anonym (Sita)

    Varför är du sjukskriven? Finns det möjlighet att börja jobba lite eller skaffa dig en hobby? Så att du kommer ut lite. Kanske gå en kurs, matlagning, akvarell, något som intesserar dig.

    Du skulle också kunna ringa kommunens biståndshandläggare och se om du kan ha rätt till en kontaktperson, någon som kan hjälpa och stötta dig att komma ut på saker, kanske gå och äta, gå på bio, ta promenader etc någon gång i månaden.

    Annars kan du skaffa brevvänner. Några frimärken i månaden kostar ju inte så mycket. Finns både vanliga människor eller tex fångar i fängelse som gärna har brevvänner.

    Du kan börja spela online-spel med hörlurar och mik, så du kan prata med folk i spelet för socialt utbyte.

  • Anonym (H)
    Anonym (Sita) skrev 2021-07-27 22:29:59 följande:

    Varför är du sjukskriven? Finns det möjlighet att börja jobba lite eller skaffa dig en hobby? Så att du kommer ut lite. Kanske gå en kurs, matlagning, akvarell, något som intesserar dig.

    Du skulle också kunna ringa kommunens biståndshandläggare och se om du kan ha rätt till en kontaktperson, någon som kan hjälpa och stötta dig att komma ut på saker, kanske gå och äta, gå på bio, ta promenader etc någon gång i månaden.

    Annars kan du skaffa brevvänner. Några frimärken i månaden kostar ju inte så mycket. Finns både vanliga människor eller tex fångar i fängelse som gärna har brevvänner.

    Du kan börja spela online-spel med hörlurar och mik, så du kan prata med folk i spelet för socialt utbyte.


    Är ju omöjligt att jobba utanför hemmet under pandemin, inom många yrken. Jag har tvingats jobba hemifrån sedan mars 2020, och med tanke på hur lågt vi arbetare prioriteras pandemin så lär det inte bli bättre i höst. Är ett helvete. 
  • Mandel
    Anonym (ledsen själ) skrev 2021-07-27 21:47:32 följande:

    Jag mår inte alls bra. Jag dras som sagt med olika hälsoproblem som gör att jag aldrig kan slappna av och få må bra. Sjukskrivningen drabbar min ekonomi, som gör mig orolig även. Det faktum att mina syskon inte hör av sig/svarar när jag ringer eller smsar tar hårt. Många jag skriver till på tex fb eller insta läser, men svarar mig inte. Därav jag undrar om det är fel på mig...

    Jag har inte så mkt intressen längre. Jag brukade vara i stallet innan mina hälsoproblem kom, så det kan jag inte längre. Känner mig fångad i min kropp och begränsad :(


    Inget fel på dig, du råkar bara vara omgiven av självcentrerade idioter.

    Jag är frisk, aktiv, bra jobb, god ekonomi,.aktiv i föreningsliv osv. Och jag har ändå inga vänner då de jag trodde var mina vänner bara försvann när jag tröttnade på att engagera mig i deras liv och bjuda hem dem till mig osv men de aldrig frågade mig hur jag mådde eller bjöd tillbaka.

    Tänkte skaffa nya, men det kom en pandemi... Vet att det är skitjobbigt när ingen bryr sig om man lever eller inte...
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • StudierKemi

    [quote=81272717][quote-nick]Anonym (kram) skrev 2021-07-27 21:36:51 följande:[/quote-nick]

    .... Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Nock torde du la begripa att medmänniskor inte bara är ett medel för "intressanta konversationer"? Social samvaro är ett djupt rotat mänskligt behov och något som väldigt få kan ersätta med löv.

    Mitt ex från mensa (en klubb för hög-intelligenta) var en ensamvarg som bara jobbade och jobbade. Innan jag träffade honom trodde jag inte att det ens var möjligt att vara sådär själv som han var!!! Inga husdjur, inga barn - trots att han var 46 år, inget förhållande på ett decenium, inga nära vänner (han var knappt inne på sina sociala medier), familjen (mor, far, syskon) var bosatta i ett annat land, och han gillade inte barer och liknande. Gick till jobbet varje dag och pratade lite med arbetskamrater om jobbrelaterat. Kom hem alltid till en lägenhet utan en själ i, och han mådde toppen! En av dem mest psykiskt starka, självsäkra personer jag någonsin mött. Han var inte känslig utan logisk, han undanträngde alla onödiga känslor och istället jobbade, läste böcker, såg dokumentärer och långfilmer. Vi MÅSTE lära från honom...

    Om samhället talar om för oss att vi mår dåligt om vi är själva, så kommer det bli så. Vi kommer ofrivilligt slängas in i en dum illusion! "Om man spottar på en sten så blir den blöt". Det blir som man säger helt enkelt. Att utveckla sig själv intellektuellt och läsa böcker är lösningen #nr 1. Man blir galen om inte hjärnan får jobba, jag har sett alldeles för många exempel på understimulerat folk här på FL. Nästan alla har samma problem... Jag fattar inte vad som är så svårt med att begripa att människo-hjärnan är det häftigaste verktyget i universum? Men att hålla på med det där lövet gav en mycket dopamin också. ;) Jag gör såå rätt i att connecta med naturen än att connecta med en man t.ex. En man som kommer lådsas vara min vän tills han fått det han vill ha, och sen följer den klassiska "Slit- och släng"-principen direkt efteråt. Man bör SE UPP med folk, och absolut inte bara chansa och dras med!

  • Tow2Mater

    Skulle ett husdjur vara nåt? Sen finns det ju klubbar for en del där man har gemensamt intresse (brukshundklubb etc).

  • moaguuun
    Mandel skrev 2021-07-27 22:49:53 följande:
    Inget fel på dig, du råkar bara vara omgiven av självcentrerade idioter.

    Jag är frisk, aktiv, bra jobb, god ekonomi,.aktiv i föreningsliv osv. Och jag har ändå inga vänner då de jag trodde var mina vänner bara försvann när jag tröttnade på att engagera mig i deras liv och bjuda hem dem till mig osv men de aldrig frågade mig hur jag mådde eller bjöd tillbaka.

    Tänkte skaffa nya, men det kom en pandemi... Vet att det är skitjobbigt när ingen bryr sig om man lever eller inte...
    Om du har jobb samt är aktiv i förening så är det säkert folk som bryr sig om du lever eller inte. De kanske bara är dåliga på att förmedla det. Jag har många som jag gillar och uppskattar, men inte riktigt vågar kontakta privat. Vi är mer bekanta egentligen. Men om de skulle försvinna skulle jag bli jätteledsen. Så tror det finns fler sådana där ute. 
  • Anonym (Sita)
    Anonym (H) skrev 2021-07-27 22:33:22 följande:

    Är ju omöjligt att jobba utanför hemmet under pandemin, inom många yrken. Jag har tvingats jobba hemifrån sedan mars 2020, och med tanke på hur lågt vi arbetare prioriteras pandemin så lär det inte bli bättre i höst. Är ett helvete. 


    Och det finns många yrken där det är omöjligt att jobba hemifrån också. Pandemin kommer inte heller vara för evigt och jag gav ts flera tips om sociala kontakter, inte enbart arbete.
  • CountessBathory

    Mina syskon är också så mycket äldre än mig, och har ingen kontakt. Insåg att det var ingen idé att försöka tvinga fram en kontakt, när folk inte vill. 

    Tyvärr är det så också om man mår dåligt så drar man till sig för det mesta, också människor som vill utnyttja en, samt andra människor som mår dåligt. Tror det viktigaste att kanske ta hand om dig först, dina hälsoproblem, prata med någon terapeut/psykolog. 

  • Anonym (kram)
    Anonym (ledsen själ) skrev 2021-07-27 21:47:32 följande:

    Jag mår inte alls bra. Jag dras som sagt med olika hälsoproblem som gör att jag aldrig kan slappna av och få må bra. Sjukskrivningen drabbar min ekonomi, som gör mig orolig även. Det faktum att mina syskon inte hör av sig/svarar när jag ringer eller smsar tar hårt. Många jag skriver till på tex fb eller insta läser, men svarar mig inte. Därav jag undrar om det är fel på mig...

    Jag har inte så mkt intressen längre. Jag brukade vara i stallet innan mina hälsoproblem kom, så det kan jag inte längre. Känner mig fångad i min kropp och begränsad :(


    Jag blir genuint ledsen av att höra att du verkar ha det så tufft. Sjukdomar är ett rent helvete att behöva dras med och det är svinjobbigt att känna sig så begränsad. Och när något är svinjobbigt så är behovet av social samvaro som absolut störst. Jag tror verkligen inte att det är något fel på dig alls. Du verkar bara ha det väldigt tungt. Tyvärr så förstår inte andra alltid en sådan tyngd. Antingen för att det är galet svårt att sätta sig in i det om man inte har varit där själv eller så är det för att folk inte alltid vill förstå. Många har en förmåga att undermedvetet skärma av sig från information som är obehaglig och att någon man känner mår dåligt är just en sådan. Det här är dock ingenting som ligger på dig, utan på andra människor.

    Jag tycker att det låter som om dina närstående inte är riktigt snälla mot dig. Sedan så kan det vara mer eller mindre omedvetet från deras sida, men jag tycker ändå inte att du skall behöva ha det så. Har du försökt att vara tydlig med dina behov? Nu vet jag ju inte alls hur du konverserar med dina närstående, men spontant tänker jag att om man bara skriver "Hej, hur är läget?" så förstår folk inte magnituden av hur viktigt det är för motparten att få en respons och då nedprioriteras den ganska enkelt. Tänker att om man förklarar läget utan att för den sakens skull lägga någon press på den andra personen så ökar chansen att få ett svar. De flesta människor tycker om att vara till hjälp, även om de omedvetet undviker eller har svårt att sätta sig in i situationen.
  • Anonym (kram)
    StudierKemi skrev 2021-07-27 22:51:01 följande:

    [quote=81272717][quote-nick]Anonym (kram) skrev 2021-07-27 21:36:51 följande:[/quote-nick]

    .... Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Nock torde du la begripa att medmänniskor inte bara är ett medel för "intressanta konversationer"? Social samvaro är ett djupt rotat mänskligt behov och något som väldigt få kan ersätta med löv.

    Mitt ex från mensa (en klubb för hög-intelligenta) var en ensamvarg som bara jobbade och jobbade. Innan jag träffade honom trodde jag inte att det ens var möjligt att vara sådär själv som han var!!! Inga husdjur, inga barn - trots att han var 46 år, inget förhållande på ett decenium, inga nära vänner (han var knappt inne på sina sociala medier), familjen (mor, far, syskon) var bosatta i ett annat land, och han gillade inte barer och liknande. Gick till jobbet varje dag och pratade lite med arbetskamrater om jobbrelaterat. Kom hem alltid till en lägenhet utan en själ i, och han mådde toppen! En av dem mest psykiskt starka, självsäkra personer jag någonsin mött. Han var inte känslig utan logisk, han undanträngde alla onödiga känslor och istället jobbade, läste böcker, såg dokumentärer och långfilmer. Vi MÅSTE lära från honom...

    Om samhället talar om för oss att vi mår dåligt om vi är själva, så kommer det bli så. Vi kommer ofrivilligt slängas in i en dum illusion! "Om man spottar på en sten så blir den blöt". Det blir som man säger helt enkelt. Att utveckla sig själv intellektuellt och läsa böcker är lösningen #nr 1. Man blir galen om inte hjärnan får jobba, jag har sett alldeles för många exempel på understimulerat folk här på FL. Nästan alla har samma problem... Jag fattar inte vad som är så svårt med att begripa att människo-hjärnan är det häftigaste verktyget i universum? Men att hålla på med det där lövet gav en mycket dopamin också. ;) Jag gör såå rätt i att connecta med naturen än att connecta med en man t.ex. En man som kommer lådsas vara min vän tills han fått det han vill ha, och sen följer den klassiska "Slit- och släng"-principen direkt efteråt. Man bör SE UPP med folk, och absolut inte bara chansa och dras med!


    Jag vet vad Mensa är. Ungefär 2% av populationen kvalar in där, så ditt ex är inte att betrakta som representativ för hur alla fungerar och absolut ingen människor i stort skall dra lärdom av. Att undantränga känslor är för de allra flesta inte något eftersträvansvärt eftersom att vi har känslor av en anledning: för att vi skall kunna signalera våra behov, både till oss själva och till andra. Att undantränga dessa leder allt som oftast till en enorm stressrespons eftersom att vi då ignorerar våra behov. Hos vissa människor, där ibland många högintelligenta, är det känslomässiga behovet relativt litet medan de hos de flesta är förhållandevis stort och ytterligare några har ett väldigt stort känslomässigt behov. Jag själv, tillsammans med de flesta jag umgås med, är både högintelligent och högkänslig. Svinjobbig kombination, men ett påtagligt exempel på att man måste ta hänsyn till både tanke och känsla för att kunna fungera.

    Mental stimulans kommer inte nödvändigtvis endast från intellektuell verksamhet. Social interaktion är ett viktigt stimuli för de flesta. Tänk på ett litet barn. Det behöver knyta an till andra människor från dag ett för att trygga sin överlevnad. Utan andra människor skulle det lilla barnet svälta. Sedan behöver barnet andra människor genom hela livet för att kunna utvecklas som människa; det behöver få hjälp att utveckla sina motoriska färdigheter för att kunna förflytta sig, det behöver känslomässigt utbyte för att kunna förstå och på sikt reglera sina egna känslor, det behöver fysisk närhet för att kunna frigöra lugnande hormoner under stress, det behöver intellektuellt utbyte (att läsa en bok som någon annan har skrivit skulle exempelvis kunna betraktas som en form av mellanmänsklig interaktion) för att kunna utveckla sina kognitiva förmågor osv. Utan social interaktion skulle inte barnet kunna överleva. Det här behovet försvinner inte hos vuxna, just eftersom att det är ett grundläggande behov för att säkerställa vår överlevnad. Vi behöver fortfarande intellektuellt utbyte, bekräftelse och spegling av våra känslor, stressreducerande hormoner och fysisk kontakt; nu för att kunna para oss. :)

    Jag antar att du inte skriver här på FL av en slump utanför att du, som de flesta andra av oss, har ett behov av mellanmänskliga relationer. Här finns det andra människor, på gott och ont, och du har frivilligt sökt dig till det. Det är rart, och avundsvärt, att du känner att du får en belöningsrespons av löv, men för den sakens skull så tycker jag att det är att invalidera OP - en person som känner sig ensam och mår dåligt pga av det - genom att säga att hon inte behöver andra när det finns löv. De flesta fungerar inte så.
  • Anonym (J)

    Hej vännen. Vad tungt och jobbigt det låter. Jag är i en liknande situation. Är tjej och 30 år i sthlm. Hörs gärna på kik? :) kan skriva den här om du vill. Eller snap så du vet att jag är tjej haha :)

  • Anonym (Ensam själ)

    Du är absolut inte ensam om detta. Är också 30år gammal och har varit tillbakadragen, blyg i princip hela mitt liv. Blev också mobbad som yngre och har också kämpat social ångest som man kämpat med att bli av med genom terapi. Så på grund av detta så har det begränsat mig en hel del och har det lite svårt med att knyta nya kontakter. Så här sitter man också ensam, även när man försöker. Tycker att det är så himla lätt att bryta kontakter under dagens samhälle. Har dock ett jobb med de man jobbar med är så mycket äldre med familj så är inte precis kontakter man hänger med varje dag på det sättet.


    Som det är just nu försöker jag fokusera på mig själv men det skulle inte vara helt fel med att ha en hel del vänner att vara med.

Svar på tråden Jag är ensam. Ingen vill umgås med mig...