Psykisk ohälsa sjukskrivning
Om personen tycker om att göra de här sakerna kan hen tillfriskna fortare, eftersom hen gör saker hen mår bra av.
Om personen tycker om att göra de här sakerna kan hen tillfriskna fortare, eftersom hen gör saker hen mår bra av.
Tack för ett sansat och vettigt inlägg. Nu vet jag dock att en vanlig dag så tränas det minst 1-2 timmar (för välmående såklart), lunch men en kompis, köra runt på en massa ärenden, hämta barnen från förskolan ganska tidigt och sen laga mat och köra barn på aktiviteter om det inte hålls i träningen själv. Dock vet jag också att det vilas en 1,5 timme på eftermiddagen. Det kan ju såklart vara svårt om man jobbar.
Jag förstår ju att alla dessa saker är njutbara och inte orsakar stress. Men samtidigt så kanske gemene man hade velat ha det såhär om man hade kunnat trygga sin försörjning. Jag vet ivf att jag viker mig själv dubbel för att hinna med jobb, hämta i vettig tid, självvård i form av träning och allt annat man ska hinna med. Livet skaver nog lite för de flesta?
Och när den sjuke inte ger intryck av att vara så väldans sjuk längre så känner man sig lite provocerad när den kämpar emot att återgå i jobb om det så bara är en timme om dagen.
Men jag vill gärna få mothugg för att som sagt öka mig förståelse.
Varför är du vän med någon du tycker så illa om? Helt obegripligt för mig som ser det utifrån.
Jag vet, det är märkligt. Jag tycker om personen men irriterar mig också jättemycket. Vi har haft perioder där jag satt vår vänskap på paus (som jag också sagt till personen) men sedan återupptagit den. Vi har intressanta samtal och jag vill inte lämna personen ensam nu under sjukdomen. Irritationen som framkommer här på Forumet visar jag inte alls för personen utan stödjer så mycket som jag kan. Ser ingen anledning att vända ryggen till när hen har det svårt. Men för den sakens skull kan jag ju ha tankar, eller hur? Eller skriva här på ett forum skadar ju heller ingen? Om det hjälper att få kräkas lite anonymt såhär och jag sedan kan återgå till att vara stödjande så har ju både den sjuke och jag vunnit på det. Folks åsikter här ger ju också perspektiv på att det nog är mer personen som irriterar än att jag missunnar hen en sjukskrivning.
Personen är också väldigt snäll (men samtidigt energitjuv och gränslös) men saknar samtidigt möjlighet att någonsin vara ett stöd tillbaks, även som frisk. Kanske jag känner att som den friske av oss kan göra en skillnad genom att vara där trots att det kostar.