Umgås med ex för barns skull

Såklart att det är normalt, bara för att du inte skulle acceptera det så betyder det inte att det skulle vara onormalt.

Min ex-man blev min bästa vän efter vår skilsmässa. Bästa vänner som delade allt som vänner gör. Vi träffade båda nya partners, hans nya var svartsjuk men hade inget val mer än att acceptera eller lämna. 

Dessvärre gick han bort alldeles för ung och jag saknar honom hjärtskärande mycket än idag, ca 20 år senare. Besöker hans grav då och då, skulle en ny partner inte acceptera det så får det vara då lever jag hellre själv.

Klart det är normalt. Sedan är det inte kanske inte så vanligt, men onormalt är det definitivt inte.

Är väl klart att det är helt normalt att kunna stå på god fot med sina ex och ffa om de ska vara föräldrar tillsammans. Hur skulle det inte vara normalt? Alla skiljs väl inte som ovänner eller är svurna fiender resten av livet bara för att man separerar?

Att vara vänner som ex är inte samma sak som att TS's exempel på umgänge är normalt.

Om det är normalt kan ju knappast du bestämma. Det får ju berörda föräldrar bestämma. Dom känner sina barn bäst och vet vad dom behöver.

Det är vad som är normalt för den familjen. Punkt slut.

Det menades nog ursprungsfamiljerna, dvs de biologiska föräldrarna. De vill ha det så och det är inte på något vis onormalt. 

Spela roll, vad han trodde eller hur han var. Fakta är att det är som det är, och han visste det,  och nu är han inte nöjd. Hans problem att lösa.

Att det fanns två barn med två olika pappor och att hon umgås med papporna tillsammans med barnen.

Tack för alla svar med olika tankar.

Det är inte så att jag känner mig bortprioriterad. Jag har även jag ett barn sedan tidigare som är i tonåren och passar på att ha egentid med honom då hon är med sina barn.

Vi har mycket egentid tillsammans och hon gör mycket för mig. Däremot tar det ju tid med totalt fyra barn med all rätt. Det jag var osäker på är just att hon har så nära vänskap med exen, speciellt pappa nummer två. Känns konstigt att jag aldrig träffat honom medan vårt gemensamma barn träffar honom.

Men du, jag skiter i vad du tycker. Eller vad din norm är. Du bestämmer inte vad som är normalt. 

Varför får andra inte välja att leva som de vill? 

Jag tycker att det hon gör för sina barn är fantastiskt. Förstår inte varför det ska vara ett problem för dig? Det här är ju helt solklart det bästa utifrån barnens perspektiv. Vad är det ens att prata om? Är det att hon inte har tid med dig? Inte hinner ta hand om hemmet? Inte hinner med ett gemensamma liv? Vad är det som stör dig? Att hon är en bra mamma och eventuellt en bra vän till sina ex är väl en bra egenskap? Vad är det jag missar?

Ja, och? Förstår inte vad du menar. Menar du att vi andra ska bestämma hur TS och hans sambo lever sitt liv? De bestämmer själv och är TS inte nöjd får han ta upp det med henne. 

I de flesta fall föredrar nog barnen att umgås med sina föräldrar framför nya partners till föräldrarna. Därmed inte sagt att man aldrig gör nåt tillsammans i den nya familjekonstellationen, men för barnens del är nog föräldrarna alltid nummer ett framför nya partners.

Jag svarade bara på din om vad som är bäst för barnen.

Och du får ju gärna tycka vad du vill om den här situationen, och praktisera såsom du önskar i ditt eget liv och i din familj. Men hur TS sambo eller nån annan väljer att göra med sina barn och sina ex har ju du inte med att göra. Vad MAN bör är ju helt individuellt och inte baserat på just din uppfattning. 

Barn bestämmer nästan aldrig över sin situation och därför måste de vuxna runt omkring dem bestämma bra saker som gynnar dem. Vuxna däremot har mycket större valmöjligheter i att tex lämna en relation som skaver eller diskutera saker som skaver och komma till en kompromiss. Det är TS som har problem i den här tråden, ingen annan i den här utökade familjen verkar ha problem med upplägget vad det verkar. Och det ligger endast i TS makt att förändra situationen eller acceptera den.