Inlägg från: Anonym (Varför inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Varför inte)

    En asperger-tjejs bekännelser

    Anonym (Undrar) skrev 2021-07-31 09:17:43 följande:

    Hur känns det att vara onormal? Alltså att veta att ditt liv kommer aldrig bli normalt och att du behöver konstant hjälp i vardagen och alltid vara en belastning på samhället? Aldrig utbilda dig och tjäna egna pengar?


    Vadå aldrig utbilda sig eller tjäna egna pengar? Varför skulle hon inte kunna göra det? Hon är ju inte lågbegåvad? Vad är din ursäkt för din dåliga attityd?
  • Anonym (Varför inte)
    Anonym (K) skrev 2021-07-31 10:15:34 följande:

    Eftersom hon inte förstår hur hon ska diska, städa och betala räkningar så måste hon ju ha en utvecklingsstörning?


    Nej så är det inte. Hon och övriga med samma diagnos är inte begåvningssvaga. Läs på så slipper du trampa i klaveret igen. Det är lätt att tolka det som ....mindre begåvat att uttala sig som du nyss gjorde.
  • Anonym (Varför inte)
    Anonym (varför därför) skrev 2021-07-31 18:03:23 följande:

    Hur misslyckas du med att trilla av jorden?


    Det är jordens dragningskraft som står för det.....inte hans förtjänst...
  • Anonym (Varför inte)
    Anonym (varför därför) skrev 2021-07-31 18:38:53 följande:
    Precis. Det finns en vetenskapligt förklaring. Jag har förklarat flera gånger. Varför är den vetenskaliga förklaringen till att man inte ramlar av jorden ok, men den vetenskapliga förklaringen till att jag misslyckas med tvätten och behöver hjälp med den inte ok? Är det för att den inte lever upp till (k)s världsbild? För att (k) inte har erfarenheten av att inte ha tillräcklig exekutiv förmåga? Det ingår kanske inte i (k)s föreställningsvärld. Men det ändrar inte vetenskapen eller verkligheten.
    Bry dig inte honom! Hans åsikt/kunskap är inte representativt för oss övriga. Min son har Add och Asp. Normalbegåvad men har svårt att äta med kniv och gaffel. Åka longboard, spela avancerade spel, spela gitarr, skriva egen text och musik samt spela in är inga problem.
  • Anonym (Varför inte)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2021-08-01 13:54:20 följande:

    Jag kommer hoppa över alla förolämpningar och svara på kärnan i ditt inlägg. Att man blir mer autistisk när man får en diagnos. Det kan tyckas så för omgivningen men det stämmer inte. För mig (och för många andra framförallt kvinnor) så maskar vi (alltså försöker spela neurotypiska) jag mådde pissdåligt av många saker men vågade inte be om hjälp för när jag gjorde det mötes jag med oförstående och irritation ibland till och med ilska. Jag höll det dåliga måendet inom mig och blev tillsist psykiskt sjuk. När jag väl fick en diagnos började jag be om hjälp och krävde mer anpassning från min omgivning. Utåt såg det ut som att jag helt plötsligt fick en massa svårigheter men i verkligheten blev jag bara mig själv. Ett exempel är att jag blir helt hysterisk när jag t.ex missar bussen. Tänk att du är med ditt barn i ett köpcenter, helt plötsligt är ditt barn borta, du börjar med att se dig oroligt omkring sen blir du mer och mer hysterisk så känns det ofta för mig. Visade jag det blev folk arga så jag slutade med det, det betyder inte att jag inte hade kvar mina känslor, de blev inte ett dugg bättre, jag dolde dem bara. När jag fick min diagnos så tillät jag mig visa vad jag kände vilket fick utomstående att tro att jag helt plötsligt började bli hysterisk över saker jag klarat bra innan.


    Du är fantastisk bra på att förklara för oss som står vid sidan om. Dina inlägg i tråden får mig att förstå min son mer än nån på BUP lyckats med. Tack för att du delar med dig till oss. Du är också duktig på att hantera kritiska inlägg och rena påhopp. En förmåga som är guld värd i arbetslivet.

    Önskar dig en fin framtid du starka, unika, smarta tjej.
  • Anonym (Varför inte)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2021-08-01 16:37:07 följande:

    Här blir jag nyfiken. Har du fått redskap för att lära dig hantera den hysterin när du missar bussen, eller är det inte möjligt?

    Jag har gjort en utredning och de kom fram till att jag har tydliga autistiska drag, men ingen diagnos. Jag har också en del problem med att jag stressar för mycket för sådant jag egentligen inte behöver stressa för. NPF-Utredningen gjordes när jag drabbades av utmattningssyndrom. De skickade mig också på behandling för stressproblematik och jag tycker jag fått en del verktyg. 


    Jag börjar ana att jag är lika...klarar vardagen sämre nu när alla aktiviteter är borta pga corona. Inte konstigt om jag är som min son. Eller han som mig blir det ju
Svar på tråden En asperger-tjejs bekännelser