En asperger-tjejs bekännelser

Jag har jobbat inom socialpsykiatrin i över 20 år och känner inte alls igen det du skriver. Här är det väldigt vanligt att psykiatrin uppmanar personer att söka stöd, och hjälper till att ta kontakt med biståndshandläggare.

När man har blivit beviljad stöd, vilket de flesta som söker blir, så träffar personal från socialpsykiatrin ofta personen tillsammans med kontaktperson eller annan personal från psykiatrin. Detta för att få en så bra bild som möjligt hur behovet av stöd ser ut. Ibland vill personen hellre ha med en anhörig eller vän. Sedan har vi ett kontinuerligt samarbete med nätverksträffar där även andra som kan finnas runt klienten är med, socialsekreterare, andra vårdgivare, god man, förvaltare etc.

Så har vi jobbat i vår kommun i många år. Har även genom åren haft studiebesök från andra kommuner, och de flesta jobbar på liknande sätt.

Det kan förstås se olika ut beroende på var i landet man bor. Tyckte bara att det kändes som en orättvis bild av hur socialtjänsten/psykiatrin arbetar. Hos oss har vi jobbat I många år med att bygga upp ett väl fungerande stöd. Många gånger kan det vara svårt och utmanande då vissa personer med psykisk ohälsa behöver men inte förmår att ta emot stöd. Vi jobbar mycket med motivation.

Inlägget ovan skulle vara svar på detta. Blev nåt fel när jag skulle citera ????