Min man ska börja gå ut med sin tjejkompis på jobbet, ok?

Tack för era svar. Haft dålig magkänsla från början.

Men jag hoppas den är fel. Jag brukar inte vara svartsjuk. Jag menar han får vara ute varje helg och festa, inte ett dugg svartsjuk. Även om det är tråkigt.

Men ja jag vet, jag ska jobba med mig själv.

Jag har träffat henne och hennes sambo. De har varit här för ett år sen . Kändes fortfarande inte bra efter middagen. Kan inte sätta fingret på vad.

Det började redan då att de skulle ut. Men han avstod när jag berättade hur jag kände. Ett år senare så är vi på ruta ett i gen. Då har de redan hunnit bestämma detta utan att vi pratat först. Han antog väl att det är okej nu få

Bara de två. Visst den minsta kanske kan följa med i vagnen säger han. Jag får också följa med nu säger han

Helt rätt. Han vet mycket väl vad jag känner inför detta.

Han erkände i dag att de redan varit ute och gått 2 gånger innan..

men första gången råkade han bara stöta på henne.

I går hade bestämt det, så de träffades när jag jobbade i går på en promenad. Den lilla på 4,5 år passade vår 14 åring.

De har ju redan bestämt sig, eller han.

Han går ut först, och sen frågar om det känns ok.

Så han ju ljugit , men erkänt nu då i efterhand.

Nu vill han vara ärlig med framtida promenader säger han. Han ville Inte berätta om promenera förrän senaste, för han visste att han skulle få ett helvete hemma som han kallade det.

Tack för alla era svar och råd.

Har sagt vad jag tycker nu till han.

Får som svar att jag borde söka hjälp för min svartsjuka.

Det är en helt vanligt vän, bara att hon råkar vara en vän.

Om jag mår så dåligt så kanske det är bäst att bryta

Han har redan gjort sitt val. Han har sagt att han tänker fortsätta med detta. För han gör inget fel. Och han behöver henne nu för att pushas i sin träning. Jag sa att vi alla 4 kan gå då en gång i veckan. Men då sa han att hennes kille inte vill med.

Då blir det vi 3.

Hur som helst så har han gjort sitt val tydligt..

Jag vet inte vad jag ska välja ?

Har pratat i hop oss nu. Gjorde som råden jag fick att åka bort över natten som var? han ringde och grät.

Han säger att han förstår nu och att han inte ska fortsätta träffas och skriva dagligen med henne. Självklart kommer de ha fortsatt kontakt på jobbet. Och tänker att de 40 timmarna i veckorna de spenderar tillsammans, kan de ändå stötta varandra i deras träning på arbetstid. .. men först ville han ändå att de skulle få fortsatta ha den här dagliga kontakten med sms då, men inte ses.

Efter många om och men, att de kan såklart sms om det är något. Men behöver ju inte ha kontakt 24/7.

Helst vill jag ju inte alls, men det förstår jag väl kanske att jag inte kan begära .

Jag hoppas på att han pratar sanning denna gången och inte går bakom ryggen på mig gen.

Tack åter igen för alla era råd, Samt er engagemang. :)

Tog tag i detta i gen efter era svar. Jag satte ner näven i bordet. Och sa att jag vill att de inte har kontakt utanför jobbet.

Han säger att han förstår nu och lovar att detta inte ska hända i gen.

Skönt kände jag först. Men nu tvivlar jag på om det kommer att räcka. Hur ska jag kunna lita att det inte händer i gen.. att han fortsätter i smyg. Vet inte än. Rädd för att bli sårad, men jag älskar honom verkligen!

Börjar inse att det måste nästan finns känslor med i bilden.

Just nu snurrar det i huvudet. Det där med barnen är också något jag har sagt till om. Han menar på att det var just den gången och att de själva ville, vilket de säkert sagt. Är ganska lugna båda två.

Men det spelar ingen roll, vad som helst kan hända!

Utelivet med vänner kommer förhoppningsvis lugna sig nu med träningen. Han vill inte dricka nu. Sen hur länge han känner så, en vecka har gått. Han var i väg med vänner i går, men nykter då.

Satt och kollade någon match.

Slår man i hop alla hans intressen bara plus att han vill sätta in henne på en stor plats i livet, så finns inte så mycket tid kvar för oss. Han leker absolut med barnen. Han golfar, vänner på helger har det varit. Den jobbar jag oregelbundna tider och varannan helg.

Känns som jag letar tid för att hinna umgås som familj, medan han letar timmar för att göra saker utanför familjen.

Jag kan ha fel, men jag känner så. Har också sagt det till honom.

Men så är det verkligen inte säger han.

Uppdatering!!

Han lovade som sagt att inte skriva till henne privat.

I kväll råkade jag titta .. han har tagit bort all med henne på chatten. Då blev jag misstänksam.

Antingen är det sant eller så raderar han precis som innan? jag frågade. Han blev vansinnig

Han har ju tagit bort henne nu. Jag borde ju fatta stg han gjort allt. I för att ta bort henne.

Kanske sant.. men hur sjutton får jag tilllbaka tilliten?nu slängde han ut mig från sovrummet .. för han tycker jag är hemsk som anklagar honom och han har ju lämnat detta bakom sig.. han vill att jag drar. Han vill inte se mig mer

Ja jag vet inte ? :(

Tack för era svar!

Jag ska ut och gå nu, behöver rensa tankarna.

Han ligger fortfarande och sover.

Han kommer tycka att jag förstörde kvällen som drog upp detta just i går. Han säger ju själv att jag är en som polis när han blir sur då. Så kanske dags att ta steget??

Vi har inte pratat med varandra ännu. Han ser sur ut och säger inget, och jag har i för sig inte gjort det heller. Så han tycker fortfarande allt är mitt fel. Väntar på att ja ska säga förlåt antar jag. Men vi måste ju prata förr eller senare .. och då blir nog vägen skilda vägar..

Har inte tagit steget ännu. Fortfarande stelt.

Men snart kommer firmafesten, utan respektive?

Ja han kommer ju såklart gå, hon också..

Förstår ju nu att det här kommer aldrig ta slut..

Även om han nu skulle prata sanning, så orkar jag inte med klumpen i magen och känner mig som en svartsjuk galning! Som sagt han har mycket fritid med vänner. Han är ute ofta också. Så jag är faktiskt inte så svartsjuk i egentligen. Om det inte skulle finnas en anledning..i detta fallet känner jag mig otroligt svartsjuk! Det värsta är nog att han inte ens försöker få mig att lita på han?

Men om man leker med tanken att allt han säger stämmer. Finns verkligen ingenting osv.

Visst är väl ändå beteende inte riktigt okej ändå?

Känner bara att jag övertänker allt nu och vill vara säker på att det var ett bra beslut att lämna i så fall.

Har läst er svar, och är så tacksam för alla er ärliga svar, samt tips. Jag ska försöka reda ut detta nu i morgon , och i såfall gör jag slut i morgon. Är barnlediga då och har chans att få ta det då.

Hej i gen!

Vill tacka för alla svar, tips och råd!

Vi har pratat lugnt och sansat här hemma. Vi har kommit fram till att vi avslutar relationen. Vi är överens och även om det känns väldigt jobbigt, så också en lättnad. Han verkade väl också känna att han ville detta. Så kanske det varit ett tag, men ingen vågat ta steget. Han säger fortfarande att inget hänt . Hur som helst så ska jag försöka lägga det bakom mig nu, och finna en väg framåt.

Kram och åter i gen tack!