Behöver få ventilera lite om en situation jag o min make ska ta ställning till i höst Vi har fått ett barn via spermainsinsemination o han fyller nu 4 år i höst.. Han är en busig filur o den händer saker ibland men han är oxå en glad prick som för tillfället är i värsta utvecklingsfasen även kallad trotsåldern.. Samtidigt är han fruktansvärt mammig just nu o han vakar mig som en hök.. Då vi behöver hjälp för att skaffa syskon står vi nu inför ett val som tyvärr behöver bestämmas i höst då jag fyller 40 o inte kommer få hjälp av landstinget efter nyår då jag är för gammal enligt dem då.. Maken är kluven till att skaffa syskon då de ev kan bli en likadan o 2 st orkar han inte med säger han när det gäller att busa o hitta på saker.. Samtidigt kan det ju bli en lugn variant oxå men det där vet man ju inte Jag själv lutar mer åt att jag vill försöka men makens ord gnager i bakhuvudet o vi kan ju tyvärr inte vänta ännu mer även om jag nig hade velat det... Jag hoppas ju att hans trots kommer lägga sig o att han kommer bli en lugnare variant i framtiden då han blir äldre o växer o blir mer självständig men man kan ju inte se in i framtiden... En del säger ju att om barnet utanför är livligt så märker syskonet i magen av det o anpassar sig till situationen..
