Hur tar man det slutgiltiga steget?

Du skriver ut eller beställer skilsmässoblankett så att det blir mer konkret för er båda. (www.domstol.se/amnen/familj/) . Glöm inte att ni också behöver beställa personbevis från Skatteverket. Då kan du lägga dessa på bordet, skriva på själv och be partnern skriva på också. Om partnern inte vill finns en blankett där bara en partner skriver under för skilsmässa och så skickar man in den. 

Ibland blir det så där, man pratar men inget sker. Kan bero på att man tycker olika, att den andra egentligen har det ganska bekvämt och inte tänker driva på saken. Ibland är det att den som vill skiljas så gärna vill att den andra ska komma fram till samma sak så att det känns mer som ett gemensamt beslut, och så går tiden. 

Gör också en lista på saker: boende, hur ska ni dela upp ekonomin osv. Då har du satt igång. 

Vad är det som gör att du fastnar? Börja fundera i den änden och ta tag i saker rent konkret.

Det är lättare att komma till skott om du har en plan för hur du ska göra. Ha något konkret att presentera. Tex att du ska lägga bud på en bostad, att du har beställt blanketter för skilsmässa, att du tagit kontakt med banken /bodelningsman, att x datum har du bokat mäklare för värdering av er bostad etc etc...

Säg inte bara att du vill skiljas - gör det!

Självklart tar du skilsmässan nu! Varför ska du vara gift i två år till...? Och vad har studierna med det att göra? Ekonomin löser sig ändå, men det är oärligt att leva med honom när du vet att du tänker lämna senare, blir snarare som att du utnyttjar honom faktiskt. Så lämna NU.

Du pratar med honom och berättar att du bestämt dig för skilsmässa, sedan kan du begära skilsmässa på egen hand eller om han känner likadant kan ni göra gemensam ansökan. Tänk på att göra bodelning också.

Hur kämpar han då? Om han sagt att han vill fortsätta kämpa, så behöver ju det innebära något annat än bara samma gamla, liksom. 

Det är lätt att säga att man ska kämpa för relationen men det är bra många som ändå bara gör som vanligt, och inget ändras. Det är svårare att förändra än att säga att man vill det. 

Känner du att det nått vägs ändå så får du helt enkelt ställa honom inför fakta och lägga fram blanketten. 

Du måste tänka på att hans välbefinnande inte får vara viktigare än ditt. Du kan inte vara tillsammans med honom för hans skull. Men jag vet precis hur det är att inte vilja såra någon. Men i slutändan kommer du inte må bra av att stanna kvar om du inte vill det.

Och, som sagt ovan, ni behöver inte vara överens. Vill du skilja dig så räcker det. Men kanske kan det ändå vara värt att prova några sessioner med parterapi, oavsett vilken väg detta kommer att ta? Kanske kan det vara en bra miljö för dig att berätta om ditt beslut?

Har ni barn tillsammans? Det kan ju också göra det svårare att ta steget.

Du tar ett klokt beslut. Och du kommer att kunna fokusera mer på dina studier sen när du gjort dig fri. Frihet är värt mer än pengar, alla dar i veckan. Du kommer må bättre på sikt och när du pluggat klart är du redo för ett nytt liv.

Tänk ut hur du vill lösa boende i framtiden. Sen sätter du dig ner med honom o visar skilsmässopapper o förslag på hur vad första steget ska vara. Kontakta mäklare för o få värdering? Leta nytt boende osv.

ja det är en liten avgift 

Men va fan, dumpa arslet bara. Sluta gnägga här inne och gå vidare bara.