En asperger-tjejs bekännelser
Hur känns det att vara onormal? Alltså att veta att ditt liv kommer aldrig bli normalt och att du behöver konstant hjälp i vardagen och alltid vara en belastning på samhället? Aldrig utbilda dig och tjäna egna pengar?
Hur känns det att vara onormal? Alltså att veta att ditt liv kommer aldrig bli normalt och att du behöver konstant hjälp i vardagen och alltid vara en belastning på samhället? Aldrig utbilda dig och tjäna egna pengar?
Eftersom hon inte förstår hur hon ska diska, städa och betala räkningar så måste hon ju ha en utvecklingsstörning?
Hur misslyckas du med att trilla av jorden?
Jag kommer hoppa över alla förolämpningar och svara på kärnan i ditt inlägg. Att man blir mer autistisk när man får en diagnos. Det kan tyckas så för omgivningen men det stämmer inte. För mig (och för många andra framförallt kvinnor) så maskar vi (alltså försöker spela neurotypiska) jag mådde pissdåligt av många saker men vågade inte be om hjälp för när jag gjorde det mötes jag med oförstående och irritation ibland till och med ilska. Jag höll det dåliga måendet inom mig och blev tillsist psykiskt sjuk. När jag väl fick en diagnos började jag be om hjälp och krävde mer anpassning från min omgivning. Utåt såg det ut som att jag helt plötsligt fick en massa svårigheter men i verkligheten blev jag bara mig själv. Ett exempel är att jag blir helt hysterisk när jag t.ex missar bussen. Tänk att du är med ditt barn i ett köpcenter, helt plötsligt är ditt barn borta, du börjar med att se dig oroligt omkring sen blir du mer och mer hysterisk så känns det ofta för mig. Visade jag det blev folk arga så jag slutade med det, det betyder inte att jag inte hade kvar mina känslor, de blev inte ett dugg bättre, jag dolde dem bara. När jag fick min diagnos så tillät jag mig visa vad jag kände vilket fick utomstående att tro att jag helt plötsligt började bli hysterisk över saker jag klarat bra innan.
Här blir jag nyfiken. Har du fått redskap för att lära dig hantera den hysterin när du missar bussen, eller är det inte möjligt?
Jag har gjort en utredning och de kom fram till att jag har tydliga autistiska drag, men ingen diagnos. Jag har också en del problem med att jag stressar för mycket för sådant jag egentligen inte behöver stressa för. NPF-Utredningen gjordes när jag drabbades av utmattningssyndrom. De skickade mig också på behandling för stressproblematik och jag tycker jag fått en del verktyg.