Anonym (Vill förstå) skrev 2021-08-02 19:09:22 följande:
Har man kollektivavtal där man är anställd när man är sjukskriven så får man avsättningar till pensionen också vid sjukskrivning.
Jag tror det är få personer som inte har någon som helst tanke om hur andra lever eller har för åsikter. Det hade varit ett märkligt om jag inte tyckte något om varken positivt eller negativt som andra gjorde eller sa. Det ligger i vår natur och jag har ingen ambition om att sluta ta ställning till saker. Att jag borde irritera mig mindre på min bekant genom att låta bli att engagera mig ger jag dig rätt i då jag tror jag irriterar mig på annat än dennes sjukskrivning.
Anonym (Lene) skrev 2021-08-02 18:59:18 följande:
Hade du varit nöjd med ditt hade du aldrig skrivit trådstarten.
Det kan du få lov att tro att tycka. Hur det egentligen är vet jag väl bäst själv.
Din TS och dina övriga inlägg i tråden säger något annat. En person som är tillfreds med sitt och det man själv har reagerar inte som du gjort. Sen kan du intala dig själv hur mycket du vill att du är nöjd och glad. Allt det här bottnar ju i någonting hos dig själv, att det är något som skaver där, sen om det är att du själv är missnöjd med din egen arbetssituation, har svårt att få livspusslet att gå ihop, hade velat göra mer kul grejer på fritiden, känner dåligt samvete gentemot eventuella barn etc etc det kan ingen annan än du själv svara på. Men hade lagt lite energi på att reda ut det istället för att rikta misstankar och missunnsamhet mot din vän hade du nog mått bättre i längden.
Verkar som att din vän genomgår en förändring i vad hon prioriterar i livet, vilket är rätt vanligt när man kravlar sig ur en krissituation. Även fast hon blir frisk kanske hon kommer fortsätta prioritera det där som verkar göra henne glad. Hon kanske aldrig mer jobbar heltid, fast hon kan, för att andra saker blivit viktigare. Eller så kommer hon aldrig mer kunna arbeta heltid för att hennes sjukdom omöjliggör det, ska hon inte få göra roliga saker trots att hon är sjuk? Om allt det där som hon "hinner med" nu gör att hon också har kraft att arbeta 50%, är det bättre att hon slutar göra roliga saker, blir deppig och bara orkar jobbar 25% istället?
Hade det känts mer "rättvist" att din vän fått avslag på sin sjukpenning och tvingats tillbaka till arbetet tidigare än vad hon fysiskt och mentalt klarat av? Och sen kanske blivit sjukskriven igen, med ännu längre återhämtningsperiod?
