Inlägg från: Anonym (Kämpar varje dag) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kämpar varje dag)

    Är min sambo narcissist?

    Kristi Brud
    Jag sitter och läser en bok om Knutbysekten och min sambo frågar vad den handlar om. "Den handlar om de övergrepp som församlingsmedlemmarna utsattes för av Åsa Waldau. Hon skulle leva ett liv med lyx och uppassning medans andra blev misshandlade och fick inte leva normala liv." Svaret jag får är "Det låter ganska bra! Jag skulle vilja vara Kristi Brud". Nästföljande dag går vi förbi en kyrka när min sambo spontant utbrister "Här skulle jag vilja krönas till Kristi Brud". 

    Bakgrund
    För drygt 2 år sedan träffade jag en väldigt charmig, rolig och pratsam tjej. Första tiden var fantastiskt bra. Vi flyttade ihop tidigt och det funkade väldigt bra i början. Efter en tid kom det fram att hon hade en depression. Förhållandet blev gradvis väldigt stormigt. Mycket beroende på hennes problem och min oförmåga att hantera dom problemen. Jag försökte vara lojal och stötta henne genom depressionen men det var en jobbig tid. 
    Det tar slut
    En dag gör hon slut med mig. Jag var inte speciellt ledsen utan var snarare lättad eftersom jag hela tiden kände att jag inte ville svika henne bara för att hon var sjuk. Det går ett antal månader och hon hör av sig. Hon vill ha en chans till. Jag förklarar att det får vara under vissa villkor och vi är överens om allt det jag säger. Hennes hälsa verkar också bättre efter ett antal livsstilsförändringar. Hon intygar också att hon numera mår bra.
    Vi flyttar ihop igen
    Hon vill flytta in i min nya lägenhet. Jag är skeptisk men hon verkar må bra. Och jag säger att det får vara på prov. Allt går ganska bra under den här mellanperioden där vi är särbos. Men första dagen efter inflyttningen brakar helvetet loss med ett bombardemang av klagomål och missnöjen riktade mot mig och även boendet.
    Vad gör jag nu
    Jag har insett att det är något mer som är fel med henne än depression. Vad vet jag inte, men längre ner skriver jag hur det är. Jag vill ha ut henne ur mitt boende. Men här har hon precis gjort en stor flytt och jag ber henne flytta efter några månader. Vet faktiskt inte hur jag ska sköta detta på ett snyggt sätt och samtidigt behålla min mentala hälsa. Jag är oerhört besviken på mig själv eftersom jag var så godtrogen. 

    Hur är det idag
    Jag står emot rätt bra. Men det är ett bombardemang varje dag av det som står nedan. Ibland orkar man bara inte bråka för att det suger så mycket energi. Men jag är tvungen att stå upp för mig själv. Samtidigt känns det som hon älskar dramat och drivs av det. Hon blir inte trött av det men det blir jag.

    ÄR DETTA EN NARCISSIST?

    Gaslightning
    "Du blandar ihop saker", "Du minns du inte vad du sagt", "Jag borde spela in sånt du har sagt". Jag får hela tiden kriga för att påpeka att jag inte sagt saker. En dag påstod hon att jag skulle renovera min egen lägenhet och sedan belåna på värdestegringen för att hon skulle kunna lösa sina lån. Hon repeterar hela tiden att jag har sagt att jag köpt bostadsrätten till oss båda trots att jag inte ens var ihop med henne när jag köpte den eller hade någon kommunikation med henne. 

    Triangulering
    Min sambo säger ofta något "dåligt" om mig till en tredje person i sällskapet när jag är närvarande och som det verkar även när jag inte är närvarande. "Det där fattar han inte hur han ska göra. Kan inte du komma hit och fixa det istället". Ibland har jag behövt förklara för den andra personen att saker som min sambo sagt inte är sanna. Om saker jag skulle ha sagt eller skulle ha gjort. Jag har även behövt försvara mig för att inte framstå som en idiot. 

    Utbrott
    En rätt lugn fundering från mig urartar nästan alltid. Rösten höjs direkt i samtalet när jag frågar om vi kan göra en grej tillsammans som kanske kräver lite arbete. Det krävs nästan ingenting för att trigga igång de här utbrotten. Det kan också vara någon liten grej i vardagen som plötsligt leder till ett utbrott.

    Den eviga tråden
    Hon har ibland ett ämne som hon vill ta upp med mig. Nästan alltid är det ett klagomål riktat mot mig. Jag svarar lugnt "Det är viktigt att vi lär oss att samarbeta". Då plötsligt tar hon upp ett annat ämne, dvs en annan sak där jag har gjort fel. Jag svarar lugnt på det också. Då kommer nästa och nästa sak tills jag till slut fullständigt tappar tålamodet. Det jag får höra sen är att jag har betett mig illa. 

    Alltid ett offer
    Jag har hört min sambo berätta en hel del historier för vänner där hon alltid framställs som offret. Det gäller inte bara mig utan även i relationer med andra. Jag vet ibland bakgrunden och den verkliga historien. Jag vet att hon har gjort något dumt och någon har reagerat på det. Själva berättelsen är sann men hon utelämnar saker som hon har gjort och sagt. Till exempel när det blev bråk med en granne. 
    Försöker alltid få mig att passa upp henne
    Hon försöker smita alla vardagssysslor i hemmet. När jag ställer någon form av krav leder det till utbrott och konflikter. Trots att jag gör mängder av saker får jag höra att jag gör för lite och borde ta min semester eller lunch till det.

    Ständiga försök att nedvärdera
    Jag vill ha ut henne ur mitt liv och detta är väl anledningen till att jag inte har dåligt samvete för det. Det är nedlåtande och kränkande kommentarer både när vi är själva och med andra. Jag svarar naturligtvis emot. Och säger att hon ska lägga av. Jag försöker att inte ge igen utan säger väl mer "Nu får du skärpa dig".  Ibland känns det som ett maktspel som när min familj var här på grill och hon hela tiden sitter och säger saker som: "Kan du fixa det till Anton. Du kanske skulle kunna resa dig upp för din pappa".

    Som jag ser detta är det något annat utöver en depression. Om det är någon form av personlighetsstörning som borderline, narcissism och psykopati är jag övertygad om att jag kommer få ett helvete om jag inte sköter detta på ett smart sätt. 
  • Svar på tråden Är min sambo narcissist?
  • Anonym (Kämpar varje dag)
    FannyN skrev 2021-08-04 17:02:35 följande:

    Det går ju inte att säga. Hon kan ha en instabil emotionell personlighetsstörning. Obehandlad bipolaritet. Narcissist Psykopat eller frisk och bara extremt manipulativ och elak.

    Vet du det är skitsamma för du blir misshandlad och du ska i te leva med henne mer. Inte ens ha kontakt. Ta med dig någon stäm träff med henne och förklara arg det är slut och hon ska ut.

    Är det en bostadsrätt har hon skrivit sig hos dig?

    Det här blir några turer för folk kan inte kastas ut hur som helst. Det händer att någon dör i sådana här bråk varje år. Det är viktigt att göra rätt och att förhindra att det blir våldsamt. Spela in ev gräl. Filma.

    Men först ska hon få information om att det är slut oåterkalligt och att hon ska ut. Du ska också klargöra att du inte tänker diskutera med henne eftersom hon bryter mot alla regler gällande uppförande när ni pratar.

    Sedan gör du upp planen som du håller dig till. Det kan ju bli fråga om avhysning med polis i slutänden.

    Om jag var du så köpte jag en advokattimme för att få igång en process på rätt sätt.


    Tack för stödet! 


    Du har naturligtvis rätt i det du skriver att det spelar ingen roll vad som är bakgrunden till beteendet.


    Jag har sagt till henne att jag inte tänker ta några mer negativa diskussioner med henne och just nu försöker jag bara hålla mig undan alla samtal. Ha så lite kommunikation som möjligt.


    Jag har också sagt till henne det som du säger. Att vill hon ha de här diskussionerna så tänker jag inte prata med henne. 


    Jag är som sagt rädd för att något allvarligt kommer att hända om jag gör slut. Så du är även här inne på rätt spår. 


    I grunden vill jag inte avhysa henne: Är för schysst person för det. Men jag skulle önska att hon kunde börja leta efter ett eget boende och flytta på egen hand.


    Jag har varit enormt lojal men nu har jag börjat berätta för nära och kära vad som händer i vårt hem som ett sorts skydd.

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    Anonym (Allt är inte en diagnos) skrev 2021-08-04 17:13:21 följande:

    Kort sagt, nej. Det finns en hel del narcissister men samtidigt är de så pass få att hon antagligen inte är det. Det räcker inte med att man använder sig av samma metoder som en sådan person och det krävs en del samtal med t ex psykolog för att svara på din rubrikfråga.

    Så, nu när vi kan släppa den biten kan vi prata om vad du behöver göra nu, och det är rätt enkelt. Naturligtvis måste du göra dig fri från henne. För det första, se till att gömma saker du verkligen värdesätter hos någon kompis eller liknande. Vem vet hur hon reagerar när hon inser sanningen...

    Sedan måste hon ut. Ska du bo med henne för att vara snäll....? Hur länge då...? Hur länge tycker du hon ska bo hos dig tills det är ok att hon ska flytta igen...? Nej, glöm det. Hon ska ut på en gång, innan hon blir för bekväm. Du behöver inte bara muntligen men också skriftligen ge henne meddelande om att hon ska flytta ut, tre månader är kutym men ingen skyldighet från din sida. Mail eller sms är bra, helst om hon skickar ett svar på det. Var beredd på att hon kan ställa till med rätt mycket under den tiden om hon blir aggressiv, var beredd på att kanske behöva ringa polisen isf.

    Anledningen att du måste ge henne skriftlig uppsägelse är för att det är bevis. Med hjälp av det kan du sedan be Kronofogden om handräckning, det kan ta tid men till slut åker hon ut vare sig hon vill eller inte. Kom ihåg att se till att hon verkligen också kontaktar Skv och anmäler sin flytt så hon inte är skriven hos dig längre.

    När hon sedan äntligen flyttar förklarar du att ni inte kommer ha med varandra att göra, om hon börjar trakassera dig säger du till att du kommer att kontakta polis om hon fortsätter, sedan blockerar du henne.


    Ja, jag håller ju med allt du säger egentligen.


    Dels att det kan gå illa på alla möjliga sätt. Även att det spelar ingen roll vad som ligger bakom beteendet. 


    Och även egentligen att hon ska ut. Mitt problem är att hon känner många personer i min lilla stad. Hon är även väldigt skicklig på att få andra att tro på saker hon säger. När vi inte var tillsammans så upplevde jag att jag fick många sneda blickar på stan och även att det pratades bakom min rygg.  

    Det smidigaste jag skulle önska var att hon flyttar frivilligt. Varför bo ihop med många som det inte funkar med eller som inte vill vara tillsammans med en!?

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    Anonym (Allt är inte en diagnos) skrev 2021-08-04 17:27:27 följande:
    Så här, hon får snacka skit hur mycket hon vill. Normala människor ser igenom det, och de som inte gör det, vill du verkligen ha dem som vänner...? Hon kommer visa sanningen helt på egen hand, genom sitt eget beteende så oroa dig inte för den biten.

    Ja precis, men dels kan det vara krångligt för henne att hitta en bostad, dels lär hon inte kunna acceptera det rent mentalt till att börja med, så var beredd på motstånd.

    Du har rätt om det här med skitsnacket! De flesta vettiga personer ser igenom det. Samtidigt tyckte jag det var en dubbel kränkning när jag ställde upp så oerhört mycket på henne och man får arga blickar och skitsnack riktat mot sig när jag verkligen försökt ställa upp. Det gjorde mig mycket ledsen och besviken på vissa.

    Men det jag nog är mest orolig för är att det kan bli våldsamt och även som du är inne på att hon kan börja förstöra saker om jag avslutar. 


    Nä, det är som att hon inte förstår. Det har varit bråk 65 dagar i rad men när jag frågar henne om hon tycker att vi har det bra så verkar hon tycka det!?? Till sin väninna sa hon att det hade varit en fantastisk tid fram till ett bråk i helgen. Medan jag undrade vilken planet hon befann sig på.

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    Anonym (Allt är inte en diagnos) skrev 2021-08-04 17:27:27 följande:
    Så här, hon får snacka skit hur mycket hon vill. Normala människor ser igenom det, och de som inte gör det, vill du verkligen ha dem som vänner...? Hon kommer visa sanningen helt på egen hand, genom sitt eget beteende så oroa dig inte för den biten.

    Ja precis, men dels kan det vara krångligt för henne att hitta en bostad, dels lär hon inte kunna acceptera det rent mentalt till att börja med, så var beredd på motstånd.

    Vill bara lägga till en sak om skitsnacket. Att jag kanske inte riktigt håller med i det du skriver gäller i en liten stad/ort. 


    Det hon säger om sin exman är att han misshandlade henne. Det kan vara sant men jag skulle inte bli förvånad om det är en lögn. Och hur kul skulle det vara att bli brännmärkt som en kvinnomisshandlare. 

    En kompis till mig gav sin flickvän en örfil för 20 år sedan och är fortfarande känd som kvinnomisshandlare. 

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    Anonym (Allt är inte en diagnos) skrev 2021-08-04 17:57:07 följande:
    Jag skickar dig mentala styrketankar till att börja med, det här är en tuff situation.

    Som sagt, göm undan allt du är rädd om. Familjeminnen, fotoalbum, resesouvenirer, allt. När det gäller en instabil person så tar man hellre det säkra före det osäkra. Men ta inte undan konstiga saker, som t ex om du har en x-box du sitter med ofta, då kommer hon börja undra. Och om hon reagerar på det andra kan du skylla på att din morsa ville titta på grejerna eller nåt.

    Ja seriöst... Det kan man undra. Eller så ljuger hon, för sig själv, för sin vän...
    Anonym (Kämpar varje dag) skrev 2021-08-04 17:49:03 följande:

    Vill bara lägga till en sak om skitsnacket. Att jag kanske inte riktigt håller med i det du skriver gäller i en liten stad/ort. 


    Det hon säger om sin exman är att han misshandlade henne. Det kan vara sant men jag skulle inte bli förvånad om det är en lögn. Och hur kul skulle det vara att bli brännmärkt som en kvinnomisshandlare. 

    En kompis till mig gav sin flickvän en örfil för 20 år sedan och är fortfarande känd som kvinnomisshandlare. 


    Ingen fara, jag förstår. Är själv uppvuxen i en rätt liten stad där de flesta känner varandra. Kan bränna både vänskaper och jobbtillfällen om man har otur med en sån där sak.

    Det du kan göra är att förekomma henne. Börja berätta för dina närmaste vänner hur ni har och har haft det. Rent psykologiskt ligger det också till så att den story man hör först är den man tror mest på, fundera på det en stund. Sen ska du så klart inte snacka vitt och brett om det här, men om några månader när saken ska avgöras och hon sedan sätter igång med lögner, då kommer dina vänner backa upp dig inför andra och säga "Näe så är det inte alls, han har redan berättat för länge sen hur hon håller på. Hon ljuger som en häst travar, tro inte på henne."

    Tack mycket uppskattat! 

    En av de "aningar" jag har haft var att när vi väl flyttade ihop kände hon att hon fick kontroll över mig. Det är svårt att fly någonstans i sitt eget hem. Hon är också så enormt "på" att när jag försöker få mentala pauser genom t ex att läsa en bok eller kolla en serie så försöker hon ofta komma in i din egentiden för att jag inte ska få lugn och ro. 

    Tack, jag har börjat att berätta för vänner och familj. Har som sagt varit oerhört lojal mot henne trots hennes beteende men när jag hör henne prata illa om mig för våra gemensamma vänner och mer och mer spårar ur så känner jag att jag måste skydda mig själv.

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    hanna1204 skrev 2021-08-04 18:03:12 följande:

    TS: Jag har varit gift med en narcissistisk man. De är fantastiska i början. Sen händer skit på skit på skit precis som du beskrev. Klockrent. Mitt äktenskap slutade på akuten för min del och jag hade fruktansvärt sjå med att rent praktiskt bli av med honom. Se till att med alla medel få ut henne. Använd myndighetshjälp och efter det finns bara ett sätt att fortsätta och det är blockera henne överallt och kontakta inte. Hon använder din godhet och lojalitet mot dig som ett vapen. Var god och lojal mot dig själv. Lycka till.


    Tack, Hanna! Glad att du tagit dig ur det. Dina ord stärker.


    Ja, det är klart att jag läst en del om narcissism och jag tycker allt det påminner om det. Men som någon skrev ovan så är det ju egentligen skit samma med orsakerna bakom. 


    Ja jag är rätt tuff och har stark karaktär, men det är så oerhört tröttande att genomleva detta i vardagen. 

    Min sambo har ett fullständigt kaos i sitt liv med det mesta. Ändå har hon mängder av vänner. Det verkar som hon funkar bra med "kompisar" men sämre i relationer. Barnen har psykiska problem. Båda har haft drogproblem. Hon har bara skulder. Relationen med exmannen verkade oerhört stormig enligt henne där han slängde ut henne 10 gånger och misshandlade henne.

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    Anonym (S) skrev 2021-08-04 18:16:05 följande:

    Hon påminner om mitt ex, men han hade lite ytterligare beteenden som silent treatments, elaka tester, projiceringar (insåg jag att det var, insåg att de ständiga kommentarerna han kom med egentligen stämde bättre in på honom själv).

    Så ja, lite narcissistiska drag har hon nog, precis som mitt ex. Jag håller inte med om ovan, att det inte spelar någon roll vilken diagnos. Har man med narcissistiska drag att göra kan det hjälpa att veta det för att inte bli galen, inte ta åt sig av det de säger, förstå att de projicerar mycket och kan vända exakt allt emot en, att klagomålen inte har med en att göra egentligen, hur de kan tänkas agera i olika situationer och att man då kan vara förberedd etc.

    Du måste vara väldigt rak och tydlig med henne. Du har sagt att det var på prov hon skulle bo hos dig, det funkar inte, hon måste flytta. Punkt. Som några ovan sagt, ta det gärna skriftligt ifall hon börjar krångla och du behöver hjälp att få ut henne. Var inte snäll eller vek mot henne utan håll dig strikt till din ståndpunkt. Gå inte in i någon diskussion, men det verkar du ha bra strategier för att undvika.


    Ja, jag tror också att det är bra att försöka analysera vad det är för person man har på andra sidan när man träffar på någon som är sån här. Det här med "gaslightning" eller "triangulering" oerhört jobbigt att möta. Det är rena härskartekniker som en del människor knäcks av. 

    Men jag håller också med ovan att jag behöver inte ta hänsyn till vad som ligger bakom för att fundera om jag ska "rädda mig själv". 

    Har märkt att hon hatar silent treatment. Det är det effektivaste sättet att hantera hennes ilska. Det tycker hon är oerhört jobbigt att inte få igång en konflikt. Plus att bara säga "jag tänker inte prata med dig om detta"

    Håller egentligen med om att hon måste flytta. Men jag är nog lite för "rädd" just nu för att vara beredd att ta konsekvenserna. Jag tror att det kan bli kraftigt våld och förstörelse av sånt jag äger. 

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    isterband skrev 2021-08-04 18:46:50 följande:

    Hej ts,


    Beklagar din situation. Du har fått väldigt många ovanligt bra svar och råd här. Jag hoppas verkligen du kan ta till dig dom och se till att bli av med den här människan. Jag tror att oavsett om hon är narcist eller ej, så har hon noll insikt i sitt eget beteende och det är oroväckande bara det. Detta är misshandel. Psykisk. Kan förvärras. Du behöver verkligen bort.  Ta rådet om långsam utfasning av saker du har hemma som för dig är viktigt och därefter få bort henne.  Fattar grejen med liten stad och allt men skit i det. Folk du bryr dig om kommer fatta.  Kanske du behöver meddela din arbetsplats till pch med om din situation men då får det bli så. Du behöver få tillbaka din mentala hälsa.


    Jag har erfarenhet av en man som var precis som du beskriver. Jag behövde lämna ett land ( england) för att bli kvitt han. Tyvärr fanns det ett barn inblandat som blev kidnappat ( av han) Därefter följde rättegångar där han försökte karaktärsdöda mig och även mina föräldrar. Ljög och vred och vände på allt. Att han misshandlat mig, försummat sin dotter, låst in mig, bestulit mig på allt jag ägde och hade, nämndes såklart ej.


    I slutändan kände jag även att jag vann. Dettta kan ta tid. Men jag tror det värsta helvetet med såna här människor är att de måste leva med sig själva. De kommer ej undan sig själva. Därför måste de kränka och förstöra för andra människor så de ska må lika dåligt som dom.


    Det känns tufft nu, jag fattar. Det kommer bli lättare. Men du behöver få bort den här människan. Kram.


    Hej, Isterband!
    Tack för omtanken.


    Jag blir helt trött och sorgsen av att läsa det som du skriver. 


     


    Jag har alltid tänkt att det finns hopp om människor och att om man väl har ett bra samtal kan man bygga en bra relation. Tyvärr når vi aldrig de samtalen. Vi har mängder med trevliga stunder blandat med fullständigt krig.


    Som du skriver så finns ingen självinsikt. Har aldrig hört henne säga förlåt eller be om ursäkt. När hon betedde sig oerhört illa mot grannen var grannen gnällig när han sa ifrån. 


    Häromdagen fick jag inte sova i vår säng eftersom hon hade köpt den. Jag fick inte heller titta på vår TV eftersom hon hade köpt den. Det är rena galenskapen och det verkar inte som några ord eller försök från min sida kan stoppa det. Tro mig, jag har verkligen försökt resonera i lugn och ro. Att samarbeta. Att hitta lösningar.


    Tack för tipset om att meddela arbetsgivaren. Jag ska prata med min chef efter semestern. Ska försöka fasa ut det hela. 

  • Anonym (Kämpar varje dag)
    hanna1204 skrev 2021-08-04 19:52:41 följande:
    Vad bra att du känner dig stärkt! Vi är många många som delar dina upplevelser. Det du beskriver om hennes relationsmönster och oförmåga att hantera pengar är också typiskt. Du behöver inte ha det så här. Och otroligt bra att du äger självkännedom. Mitt liv sen min man försvann ur mitt liv är väldigt bra. Aldrig mer!
    Härligt att höra att allt blivit bra! 

    Mitt liv är egentligen riktigt bra förutom detta. 
Svar på tråden Är min sambo narcissist?