Har du djupa samtal med din partner?

Oh ja, vi pratar massor oftast jag mest.....
Tycker det är jätteviktigt i en relation. Jag tycker att han är en bra lyssnare och det är viktigt även när man inte tycker lika.
Sen kanske vi kan ha hemlisar som vi inte pratar om men där är jag lite osäker.

Jag och min fru kan prata om absolut allt. Från känslor till praktiska saker och ofta djupa analyser och även ytliga ting.

Det vore trist att vara tillsammans med en person som inte kan diskutera och har alltför många blockeringar. Det är bäddat för ett ganska tråkigt liv.

Det har hänt att vi behöver skruva ner våra pratkvarnar när vi träffar andra för vi båda kan hålla låda ganska rejält när vi vill och kommer igång.

Dock har vi inte lika mycket fritid då vi bara kan prata med varandra längre, eftersom vi har tre krävande barn.

Jag håller med dig-om att man bör kunna prata om allt eller åtminstone det mesta i ett äktenskap/förhållande!

MEN Du vet väl att det finns preventiv medel nu förtiden...så hade ni sluppit 3 krävande barn, nej jag bara skojar lite med dig...jag vet hur det är själv!

Det är bra att kunna prata om det mesta. Är ni bra på att ge varandra stöd  

Ja, vi kan prata om det mesta. Sen kanske vi inte pratar så länge om samma ämne. Efter att ha varit ihop i många år känner vi till varandras åsikter rätt väl. Men om något nämns på nyheterna kan vi diskutera de flesta ämnen. Men även familj, barn, barnuppfostran, släkt, jobb, människor i vår närhet, nyheter på tv, film och tv-serier, litteratur (båda gillar att läsa och lyssna på böcker), rädslor, projekt etc.

Vi kan även prata om känslor men där har jag (kvinnan) lite svårare. I min familj pratades det inte mycket känslor medan det gjordes det med råge i hans. Så det beror mycket på det. Vi tycker också om att kommunicera via text om vi är ifrån varandra.

Vi pratar om det mesta, vardagliga saker, praktiska saker, men även om drömmar, politik, känslor osv. Vi löser inga världsproblem,  så om det är djupa samtal kan jag inte bedöma.

Vet inte riktigt hur man ska definiera "djupa samtal". Är det när man kan väldigt mycket om något så man grottar ner sig i detaljer, eller är det själva ämnet som gör samtalet djupt?

Är det din defintion av konstruktiv kritik att säga att ?han ska chilla???

Det är nog själva motsatsen till konstruktivt?

Efter att ha känt varandra i över 25 år och varit ett par i 22 år så vet vi varandras åsikter i det mesta. Det är mest när nya samhällsfenomen eller politisk utveckling dyker upp som det blir analys och mer diskussion.

I det egna livet så är det rätt friktionsfritt utom ibland när små saker påminner om gamla repetitiva irritationer. Idag, i sista semesterveckan (och detta är ganska historiskt vanligt) blev ett litet tjafs till en stunds större härdsmälta och att vi inte pratade på ett par timmar, men sen konstaterade att vi har det väldigt bra egentligen.

Men så, i det djupare samtalet som uppstod när man är sams igen kom det fram att min man nog är coronadeprimerad.

På jobbet får han inte mycket gjort eftersom han behöver vara i kontakt med folk personligen för att "sälja in" det han ska göra i organisationen och allt har varit på distans sedan mars förra året. Gamla vänner har glesat ut kontakten och min man känner sig ointressant och övergiven socialt. När hans vän sen barndomen (som bor utomlands) ringde igår tyckte han att de inte hade något alls att prata om längre.
Hans far är gammal och tar aldrig kontakt med sina söner om han inte har ett ärende, vilket är kanske två gånger om året.
Hans bror och svägerskan är jättegulliga och vi ses ibland men de har ett stort eget umgänge och vi vill inte hänga oss på för mycket.

Jag har fler tjejkompisar men min man tycker inte riktigt att han klickar med deras män (varav två också är svåra introverta själar) så det blir att man försöker ta en middag nån gång, sen känner han sig osäker på om andra sidan egentligen vill träffas som par och sen blir det bara vi tjejer som träffas igen.

Så, det känns som 50-årskrisen är ett faktum. Får väl se om jag får hänga kvar eller åker ut med badvattnet jag med? 

Oh ja det gör vi! Vi pratar en massa och jag älskar det. Ligger i sängen om kvällarna innan vi ska sova och bara pratar, det mysigaste som finns ju! Har haft relationer där man bara pratat ytligt, dessa har ju såklart inte hållt i längden. Min partner ska ju vara min bästa vän med som jag kan prata om allt med.

Men ni som inte kan prata ordentligt med era partners, utan bara ytligt, varför blev ni ens ett par från första början? Märker man inte sånt vid dom första dejterna?