Inlägg från: Anonym (Nyfiken) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Nyfiken)

    En asperger-tjejs bekännelser

    Vad hjälper boendestödjaren dig med? Kan boendestödjaren lära dig något så du behöver mindre hjälp i framtiden?


    Tror du att du någon gång kommer att få ett "vanligt" jobb som inte är daglig verksamhet?

    Tycker du att din asperger uttrycker sig annorlunda än asperger hos killar? I så fall, på vilket sätt?

  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2021-08-01 13:54:20 följande:
     Ett exempel är att jag blir helt hysterisk när jag t.ex missar bussen. Tänk att du är med ditt barn i ett köpcenter, helt plötsligt är ditt barn borta, du börjar med att se dig oroligt omkring sen blir du mer och mer hysterisk så känns det ofta för mig. Visade jag det blev folk arga så jag slutade med det, det betyder inte att jag inte hade kvar mina känslor, de blev inte ett dugg bättre, jag dolde dem bara. När jag fick min diagnos så tillät jag mig visa vad jag kände vilket fick utomstående att tro att jag helt plötsligt började bli hysterisk över saker jag klarat bra innan.
    Här blir jag nyfiken. Har du fått redskap för att lära dig hantera den hysterin när du missar bussen, eller är det inte möjligt?

    Jag har gjort en utredning och de kom fram till att jag har tydliga autistiska drag, men ingen diagnos. Jag har också en del problem med att jag stressar för mycket för sådant jag egentligen inte behöver stressa för. NPF-Utredningen gjordes när jag drabbades av utmattningssyndrom. De skickade mig också på behandling för stressproblematik och jag tycker jag fått en del verktyg. 
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2021-08-01 18:09:23 följande:
    Vad skönt att du fick hjälp. Det är svårt när man är på gränsen till en diagnos då har man problemen men tillhör samtidigt inte LSS och har därmed inte rätt till samma hjälp.

    Vilka strategier har du blivit hjälpt av?

    Ja det där med att vara på gränsen har förbryllat mig sedan jag gjorde utredningen för några år sedan. Vad ska jag göra liksom? Jag uppfyllde tydligen ca 85-90% av diagnoskriterierna. Jag har funderat mycket på om det hade varit bättre att få en diagnos eller inte. Sist och slutligen har jag kommit fram till att det väl är bra att jag inte har 10% mer problem än jag redan har. 


    Under behandlingen för utmattningssyndrom fick jag lära mig känna igen tecknen på stress tydligare. Det gör att jag kan stoppa den där uppåtgående stresspiralen så jag inte blir hysterisk av stressen. Under utredningen uppmanade de mig att lära mig hitta strategier för att göra en sak åt gången. Det vet jag inte om jag har blivit bättre på, men jag kanske märker i ett tidigare skede när jag håller på att göra 1000 saker på en gång. 

  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (varför därför) skrev 2021-07-31 16:51:38 följande:
    För att det blir rörigt och kortslutning i hjärnan, jag blir extremt stresad, om jag försöker själv så blir det fel, jag glömmer av att jag har börjat. Jag har förstört kläder får många tusen pga att jag inte klarar av det men försökt ändå.
    Tror du att du kommer att klara av just det i framtiden? Finns det några strategier som skulle kunna hjälpa dig? Tex bildkort med de olika stegen i hur man tvättar, eller något annat?
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (varför därför) skrev 2021-07-31 15:44:00 följande:
    Hur känns det att ha tio fingrar? Jag är som jag är och mina omständigheter år normala för mig. Att vara en belastning för samhället är väl inte så kul alltid men nu finns jag och det är inget jag har lust att ändra på. Varför skulle jag aldrig utbilda mig? Jag börjar igen i augusti.
    Vad kommer du att plugga för något?
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2021-08-01 21:19:36 följande:
    Skönt att du har hittat det som fungerar för dig Där är nog skillnaden, jag kan bara fokusera på en sak i taget och inte hantera min stress på det sättet bara jobba runt den. 
    Nu håller jag nästan på att kapa TS tråd här, men jag håller på att kämpa så mycket för att hitta saker som fungerar i mitt liv. Jag har varit långtidssjukskriven så länge att försäkringskassan inte längre tycker att jag är sjuk. Jag börjar återgå till arbete men har haft så mycket problem av mina autistiska drag att arbetsgivaren börjar tröttna på mig. Hur får jag ett nytt jobb och vad ska jag göra som passar mig? Hade jag haft den där diagnosen hade jag kanske fått mer hjälp från samhället på den punkten. 
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2021-08-02 08:12:07 följande:
    Det trista svaret är ja, du hade fått mer hjälp om du haft en diagnos. Hemskt men så är det tyvärr

    Vad har du för problem som ställer till det på jobbet?
    Det är en lång historia, men i korthet har jag svårt att hålla många bollar i luften. Jag kan lösa komplicerade problem, men har svårt att strukturera och planera. Jag fördjupar mig i problemet och fixar det, men kan missa en massa annat som också borde göras. 

    Till viss del tror jag att jag saknar exekutiva funktioner. Jag kan liksom fastna i tankegången och så får jag inte så mycket gjort, eller jag kan få något gjort men det tar för lång tid. Långsamheten är något jag fått kommentarer om nu och då på olika arbetsplatser. 

    Jag funkar inte bra i dåligt fungerande grupper. Jag tar åt mig för mycket av känslor och stämningar men kan liksom inte hjälpa till att reda ut det. 

    Var får man ett jobb med de här egenskaperna? :(
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2021-08-02 12:07:50 följande:
    Om du kan tänka dig att plugga vidare så tycker jag att du ska boka en tid med en studievägledare. Sen tycker jag att du ska satsa på en arbetsplats med låg personalomsättning som inte jobbar i grupp eller som jobbar i mindre team. Om du tror att du skulle må bra av det är det många arbetsplatser som gått över till distans på hel- eller deltid nu under Coronan och som troligtvis kommer fortsätta med det.

    Jag tycker också du ska satsa på att jobba deltid, det går att leva på en 75% lön.

    Jag tror du kan komma runt det mesta på rätt arbetsplats förutom struktur och planering och att du är långsam. Det ska vara om du hittar ett arbete med strikta rutiner där man gör samma sak varje dag. Egentligen kanske du skulle behöva en kontaktperson på ditt arbete som kan hjälpa dig sådant finns om du går via arbetsförmedlingen men frågan är om du behöver en diagnos.

    Visst var du sjukskriven nu eller minns jag fel? Boka i så fall en tid med din läkare och en representant från Arbetsförmedlingen så kan de säga vad som gäller för exakt dig.
    Jag började jobba heltid för någon månad sedan. Jag har inte haft speciellt mycket att göra eftersom arbetsgivaren, som ändå är en hyfsat stor arbetsgivare, inte vet vad de ska sysselsätta mig med. Det har också gynnat mig att jobba hemifrån. Det är mycket mindre störande impulser på det viset. 

    Jag har universitetsutbildning. och ca 25 år i arbetslivet. Pga min ålder får jag inte längre full CSN. Jag har tänkt att jag skulle kunna ägna ett år åt studier om det skulle hjälpa mig, men egentligen har jag större behov att få hjälp med mina problem än med ytterligare utbildning tror jag. 

    Arbetsförmedlingen har inte kunnat hjälpa mig eftersom jag inte har en diagnos :( Det kanske kommer i ett annat läge om jag blir långtidsarbetslös, men så är läget inte nu. Det där med att hitta rätt arbetsplats känns väldigt svårt. 

    Att gå ner i arbetstid är definitivt något jag kommer att ha i bakhuvudet. Idén om att kontakta en studevägledare var bra. Tack för det tipset!
Svar på tråden En asperger-tjejs bekännelser