Min man ska börja gå ut med sin tjejkompis på jobbet, ok?

Anonym (Löjlig?) skrev 2021-08-13 07:03:20 följande:

Min man och hans tjejkompis jobbar tillsammans kontorstider måndag till fredag.

De verkar vara bra vänner och dela samma intresse. Hon har sambo, inga barn ännu.

Vi är gifta och har småbarn.

Har varit i hop i 20 år. Har aldrig direkt haft egna kompisar av motsatt kön. Utan mer gemensamma vänner i såfall.

Men de ska ut nu då hjälpa varandra i träningen efter jobbet, iaf en gång i veckan . Då i form av promenader. Han sa att de skickar bilder på varandra på gymmet i bland. Men bara för att bevisa att man är där. Samt små pratar lite då om just träning.

Han har precis börjat med detta. Han har lite övervikt och tycker visserligen det är jättebra för hans skull att han kommer i väg. Jag gillar ju också ut och gå.

Men kanske tråkigt att bara hänga med mig?

Jag ska vara ärlig och känner mig faktiskt inte så bekväm. Har ni tips på hur jag kan hantera det?

Om du inte känner dig bekväm så är det så, fråga din man om han hade känt sig bekväm om du gått på promenader, umgåtts, tränat ihop med en manlig arbetskamrat.

Sen att skicka bilder på varandra på gymmet till en arbetskompis? varför då? För att bevisa att man varit där? Trams, och hade man velat bevisa att man var där hade man kunnat fota lokalerna eller en svettig strumpa men det är alltså varandras kroppar dom skickar?

Och om du gillar att gå ut och gå så undrar man ju varför han väljer att gå ut med sin kvinnliga arbetskamrat istället för med sin livskamrat.
Hon träffar honom på arbetstid och nu ska hon träffa honom på hans fritid också, på en tid som tas av dig och barnen?

Återigen, han hade knappast varit bekväm om det varit omvänt. tala med honom.
Är han bara lite trögtänkt men älskar dig och inte menar något illa så kommer han förstå och lyssna på dina känslor och inse att han inte heller varit bekväm så är det inga problem, om han däremot blir arg, sur eller skriker att du är svartsjuk eller löjlig osv så är det nog hans dåliga samvete och att du kommit åt en öm punkt och då behöver ni ha ett allvarligt samtal.

Anonym (du är inte löjlig)

Fri 13 Aug 2021 13:31

#27

Anonym (Löjlig?) skrev 2021-08-13 13:20:21 följande:

Helt rätt. Han vet mycket väl vad jag känner inför detta.

Han erkände i dag att de redan varit ute och gått 2 gånger innan..

men första gången råkade han bara stöta på henne.

I går hade bestämt det, så de träffades när jag jobbade i går på en promenad. Den lilla på 4,5 år passade vår 14 åring.

De har ju redan bestämt sig, eller han.

Han går ut först, och sen frågar om det känns ok.

Så han ju ljugit , men erkänt nu då i efterhand.

Nu vill han vara ärlig med framtida promenader säger han. Han ville Inte berätta om promenera förrän senaste, för han visste att han skulle få ett helvete hemma som han kallade det.

Han har ljugit för dig och skyller på dig att det är ditt fel att han ljugit och nu försöker han legitimera det genom att säga att han nu vill vara ärlig, det är ju uppenbart att han försöker manipulera dig.

Att han sen lägger ansvaret på er 14-åring är inte ok. Ska denne vara begränsad för att pappa vill vara ute och styla med en kvinnlig arbetskollega? Tänk om något hade hänt, er 14-åring hade inte förlåtit sig själv fast skulden ligger på pappan. varför tog han helt enkelt inte med barnen på en promenad, iallafall minsta?

Din man låter inte alls trevlig, han ljuger, han döljer saker, han pratar illa om dig, han struntar i sitt föräldraansvar. Jag hade faktiskt sagt att jag behöver tid att få tänka och åkt bort över helgen till hotell eller mina föräldrar.
Då kanske han hade insett vad han sysslar med, och jag hade inte tagit med mig barnen men gjort klart för honom att om han lämpar över ansvaret på 14-åringen igen och sticker ut så är det sluttänkt och det blir separation direkt. Samma gäller om han beklagar sig för sin kollega. Det får vara någon gräns och din man har gått över den med råge.

Anonym (du är inte löjlig)

Fri 13 Aug 2021 15:33

#53

Anonym (Löjlig?) skrev 2021-08-13 14:06:30 följande:

Tack för alla era svar och råd.

Har sagt vad jag tycker nu till han.

Får som svar att jag borde söka hjälp för min svartsjuka.

Det är en helt vanligt vän, bara att hon råkar vara en vän.

Om jag mår så dåligt så kanske det är bäst att bryta

Då har du ju svaret, han har ljugit, han skuldbelägger dig osv, han är väl medveten om att det han gör inte är ok och försöker manipulera dig.

Då hade jag gjort som nedan:

Anonym (du är inte löjlig) skrev 2021-08-13 13:31:33 följande:

Jag hade faktiskt sagt att jag behöver tid att få tänka och åkt bort över helgen till hotell eller mina föräldrar.
Då kanske han hade insett vad han sysslar med, och jag hade inte tagit med mig barnen men gjort klart för honom att om han lämpar över ansvaret på 14-åringen igen och sticker ut så är det sluttänkt och det blir separation direkt. Samma gäller om han beklagar sig för sin kollega. Det får vara någon gräns och din man har gått över den med råge.

Min man ska börja gå ut med sin tjejkompis på jobbet, ok?

INNEHÅLL