Gränserna i en öppen relation

Ligger problemet inte inbyggt i själva konceptet? Om han som man i en relation som visserligen sägs vara öppen men som ändå gör att han är upptagen skall hitta kvinnor som vill ha casual sex med honom på dom premisserna, och bara får ha sex högst tre gånger med var och en av dessa partners, så måste ju all hans vakna tid gå åt att ragga upp dessa partners. Du som kvinna kan ju klara att finna dina partners på några minuter om du så skulle önska, men för honom är det ju ett heltidsjobb.

Det kanske är nytt och spännande för honom och därför som han går in för det med så mycket lust?

Jag tänker också att det ju är så avsevärt mycket svårare för en man att skaffa sexpartner än en kvinna. Det gäller generellt, men i synnerhet när det är en öppen relation. Det var tydligt för mig (kvinna) vilken otrolig maktobalans det var med min partner (man) i vår öppna relation. Jag behövde knappt lyfta ett finger för att hitta någon att ha sex med. Så gott som alla män såg det som deras livs chans att ligga med en tjej i en öppen relation (initialt iaf). Min kille däremot, som såg bra ut och var socialt skicklig, fick däremot kämpa som en galning. Tjejer hade lite intresse av att ligga med honom när han gjorde det klart för dem att han hade ett seriöst förhållande och att det bara handlade om sex någongång. Många misstrodde honom dessutom när han sade att hans tjej (dvs jag) visste om och godkände. Många utgick ifrån att han bara var en otrogen skit. Om det är samma för er, vilket jag skulle gissa, så är det inte så konstigt att du bara kan skaffa en partner då och då när lusten faller på, men för honom blir det ett stort projekt.

Sen vill jag bara säga att i öppna relationer så är det minsta gemensamma som gäller. Dvs, man hittar en nivå och ett sätt som är ok för båda, och det är vad som gäller. Jag förstår att du inte vill lägga band på honom, men så får det kanske vara just nu?