Inget utrymme hjälp!!!!
Ska försöka dra det här kort. Har något på huvudet som verkligen tynger ner mitt mående rejält och skulle uppskatt rådgivning....
Jag har 4 syskon. Två yngre med samma föräldrar och två äldre med en annan pappa... jag har alltid bott med de två yngre men min äldre syster har varit lite on/off med ifall hon vill bo hos oss eller hennes pappa.
När jag för 5 år sedan gick i 7an så delade jag rum med henne i kanske 1 år tills hon tog studenten och flyttade till sin distanspojkvän som bodde i texas. Nu 5 år senare hela 2021 har hon skrivit till mig att hon planerat på att komma tillbaka för hon tröttnat på killen, hon fråga om jag ville ha en ny rumskamrat vilket jag trodde var på skämt och svarade alltid ?visst?. Men som det blev nu är det så att för 3 månader sedan hämtade vi henne från flygplatsen. Vi hade alla plannerat att hon skulle sova på soffan tills hon löst en egen lägenhet och framförallt jobb...
Redan första natten delade hon säng med mig vilket ja tykckte var trevligt men efter veckor blev det jobbigt och trångt med ett sovsällskap i en 120säng på ett rum med typ 3 kvadratmeter... plus att jag gick i skolan i början och behövde gå upp tidigt men hon häll mig vaken med spel och tv hela nätterna.
Efter 1 månad flyttade vi till en större lägenhet och jag köpte en större säng, 140, och tänkte ?nu kanske hon vill sova på soffan för det är större.?... Men icke sa nicke... hon delar fortfarande säng med mig och mer som att det är jag som delar med henne då hon blir arg för att ?jag hårar ner hennes säng? t.ex. Hon pratar om mitt rum och säng som om det vore hennes och som att jag är dålig på att ta handom de när det är jag som städar, och bäddar fastän jag har två jobb och skola får jag alltid ta handom allt när jag kommer hem sent på kvällarna....
mamma och jag pratar mycket med henne om att skaffa ett jobb så att hon kan komma här ifrån men hon vägrar. Hon är 24 år och är för kräsen för såkallade ?första jobb? som tex mcdonnaldas eller nån snabbmatsrestaurang. Hon tror sig få ett vra välbetalt jobb utan erfarenhet och en engagemang då hon inte ens orkar fixa ett riktigt cv eller skriva personliga brev....
Hon ligger i princip bara hemma, ringer till min mamma när hon är på jobbet och klagar på att det inte finns mat hemma, väntar pä att ja ska komma hem för hon vill ha någon som kan skjutsa henne till mcdonnalds och vägrar börja med teorin till körkortet heller.
Som precis nämnt angående maten... eftersom hon är den enda som konstant är hemma är hon den som äter upp maten men orkar aldrig gå och köpa ny när vi har matbutiker bara minuter/ en kvart med gång ifrån oss. Hon kräver skjuts överallt om hon ens ska ut. Och hon har inga kompisar i våran stad vilket gör att hon ALDRIG går ut. Hon har sovit ensam i mitt rum mer än jag.... Har ännu inte haft en ensam natt i mitt rum i min säng. Om chansen finns har jag sovit i min lillasysters rum om hon är borta över natten bara för o få lite lugn o speciellt om jag ska upp vid 6 för att jobba...
när jag dessutom sover i mitt rum med fläkt på eller öppet fönster så stänger hon de så fort jag somnat så att man vaknar upp genomdränkt i svett....
jag min mamma och min yngre syster pratar mycket om vad vi ska göra åt dethär då alla har sina problem med henne och när vi försökt att ta upp det har hon bara attityd... mamma speciellt är på henne mycket om att försöka ta tag i livet för att hon inte heller har ekonomin att stödja henne också då min pappa inte bidrar me något annat än hyra så allt hamnar i min mammas händer.
Köpte nyligen en tv till mitt rum också och eftersom jag jobbar från 7-22 alla dagar gör det att jag bara kan få roa mig framför den när jag kommer hem på kvällarna, men honrycker att hon har rätt att spela på den istället....
Min lillasysters pojkvän som är något år yngre än min storasyster har inte heller någon respekt för henne då hon första gången de träffades hemma hos oss bara kollade på honom o skakade på huvudet typ något irriterat och lesst BARA för att hon tycker att hn skulle gått fram till henne och sagt ?hej jag heter blablabla och tack så mycket flr att jag får komma hem till dig? när han istället ?bara? sade ?hej jag heter blabkabla?, och när han upprepade sig då hon bara blickar honom och skakat på huvudet första gången så ignorerade hon honom andra gången.... detta skapade ett tystnadskrig mellan mina två systrar (och jag håller med min lillasyster o hennes kille såklart... man ska alltid välkomna familj och vänner) och hon har ingen anledning till o vara sådär dryg mär det inte ens är hennes lägenhet...
Hur ska jag göra för att få ut henne.???? Hon vägrara att söka hjälp från spcialen och hon försökte en gång med arbetsförmedlingen men sov när de ringde henne och då sms:ade hon de och FRÅGADE OM DE KUNDE TA DET PÅ SMS!?! När de såklart inte gör sånt har de försökt att få tag på henne flera gånger men hon klickar de bara. Vad ska man göra. Jag vill så gärna kunna ta det lugnt för en gång skull och min stackars mamma också som drabbats av det här.... vi alla trodde att detta bara skulle va något kortvarigt men nej....
