Umgås med ex för barns skull

Men alltså...
De flesta barn har väl fler personer i sitt liv än endast en mamma och en pappa. Lärare, mor-farföräldrar, kusiner, föräldrar till kompisar. Detta är ju kända vuxna för dessa barn. Och huller om buller, skulle du uttrycka dig så om det gällde en morfar eller faster som följer med på aktiviteter ?

Finns inget i tråden som tyder på att dessa barn har mindre trygghet i sin familj eller nära krets än andra barn.

Det är en milsvid skillnad på att svara som du gör, tvärsäkert och "mitt sätt eller inte alls". Och hur jag svarar att "man kan göra på många olika sätt och bara den det gäller kan avgöra vad som går bra eller inte". Men du fattar inte den skillnaden?

Du avgör ju inte vad som är normalt eller inte. Eller tror du på allvar att du gör det? Att din åsikt är nåt slags norm?

Fast nej, är det verkligen så? Att tycka att det visst kan vara okej innebär inte att det är okej just för TS eller skulle vara det för alla. Men det är inte heller så att det aldrig är okej och att man inte någonsin kan ha den typen av relation med sitt ex oavsett. Och när folk börjar blanda in begrepp som normalt eller inte, som att det finns en norm i såna här fall och som alla måste följa även om man är helt okej med andra sätt att leva?

Det TS behöver göra är ju att ta upp detta till diskussion med sin sambo, lyfta sina känslor och tankar kring detta och tillsammans komma fram till hur de ska ha det i sin relation. Antingen kan de komma fram till att nuvarande sätt är okej, eller nå en kompromiss som båda är hyfsat nöjda med eller i värsta fall gå i sär om det inte går att enas om varken kompromiss eller nuvarande sätt. Hon kanske hellre tar risken med ett tredje ex än ger avkall på sitt sätt att tillgodose sina barns behov på det sätt hon vill och önskar.

Och varför ska hon fundera över sitt beteende? För att du tycker att det är vanskligt? Är det ditt bekymmer? Det är ju TS som har problem som han lyfter i tråden, mamman kanske inte alls har problem med det?

Jag svarade bara på din om vad som är bäst för barnen.

Och du får ju gärna tycka vad du vill om den här situationen, och praktisera såsom du önskar i ditt eget liv och i din familj. Men hur TS sambo eller nån annan väljer att göra med sina barn och sina ex har ju du inte med att göra. Vad MAN bör är ju helt individuellt och inte baserat på just din uppfattning. 

Barn bestämmer nästan aldrig över sin situation och därför måste de vuxna runt omkring dem bestämma bra saker som gynnar dem. Vuxna däremot har mycket större valmöjligheter i att tex lämna en relation som skaver eller diskutera saker som skaver och komma till en kompromiss. Det är TS som har problem i den här tråden, ingen annan i den här utökade familjen verkar ha problem med upplägget vad det verkar. Och det ligger endast i TS makt att förändra situationen eller acceptera den. 

Alltså, vad är det här snacket om normalt egentligen?

Det finns en hel massa sätt att ha familj och leva tillsammans eller isär. Relationer spricker och uppstår precis hela tiden. Vad som blir bra eller inte i den här enskilda familjen kan väl varken du eller jag uttala oss om?

Och vem har sagt nåt om att barnen hattar runt? De bor väl med sin mamma och pappa såsom de flesta barn med separerade föräldrar gör? Alla barnen bor ju inte hos alla papporna, eller fattar du inte det? Varje barn bor ju med sin mamma och sin pappa. Var nånstans framgår det att barnen har en instabil hemmiljö? Och nu råkar det ju vara så att det finns tre pappor, det kommer ju inte att ändras för att du förfasar dig, det är ju som det är. Och om TS skulle försvinna ur bilden så drabbar det väl främst det barn som är hans, de andra kanske inte alls har något emot det, det vet ju inte vi.

Visst ska man ta hänsyn till sin partner, men olika partners har väl olika syn på vad hänsynen ska innefatta, eller har du facit för det? TS får reda ut detta med sin sambo och se vad de kan komma fram till för lösning. Och det kan ju bli så att lösningen är att de går isär, då är det så. 

Ja, kanske, till viss del. Det är TS som har problem med nuvarande upplägg och det kan bli till problem för sambon och deras relation, ja. Men det är bara TS som kan adressera detta och nå fram till något med sin sambo.

Ja, fast det är ju inte dig de ska kompromissa med, utan varandra.

Varför är det så många i tråden som har problem med hur andra väljer att lägga upp sina liv?

Verkligen inte. Jag anser inte att man ens kan prata i de termerna när det kommer till en sån här situation. Det handlar enbart om vad personerna som befinner sig i den aktuella situationen tycker och vill. Och är man inte överens så får man antingen kompromissa eller så kanske en relation spricker. 

Eller har du en lista vad normalt är och som alla andra måste följa?

Nu börjar det ju bli aningen löjligt. Ingen av oss vet nånting om hur kommunikationen mellan TS och sambon ser ut. 

Jag fattar inte vad ditt problem är du sitter och hittar på scenarier som du sen blir upprörd över? 

Ingenstans i tråden står det att barnen flänger fram och tillbaka och sover här och där hela tiden. Barnen soven väl hos sina pappor regelbundet får man anta, precis som de flesta barn som har separerade föräldrar. Och TS problem är ju att även hans sambo ibland har sovit hos något barns pappa, inte att barnet sovit där?!

Barnen flänger inte mellan 3 eller 4 hem, vad har du fått det ifrån? VARJE barn bor/sover hos SIN mamma och hos SIN pappa = 2 hem per barn. Alla barn bor inte hos alla papporna, fattar du verkligen inte det?????

Och att sova över enstaka nätter hos nån annan än sina föräldrar är inte heller några konstigheter, det gör de flesta barn under uppväxten, sover hos mormor, sover över hos en kompis, åker på läger, semestrar och bor på hotell eller i en hyrd stuga. Du ska se att barnen klarar av det utan men. 

Inte heller vet vi om relationen mellan TS och sambon kommer att hålla eller spricka. Inte heller vet vi att sambon i så fall kommer att ska ny partner och flera barn. 

Sluta hitta på saker som du inte har en aning om eller som är helt orealistiska så blir det nog lättare för dig att hantera.

Han kanske inte ens har tagit upp det till diskussion, så hon kanske inte vet om att han är obekväm med detta, det vet vi ju inget om. Sitter du också och hittar på scenarier som du kan bli upprörd över? 

Ja, man måste ju ta upp problemet om man vill ha en förändring, det är helt riktigt.

Men utifrån det kan det ju bli lite olika utfall, sambon kanske inte vill förändra upplägget och då har TS att välja mellan att acceptera läget eller separera. Sambon i sin tur har också att välja mellan att förändra utifrån TS önskemål eller att lämna relationen om hon upplever hans krav som orimliga. Det är ju inte givet att sambon vill eller ska vara den som förändrar bara för att TS inte är nöjd, även det går ju åt båda hållen.