• Anonym (Slutet och början)

    attraktiv vän

    Hej!

    Behöver hjälp att analysera detta. Jag kvinna är känner mig kär i en kvinna. Så kär att jag plötsligt som en blixt från klar himmel funderar på att skilja mig från min man. Och barnen hur blir det för dem, i så fall? Jag får panik av att min fina vän har slutat skriva till mig. Nu är det slut, liksom. Eller är det det här som är början? Jag har inte haft en trygg uppväxt. Min grund känns så skör. Och nu vet jag inte, alls någonting, känns det som. Jag har aldrig varit kär i en kvinna förut. Jag förstår om min fina vän slutar skriva, för hon verkar ha känslor för mig. Hon verkar vilja ha mig, kemi mellan oss. Men jag är rädd att det här inte är på riktigt, liksom. Att känslorna tar slut i samma stund, som jag skiljer mig från min man. Hjälp! Hur ska jag göra? Och hur vet jag vad som är rätt och fel? Jag tänker inte gömma mig bakom en otrygg uppväxt. Många har haft det kasst som barn. Och jag har klarat mycket. Och jag bygger på mitt självförtroende hela tiden. Och jag försöker va snäll mot mig själv. Men nu känns det som att jag inte vet vad som är rätt och fel. Och jag vill inte såra någon och inte henne!

  • Svar på tråden attraktiv vän
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Slutet och början) skrev 2021-08-10 03:24:26 följande:

    Hej!

    Behöver hjälp att analysera detta. Jag kvinna är känner mig kär i en kvinna. Så kär att jag plötsligt som en blixt från klar himmel funderar på att skilja mig från min man. Och barnen hur blir det för dem, i så fall? Jag får panik av att min fina vän har slutat skriva till mig. Nu är det slut, liksom. Eller är det det här som är början? Jag har inte haft en trygg uppväxt. Min grund känns så skör. Och nu vet jag inte, alls någonting, känns det som. Jag har aldrig varit kär i en kvinna förut. Jag förstår om min fina vän slutar skriva, för hon verkar ha känslor för mig. Hon verkar vilja ha mig, kemi mellan oss. Men jag är rädd att det här inte är på riktigt, liksom. Att känslorna tar slut i samma stund, som jag skiljer mig från min man. Hjälp! Hur ska jag göra? Och hur vet jag vad som är rätt och fel? Jag tänker inte gömma mig bakom en otrygg uppväxt. Många har haft det kasst som barn. Och jag har klarat mycket. Och jag bygger på mitt självförtroende hela tiden. Och jag försöker va snäll mot mig själv. Men nu känns det som att jag inte vet vad som är rätt och fel. Och jag vill inte såra någon och inte henne!


    Hur känner du för din man egentligen och hur länge har ni varit tillsammans?

    Kan dina känslor för den andra kvinnan ha något att göra med hur du och din man har det?

    Jag spekulerar lite nu bara, men ibland så kan man bli "kär" eller riktigt kär när  man får fel eller för lite uppmärksamhet/kärlek av den man är tillsammans med  vare sig det gäller från en man eller kvinna om inte förhållandet man är i är bra...

    Jag har alltid litat på min mag känsla och den har alltid stämt speciellt när det gällt kärlek!

    Vad säger din mag känsla?
  • Anonym (Slutet och början)

    Hej Lisa,

    Tack för engagemanget och dina jobbiga frågor. Min man älskar jag på ett sätt, men sexlivet får vi inte till på ett för mig tillfredsställande sätt. Egentligen är det nästan obefintligt. Men jag känner mig trygg med honom. Min pappa slog både mig och mamma och min uppväxt var därför olycklig. Mycket gråt och så. Och i skolan var jag mobbad, för jag sa aldrig ifrån och satte gränser. För gjorde jag det hemma, blev jag slagen. Och som liten tror man förstås att världen hemma är den som gäller även på andra platser. Nu sätter jag gränser och blir respekterad. Min man respekterar mig. Frågan är om han älskar mig. Eller det är väl inte stora frågan här. Älskar jag honom? Jo, det gör jag. Men mer som än vän? Jag vet inte. Jag tror/ trodde vi kan/ kunde jobba på den sexuella biten. Men jag vet inte. Åh så tågar den här gifta kvinnan in i mitt liv. Hon lever också med en man. Och jag blir så glad av hennes meddelanden. Men jag har sett henne/ ser henne som en vän. Men nu när hon slutat höra av sig vet jag inte. Jag har ljugit för mig själv och henne? Jo, min magkänsla säger mig att jag vill vara mycket med henne och att jag har sårat henne. Kanske borde jag skilja mig? Kanske borde jag ge mig och min man mer tid? Det här är inte första gången jag blir kär i någon annan. Kanske ska det inte va så här. Kanske är det som du undrar, att jag inte får den uppmärksamhet jag behöver av mig man? Kanske ska jag låta barnen växa upp och sen se hur det känns? Kanske ska jag berätta för min "vän" att jag blir ledsen, när hon slutar höra av sig? Kanske inte? Det jag vet att jag vill är att göra allt på rätt sätt. Det vill säga inte vara otrogen. Gärna mer goda råd. Jag behöver dem!

  • Anonym (L)

    Jag tänker att oavsett om det blir något mellan dig och den här kvinnan eller ej så bör du nog skilja dig från din man. Utifrån det jag läser så verkar det inte som att det är som det ska mellan er. Du verkar inte helt lycklig i ert äktenskap. Man kan älska varandra som vänner och vara varandras trygghet men det är inte samma som romantisk kärlek, vilket man faktiskt också bör känna för sin partner. Det finns de som lever i förhållanden som har gått över till vänskap och faktiskt trivs med det men du verkar inte trivas med att ha det så och då är det nog läge att bryta upp.

    Är man bara som två vänner i förhållandet så är det ju egentligen inget kärleksförhållande på det sätt som det bör vara. Då är det väl bättre att man gör slut och är vänner istället. Det skulle väl egentligen inte bli någon skillnad om ni gjorde slut? Enda skillnaden är ju att du då är fri att vara med vem du vill och din man likaså. Relationen mellan dig och din man förändras ju egentligen inte. Blir du kär i andra personer så är du inte i rätt förhållande, för då hade du inte blivit kär i andra.

    Man ska inte fortsätta vara i ett förhållande bara för barnens skull. Det är bättre att de växer upp med skilda föräldrar än att de växer upp med föräldrar som inte är lyckliga tillsammans. De vänjer sig.

    Du tror att den här kvinnan är intresserad av dig. Vad är det som får dig att tro det? Jag tänker att du inte ska hoppas på för mycket, ifall det nu skulle vara så att du har missuppfattat henne. Såvida hon nu inte har sagt rakt ut att hon är kär i dig eller gett dig andra tecken?

    Vet du varför hon har slutat höra av sig? Vet du vad anledningen är? Vad menar du med att du har sårat henne?

    Jag tänker att du kanske ska höra av dig till henne och berätta för henne hur du känner. Då lär du väl få reda på om hon känner samma sak för dig eller inte. Oavsett vad så tycker jag dock att du och din man ska bryta upp.

  • Anonym (A)

    Men vad är det som får får dig att känna att hon vill vara mer än vän? Eller är det bara du som känner attraktion till henne?
    Du kanske äntligen får den uppmärksamhet och bekräftelse som du så väl behöver.
    Vem vet du kanske kan ha både och en god vän som stimulerar dig på många sätt samtidigt som du har en trygg man som du kan älska och älska med.
    Vad vet jag men skulle gärna stötta dig.

  • Anonym (Slutet och början)

    Hej där, tack för goda råd och reflektioner:) Ja, jag är mer inne på det senare efter en sömnlös natt med ångest. Det vill säga både ha min vän och man kvar.. Varför jag tror att hon vill nåt mer än vänskap? Ja, det är ibland sexuella anspelningar och skämt med i bilden och jag kan fantisera om sex med henne. Men, ja, det är kanske bara så det är, men inte så att vi ska va ett par för det? Men vänner? Och min man? Tja, jag vet inte.. Jag föredrar nog ett liv med honom, trots allt. Vi får se.. Men, jag är inte klar med relationen, tror jag. Lite attraktion finns med i bilden. Frågan är om den sexuella delen med min man kan eller inte kan fördjupas?

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Slutet och början) skrev 2021-08-10 10:22:47 följande:

    Hej Lisa,

    Tack för engagemanget och dina jobbiga frågor. Min man älskar jag på ett sätt, men sexlivet får vi inte till på ett för mig tillfredsställande sätt. Egentligen är det nästan obefintligt. Men jag känner mig trygg med honom. Min pappa slog både mig och mamma och min uppväxt var därför olycklig. Mycket gråt och så. Och i skolan var jag mobbad, för jag sa aldrig ifrån och satte gränser. För gjorde jag det hemma, blev jag slagen. Och som liten tror man förstås att världen hemma är den som gäller även på andra platser. Nu sätter jag gränser och blir respekterad. Min man respekterar mig. Frågan är om han älskar mig. Eller det är väl inte stora frågan här. Älskar jag honom? Jo, det gör jag. Men mer som än vän? Jag vet inte. Jag tror/ trodde vi kan/ kunde jobba på den sexuella biten. Men jag vet inte. Åh så tågar den här gifta kvinnan in i mitt liv. Hon lever också med en man. Och jag blir så glad av hennes meddelanden. Men jag har sett henne/ ser henne som en vän. Men nu när hon slutat höra av sig vet jag inte. Jag har ljugit för mig själv och henne? Jo, min magkänsla säger mig att jag vill vara mycket med henne och att jag har sårat henne. Kanske borde jag skilja mig? Kanske borde jag ge mig och min man mer tid? Det här är inte första gången jag blir kär i någon annan. Kanske ska det inte va så här. Kanske är det som du undrar, att jag inte får den uppmärksamhet jag behöver av mig man? Kanske ska jag låta barnen växa upp och sen se hur det känns? Kanske ska jag berätta för min "vän" att jag blir ledsen, när hon slutar höra av sig? Kanske inte? Det jag vet att jag vill är att göra allt på rätt sätt. Det vill säga inte vara otrogen. Gärna mer goda råd. Jag behöver dem!


    Ber om ursäkt om mina frågor var jobbiga!
    Men det är nog nödvändigt och bra om du själv ställer dig dom jobbiga frågorna?!

    Hur vet du att din vän blivit sårad?
    Har hon uttryckt/sagt att hon vill vara mer än en vän till dig eller?
    Du kan ju faktiskt fråga henne om du inte vet hur hon känner!?
    Då får du i alla fall svar på en jobbig fråga! (jag vet iofs inte vad hon sagt till dig-om hon är intresserad eller inte)

    Sen låter det ju sorgligt om du bara skulle vara kvar hos din man som enbart vänner...och barn mår bättre om föräldrarna mår bra!

    Vänner kan ni väl vara även om ni skulle skilja er, men då har du ju chansen att träffa någon du kan känna mer än vänskap för.
    Vare sig det blir den kvinna du är kär i nu eller inte!

    Livet är för kort för att slösa bort på att bo med någon som du bara känner vänskap med!

    Du är värd kärlek i ditt liv och jag skulle aldrig varit tillsammans/gift med min man om jag bara kände vänskaps känslor för honom!
    Trots att vi varit tillsammans i över 20 år så kan jag inte tänka mig någon annan  jag älskar honom mer nu än när vi träffades!

    Men alla är ju olika och vissa lever nog bara som vänner och är nöjda med det, frågan är skulle du nöja dig med det?
  • Anonym (A)
    Anonym (Slutet och början) skrev 2021-08-10 22:00:26 följande:

    Hej där, tack för goda råd och reflektioner:) Ja, jag är mer inne på det senare efter en sömnlös natt med ångest. Det vill säga både ha min vän och man kvar.. Varför jag tror att hon vill nåt mer än vänskap? Ja, det är ibland sexuella anspelningar och skämt med i bilden och jag kan fantisera om sex med henne. Men, ja, det är kanske bara så det är, men inte så att vi ska va ett par för det? Men vänner? Och min man? Tja, jag vet inte.. Jag föredrar nog ett liv med honom, trots allt. Vi får se.. Men, jag är inte klar med relationen, tror jag. Lite attraktion finns med i bilden. Frågan är om den sexuella delen med min man kan eller inte kan fördjupas?


    Om er sexuella relation skall förändras måste ni nog tillsammans reda ut vad som inte fungerar och hur ni vill utveckla den. Du kanske kan få tillfredställelse på egen hand med hjälp av dina fantasier och närhet o mys med din man?
  • Anonym (Slutet och början)

    Mys med min man och fantasier om henne? Det kan bli bra det här :)

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Slutet och början) skrev 2021-08-11 19:47:18 följande:

    Mys med min man och fantasier om henne? Det kan bli bra det här :)


    Ja och några sista ord, men inga jobbiga frågor!  Jag hoppas allt blir som du önskarGlad
Svar på tråden attraktiv vän