• Anonym (f)

    Psykisk ohälsa sjukskrivning

    Det där hade kunnat beskriva mig, om det inte vore för middagarna och tennisträningen. Jag kan inte medicinera för depression dock (efter många försök, har provat ca 20 olika mediciner genom åren) , har istället blivit rekommenderad av min psykolog och läkare att aktivera mig ut ur depressionen.

    Dvs, konditionsträning, yoga och även att göra sånt som en deprimerad person ofta tycker är jobbigt, som att träffa andra människor, städa mitt hem regelbundet, umgås med släktingar, gå ut och gå eller handla varje dag, tacka ja till inbjudningar till saker, och det har varit en kamp att bara orka vissa av dessa saker. Det första året så gick det inte alltid, men jag bestämde mig för vissa rutiner som jag nästan alltid följde.Första halvåret kunde jag bara sova, nu har jag kommit ganska långt, men får hjärtklappning bara av att tänka på jobbet.

    Min tanke nu är att bli omplacerad, men allt tar tid, och arbetsgivaren har dragit ut på det i 7 månader.

  • Anonym (f)
    Anonym (Vill förstå) skrev 2021-08-02 10:20:39 följande:
    Ännu ett vettigt inlägg, tack.

    Du har säkert rätt i att man inte vet förrän man varit där. Jag har två sjukpensionärer i min omgivning där det är väldigt tydligt att de aldrig kan jobba igen. Kanske jag jämför med dem.

    När en person verkar vara helt frisk så ökar man också kraven på den omedvetet. Men självklart har man inte full insikt i någons liv.

    Jag oroar mig kanske också för att de sjuke har fått för sig att alla andras liv är helt perfekta. Att livet ska vara helt smärtfritt innan man kan återgå till jobb etc. För det har jag förklarat gång på gång, att vi alla sliter, att det skaver, att det är kämpigt då och då, att man inte räcker till.
    Du kanske inte heller mår riktigt bra och det är därför du känner såhär?

    Var försiktig, försök se om du kan göra något åt din egen situation innan det gått för långt.

    Jag är väl medveten om att det kan vara kämpigt då och då för alla tex, men innan jag blev sjukskriven så grät jag eller sov efter varje arbetspass, och varje morgon när jag skulle upp så kände jag att jag inte kommer att klara av dagen, att jag kanske går och tar livet av mig istället för att jobba, typ. Jag kunde inte längre tänka, visste inte hur man loggade in på jobbdatorn vissa dagar, fast det fungerat likadant i flera år och jag aldrig haft problem med det.

    Sådär tror jag inte de flesta känner, men jag tror att om man har en arbetssituation som känns väldigt stressig på ett negativt sätt med minimala chanser till egen återhämtning eller mycket konflikter, så kan man hamna där till sist. Det är inte meningen att man ska mest lida i livet. Sedan har jag även en diagnos som gör att jag troligtvis i grunden är känslig för sånt här.

    Det sjukaste är att inga av mina kollegor märkte av att jag mådde såhär dåligt. 
Svar på tråden Psykisk ohälsa sjukskrivning