Har du djupa samtal med din partner?

Ja, vi har djupa samtal! Jag tycker det är viktigt. Man ska kunna ha ytliga samtal också förstås, det behövs en blandning.

Nej, vi kan inte prata alls. 

Ja, vi kan prata. Men i vardagen kan det bli ganska lite djupa samtal, så är det nog för många. Men han är min bästis, och vi kan prata om allt

Ja, absolut!

Men ska sägas att jag är den som pratar, ältar, analyserar klart mest (ibland blir det lite monolog :)). Han lyssnar, kommer med åsikter och synpunkter. Ibland får jag be att han kommer med dem, men jag tycker att han oftast försöker. Jag kan ta upp något djupt ämne mitt i matlagningen med ungar runt om, det funkar inte för honom, då är han inte i mood för det.

Så man är ju olika som personer och det får man acceptera, men skulle tycka det var tråkigt och ostimulerande att aldrig diskutera djupa ämnen eller framtidsplaner. Barn tycker jag ger det automatiskt, man bollar ju värderingar, uppfostran, kompisrelationer och annat kring deras uppväxt. 

Har även ett par nära vänner och syskon som är mer lika mig och som jag kan älta och diskutera med när jag känner att mannen inte är på samma level som jag :) 

Nej vi kan inte prata så djupt, känns som om vi är från olika planeter typ. Vi har helt olika tankesätt och går vi för djupt blir vi bara osams. Vi pratar mest ytligt.

Vi har det som er TS. Eller knappt ens kallprat. Han kollar i sin telefon eller en tidning när vi äter middag t.ex. medans jag försöker prata med barnet. Ställer barnet nån fråga eller vill berätta något för honom blir han irriterad över att han blir avbruten i sitt läsande. Eller vad annat han nu håller på med. Han är alltid upptagen med något i sitt huvud och säger jag nåt så får jag bara höra ?men shit, ja säg vad du vill snabbt då..? innan han fortsätter med sitt. Så samtal existerar inte. Monologer händer då och då. Och informationsutbyte om det mest nödvändiga han behöver veta, vilket han ofta har glömt sen eftersom hans tankar var upptagna med annat när jag råkade prata. Så djupa samtal finns inte på världskartan hemma hos oss. Men hade jag fått drömma fritt hade jag gärna haft det. Sitta en hel kväll och bara prata när barnet har somnat. Så mysigt det hade varit.

Njä tyvärr är han lite rädd för det. Vilket fått till följd att jag också låser mig vid djupare samtal med honom.

Dessa har jag med min syster och vänner istället.

Men visst är det synd

Det låter förskräckligt! ska ni skiljas?

Nej, det finns inga planer på det. Tanken har slagit mig ibland men det finns ingenting i denna värld som skulle göra det värt att missa halva barnets uppväxt.

Ja, jag och min man pratar mycket om saker såsom politik, vetenskap, samhälle, filosofi, religion ... Jag skulle inte klara att vara tillsammans med en man som inte är intelligent, påläst och analytisk, och absolut inte med någon som inte ens är intresserad av sådant.

Men, det är såklart bara mina personliga preferenser, det går säkert att ha en bra relation utan att prata om "djupa" saker.