Är min sambo narcissist?

Tack, Hanna! Glad att du tagit dig ur det. Dina ord stärker.

Ja, det är klart att jag läst en del om narcissism och jag tycker allt det påminner om det. Men som någon skrev ovan så är det ju egentligen skit samma med orsakerna bakom. 

Ja jag är rätt tuff och har stark karaktär, men det är så oerhört tröttande att genomleva detta i vardagen. 

Min sambo har ett fullständigt kaos i sitt liv med det mesta. Ändå har hon mängder av vänner. Det verkar som hon funkar bra med "kompisar" men sämre i relationer. Barnen har psykiska problem. Båda har haft drogproblem. Hon har bara skulder. Relationen med exmannen verkade oerhört stormig enligt henne där han slängde ut henne 10 gånger och misshandlade henne.

Lördagen den 7 augusti

Vi har i stort sett ingen kommunikation på hela dan. Det är första gången på 67 dagar som det inte är bråk och konflikter. Det är också första gången jag sover riktigt bra på 2 månader.

Kände mig tvungen att skriva av mig lite

Den här typen av saker nedan har hon tjatat om och om igen de 2 månaderna sedan vi flyttade ihop. Det här saker som jag bara kom ihåg lite snabbt. Det finns mer. Jag vill som sagt inte framstå som ett svin som slänger ut någon efter två månader men så här har jag det.

 -Att jag har ett skitjobb där jag bara sitter på arslet hela dagarna och inte gör något (eftersom jag jobbar på kontor)

-Att jag inte förstår hur otroligt jobbigt hennes jobb är (till skillnad mot mitt)

-Att jag inte förstår hur dåligt hon mår (trots att jag har lyssnat på det varje dag sedan vi flyttade in och även tidigare i 1½ år när jag trodde hon hade en depression)

-Att jag inte tar mina raster till att slänga sopor och ordna med disken eftersom jag ändå jobbar hemma och ?bara sitter på arslet?

-Att jag inte slänger alla sopor i hushållet

-Att jag sopsorterar (enligt bostadsrättsföreningens önskemål)

-Att jag inte fyller soppåsarna tillräckligt mycket

-Att jag inte fattade direkt vad som vad varmt och kallt på kökskranen

-Att jag var egoistisk och köpte en kaffemaskin (för mina egna pengar som vi båda använder)

-Att det var dåligt att jag köpte kaffemaskin eftersom man skummar mjölk själv (hon dricker själv bara svart kaffe och espresso)

-Att jag har ställt in glas och annat i köksskåpen efter mina egna önskemål. (jag flyttade först och jag har sagt till henne att det går utmärkt att ändra om tillsammans)

-Att jag gör kälkbackar i osten (vareviga gång vi köper en ost)

-Att jag inte gör slut på juice eller annat som hon har köpt innan jag köper en annan sort

-Att jag använder en äcklig tandkräm (Sensodyne)

-Att det är blött när jag har gått ur duschen

-Säger till våra vänner att jag aldrig läst en bok

-Att mina böcker får inte stå framme i vardagsrummet eftersom det är fult med bokhyllor

-Att jag inte klarar av wifi så att det är bättre att någon av våra kompisar som kan sånt får komma och titta på det (jobbar på en IT-avdelning)

-Talar om får våra vänner att jag inte klarar av en högtrycktstvätt (har inte gjort det förut men så avancerat var det inte direkt när man fick kläm på rattar och munstycken)

-Klagade upprepade gånger på att jag inte klarade av att tvätta och olja den stora genomsmutsade terrassen på några dagar

-Talar om för mig och våra vänner att jag inte kan grilla så det är bättre att de kommer till oss och visar mig hur man ska göra

-Att jag snarkar. Tydligen snarkar jag även när jag ligger på mage.

-Att jag inte lägger mig vid samma tid som henne när hon ska upp på morgonpasset 2 timmar innan jag ska upp

-Att jag kissar på morgonen och att det stör henne

-Att jag vänder mig i sängen och att det stör henne

-Talar om för mig att jag ljuger om tidigare förhållanden.

-Klagar på nästan alla Facebookinlägg jag gör

-Att jag bryr mig för mycket om hemmet

-Klagar på att min vän har visat intresse för 2 av hennes kompisar och att jag ska ?tillrättavisa? honom så att han slutar med detta annars kommer ingen av hennes singelvänner komma om han är där

-Säger att det hade varit bättre för hennes hälsa att bo själv

-Klagar på att jag aldrig köper några saker för mina pengar som bara hon vill ha

-Att hon inte kommer tjäna några pengar på min bostadsrätt

-Att jag inte renoverar så att ?vi? kan låna ännu mer pengar på bostaden för att lösa hennes kreditskulder

-Att jag sätter upp mina tavlor efter 2 månader utan att fråga henne om deras placering

-Att jag inte har köpt ?inredning? för tillräckligt mycket pengar eftersom hon hade med sig en ny soffa, säng och lounge-grupp från sitt gamla hem

-Att jag har lagt för mycket tid på att göra i ordning i vårt källarutrymme

-Att jag inte plockar undan hennes inte ursköljda ?mjölkrester? som står framme på diskbänken rätt regelbundet

-Att jag ibland låter soporna stå framme (för att hon självmant inte slänger sopor)

-Att vårt förhållande inte är lika bra som de första månaderna vi var tillsammans

-Att vi aldrig pratar (Det är allt vi gör och det handlar alltid om att vi måste reda ut något ?dåligt? som jag har gjort eller sagt)

-Att jag har gjort gästrummet till mitt rum när jag efter nästan 2 månader försökte få lite ordning där en dag och var rätt nöjd med att det äntligen blev klart nät jag tog de saker som var över

-Att 140 kvadratmeter är för litet för oss 2

-Att jag lägger tid på förmiddagen att ordna med min mammas grav när vi ska ha 2 gäster över på kvällen på ost och kex

-Talar om för våra vänner nedlåtande att jag ?försökte? sätta upp belysning på terrassen om den belysning som jag faktiskt har satt upp

-Att det var dåligt av mig att inte sätta ner foten mot den tidigare bostadsrättsägaren som inte hade städat ordentligt. Något hon inte ville göra själv eftersom det var min bostad som jag hade köpt.

-Att jag inte tar bort min kollega som vän på Facebook som hon tror är intresserad. Vi har aldrig träffats privat jag och den kollegan under de 6 år vi jobbat tillsammans. 

Jag ser fram emot en statusuppdatering där du skriver att du lämnat förhållandet.

Tack, Hanna! Jag har full koll.

Det är inte infekterat mellan oss, utan min uppfattning är snarare att hon beter sig extremt egoistiskt, aggressivt, märkligt och manipulativt. Det går ju inte att bygga ett samboskap eller relation på det.

Senaste dagarna har hon lugnat ner sig med attackerna på mig som person och alla mindgames eftersom jag sagt att jag inte kommer prata med henne då men nu sitter hon bara med tom blick och stirrar rätt ut i luften under delar av dagen. Det är något nytt som jag inte har varit med om tidigare.

Tack, du uttrycker det jag tänker så otroligt bra! 

Jag har aldrig sett henne sån här. Hon sitter helt håglös samtidigt som det verkar som hon funderar och funderar. Det verkar nästan som tillvaron verkar meningslös och urtråkig. Idag kom hennes dotter på besök och de brukar normalt sett tjattra på men hon satt nästan helt tyst.

Lugnet som är nu känns fantastiskt skönt. En sorts normal känsla som du skriver väcker empatin och framtidstron igen. Men som du skriver så tror jag inte det dugg på att det kommer att hålla. 

Men varför utsätter du dig för det då?

Du har ju alltid valet att kliva ur galenskapen... varför har du inte bara tagit det?

Medberoende?

Nej jag intellektualiserar inte för det är inte mitt problem och jag har ingen känslomässig koppling till det, alltså finns inget behov av försvarsmekanismer.

Min analys är en utomståendes objektiva synpunkter utan känslomässig inblandning. Du däremot verkar vara färgad av dina egna erfarenheter och har absolut inte en obektiv syn på det.

Bra om du läser på om försvarsmekanismer för du verkar inte riktigt förstå vad de är och vad de är till för.

Du måste nog acceptera, när du än gör det, vilka ambitioner du än har att få ett snyggt avslut, så kommer du vara boven. Det är "bara" att samla ihop mod och ladda för att släppa bomben.

Det bästa är att du kan prata med någon nära vän eller familjemedlem om hur du upplever ditt förhållande, så du har ett stöd.

Ville bara tacka för allt engagemang och stöd i tråden!

Vi har nu separerat och jag har avslutat relationen. Det har gått relativt lugnt till. Ingen har blivit skadad, inget bråk om pengar eller liknande.

För några veckor sedan fick jag dock ett antal mess med ett antal utbrott och anklagelser om dom mest konstiga saker. Jag kände att jag inte orkade mer utan för första gången någonsin som jag blockade en annan person.

Trots att jag har levt mitt uppe i detta så är det väldigt svårt att förklara så att någon annan kan förstå. Men texten bakom länken som stämmer helt överens med mina upplevelser:

https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/emotionellt-instabilt-personlighetssyndrom--borderline-personlighetssyndrom/

Ett typiskt scenario är att man har en fantastisk heldag. Alla är nöjda och glada. Det känns som det är mycket lycka, glädje och kärlek i luften. Man avslutar dagen med att grilla på kvällen och att dricka vin i kvällssolen. Vi har ofta haft otroligt roligt tillsammans och jag har många gånger tänkt att ?så här ska livet vara?. Men på en halvminut växlar det. Det kommer en räcka av aggressiva anklagelser från ingenstans. Följt av någon form av utbrott med personliga påhopp. Jag är väl inte den som sitter tyst och tar emot, men det går inte att få stopp på det eller lugna ner situationen. Sen nästa dag är det som inget har hänt och allt är tillbaka till ?normalt? igen.

Jag har självklart lurat mig själv igenom hela den här resan. Varit medberoende. Försvarat det oförsvarliga. Varit överdrivet lojal. Gett avkall på mig själv. Tänkt att det finns en god ?kärna? i den här personen som går att ?locka fram?. Kämpat för att det ska vara som i början etc.

I slutet innan separationen kom tanken att jag tänkte att varit som att gå med i en sekt. Ett enormt kärleksbombande i början och mängder av bekräftelse på att detta är rätt. Följt av en period små tillrättavisningar. Sen kom krav på kontroll och underkastelse. För att sen i slutet gå över i massiv kritik och kränkningar. Jag har så att säga aldrig kuvat mig utan det har mer tröttat ut mig, men så här i efterhand förstår jag väl att jag borde ha lämnat långt innan. Jag har behållit förståndet i behåll men för min sambos exman slutade det med ett självmordsförsök.

Som sagt jag ville bara tacka för alla kommentarer och berättelser genom att berätta vad som har hänt. För min del avslutar jag även min medverkan i tråden här och nu. 

Ta hand om er

Bra att relationen har blivit avslutad. Nu är det ju svårt att dra en korrekt slutsats på ett forum där man omöjligt kan tillgodogöra sig hela bilden. Men just Borderline, eller känslomässig ADHD som jag tycker är en mer beskrivande benämning, var bland det första jag tänkte på då jag läste din trådstart. Jag är uppväxt med detta beteende från min mor och själv är jag dottern som gång på gång har stångat mitt huvud i väggen då jag försökt nå fram till henne. Idag är jag 30+ och min mor är snart 70 år. Hon har ännu inte förändrats eller kommit till insikt, trots otaliga försök från min sida sedan min tidiga tonår. Som någon annan skrev, kanske kan du fortsätta att ha en viss kontakt med hennes dotter? Som dotter till en sådan här person så behöver man ofta känslomässigt stöd eftersom man blir väldigt utmattad och ledsen av att behöva deala med all dramatik.