Dejt lever i smuts

Känslorna går höga och många säger: "Jag är inte pedant, men."

Man kan väl säga att det finns en skala på hur mycket stök och smuts man tolererar och att många placerar in ordet "pedant" mycket olika i den skalan.

Jag förstår inte folk som lägger sig i andras hushåll. Om de vill städa sällan eller ofta är väl helt upp till dem, tänker jag. Så länge de själva trivs, så är det ju toppen.

Det är ju först när de får besök, eller flyttar in hos någon som problemen börjar. Jag kan dock mena att det inte är "bättre" att vara mer noga med städningen än att vara slarvig. Det är bara olika uppfattningar av var gränsen går när man anser att det börjar bli dags att städa.

Det klart att man behöver lösa problemen när två individer bor tillsammans och har olika uppfattning om hur städat det behöver vara. Men det som irriterar mig i dessa diskussioner är att många som är mer noga med städning hävdar att deras uppfattning står över dem som inte tycker det är lika viktigt. Det är ju jätteknasigt. Ungefär som att säga att den som vill ha barn är en bättre person och har rätten på sin sida än den som inte vill ha det.

Att kalla någon för gris för att denne har stökigt är precis en sådan oförståelse om att människor har olika preferenser i städfrågan som jag pratar om. Varför ska man inte få ha stökigt om man vill det om man bor själv? 

Bara för att man själv varit i en relation där man inte haft en partner som man kunnat lösa städfrågan med, ska man inte kalla andra personer med andra preferenser än en själv för grisar.

Det duger inte för mig att du säger att det är en norm.

Det finns många normer som vi idag har skakat av oss från en tid när alla skulle lägga näsan i blöt vad andra gjorde. T.ex. att man inte kunde umgås med en kvinna utan ett "förkläde", att homosexuella var perverterade eller att en kvinna skulle stå vid spisen och mannen ligga på soffan.

Vi tog bort de normerna för att de inte tjänade något vettigt syfte och ingen kunde ge några goda skäl till varför vi skulle ha kvar dem. Kanske städnormen är en knasig rest som det är dags att vi slopar.

Om vi ska ha en norm som går ut på att man inte får ha det lite stökigt och måste städa varje dag så behöver det i så fall finnas godtagbara skäl bakom, enligt mig. Det räcker inte att du tycker att det borde vara så.

Jag tycker det ligger i demokratins natur att människor ska få lägga upp sina liv på exakt det sätt de själva vill utan att ta hänsyn till andra människors åsikter under förutsättning att det inte inverkar menligt på någon annan än de själva.

Jag tycker förstås att man ska samarbeta och lyssna in andra, känna empati för deras problem och visa hänsyn mot deras sätt att se världen. Men i ens eget hem så måste man ha rätten att bestämma hur där ska se ut, annars liknar det mer ett övervakningssamhälle. 

Om man bjuder in andra till sitt hem, så visst kanske man ska ta en runda med dammsugaren och städa lite. Men om man bor ensam så tycker jag man ska få ha det hur stökigt man själv önskar.