Mina rättigheter då?

Jag kan tänka mig att anledningen till att soc ska kopplas in direkt är för att det fortfarande inte anses att du kan erbjuda en stabil tillvaro för din kommande son. Det sämsta du kan göra är att bråka med dem, de kommer att ta allt sånt som att det bekräftar deras bild av dig. Visa istället lugn och mognad, framför allt att du har självinsikt om att du behöver hjälp. Då kommer du längre.

Om du undrar varför är det väl bäst att du frågar MVC varför mer specifikt, men jag kan redan nu säga att det rör sig om en oro från deras sida. Du kan se det som en vilande orosanmälan som kickar in direkt ditt barn föds.

Om du har en hemförsäkring skulle jag kontakta en advokat kring varför du inte har fått ha kontakt med din son på två års tid och det ska alltid finnas någon att hänvisa till som tagit ett beslut, De vill så klart inte avslöja vem, men det finns alltid en chef som är ytterst ansvarig att svara på frågor du har. De kanske inte är insatta men då får de väl se till att bli det då.

Nu är det ju som det är. Men det visar inte på särskilt gott omdöme när du hunnit skaffa ny man och barn inom 2 år innan du fått löst situationen med dina andra barn. De hade kanske bara behövt sin mamma ett tag och lite lugn och ro? Efter allt som de fått vara med om.

Det är inte så bara att komma hem till ett småsyskon och en ny vuxen i familjen. Jag anser inte heller att det är lämpligt för dem att flytta hem i detta läget.

Det handlar ju inte om dina rättigheter egentligen utan om barnens rättighet till ett tryggt, stabilt och kärleksfullt hem. Barn är egna individer och ägs inte av föräldern. Barn har rätt till sina föräldrar men föräldrarna har inte rätt till sina barn. Barnens bästa måste alltid komma i första hand!

Förstår att det är en svår och jobbig situation som skapar mkt känslor. Att soc blir inkopplad betyder inte att de ska ta barnet utan att de ska se att barnet inte far illa. Soc finns för barnens bästa ( även om det inte alltid blir ?rätt?) de omplacerar inte barn utan en grund.

Det var 2 år sedan jag hade kontakt med min son, inte att jag hunnit skaffat ny man & barn på 2 år!

Önskar jag kunde formulera mig bättre till bättre förstående .. det var 4 år sedan min dotters sk pappa dömdes till fängelse & efter det är han helt borta som tur är.

Man får inte skyddad identitet utan anledning eller för att det är kul att ha!

Mina barn e mitt allt & jag kommer aldrig ge upp!

Det finns ingen anledning till oro för stabilt & tryggt liv för mina barn.!

För en mamma som aldrig varit i samma situation så förstår jag att det är väldigt enkelt att döma mig! Tex att jag träffat en ny man & vi ska ha barn, men vad anser en förälder som aldrig varit i liknande situation? Blunda för kärlek i X antal år?

Jämnförelse med nu & då är att min son har fått rätt hjälp från BUP med samtal samt mediciner som hjälper honom i vardagen.

Min sambo är den mest kärleksfullaste människan man kan tänka sig , vi bor stort just pga att barnen SKA hem & han är lika angelägen om det som mig.

Stabil bra inkomst , inte straffad, & så bra & kärleksfullt vi har det hemma speglas även utåt & är inte en fasad längre för andra!

De som känner oss vet , inga lögner , ett liv med kärlek, ärlighet & tillit anser inte jag att jag borde blunda för , för att anses som en bra mamma! Vilket jag vet att jag är & min sambo kommer bli en fantastisk pappa.

Det jag vill är att få chansen att visa socialtjänsten det & hur mitt liv ser ut nu! Men dom verkar vilja straffa mig livet ut för nått jag inte gjort!

Anses det som rättvist enligt dig?

Hade socialtjänsten gjort sitt jobb proffsigt så hade inte barnen kommit hem till en ?ny familj? som jag skrev, jag träffar min dotter när jag vill medans dom håller min son så långt borta från mig som möjligt! Hade kontakter varit den samma som med dottern så hade du inte haft den konstiga åsikter.. men jag antar att du aldrig varit ens i närheten av det som hände oss eller så har du nog inga barn själv!

Du anser att dom inte borde flytta hem men du har ju ingen som helst inblick i vårat liv!

Det sista min son sa till mig i telefonen var - mamma jag gråter varje kväll efter dig så tyst jag bara kan så Ingen ska höra mig ledsen!

Man ska inte sära på en familj & sen bara strunta i att få barnen tillbaka till sin mamma, sin trygghet!

Tycker du verkligen att barnen & jag som mamma ska bli så straffade för nått som inte var vårat fel! & felet såg jag till att försvinna& aldrig visa sig eller komma i närheten av oss igen!

Du är barnlös antar jag? En mammas kärlek är större än allt annat , det är nått jag verkligen vet.

et var 2 år sedan jag hade kontakt med min son, inte att jag hunnit skaffat ny man & barn på 2 år!

Önskar jag kunde formulera mig bättre till bättre förstående .. det var 4 år sedan min dotters sk pappa dömdes till fängelse & efter det är han helt borta som tur är.

Man får inte skyddad identitet utan anledning eller för att det är kul att ha!

Mina barn e mitt allt & jag kommer aldrig ge upp!

Det finns ingen anledning till oro för stabilt & tryggt liv för mina barn.!

För en mamma som aldrig varit i samma situation så förstår jag att det är väldigt enkelt att döma mig! Tex att jag träffat en ny man & vi ska ha barn, men vad anser en förälder som aldrig varit i liknande situation? Blunda för kärlek i X antal år?

Jämnförelse med nu & då är att min son har fått rätt hjälp från BUP med samtal samt mediciner som hjälper honom i vardagen.

Min sambo är den mest kärleksfullaste människan man kan tänka sig , vi bor stort just pga att barnen SKA hem & han är lika angelägen om det som mig.

Stabil bra inkomst , inte straffad, & så bra & kärleksfullt vi har det hemma speglas även utåt & är inte en fasad längre för andra!

De som känner oss vet , inga lögner , ett liv med kärlek, ärlighet & tillit anser inte jag att jag borde blunda för , för att anses som en bra mamma! Vilket jag vet att jag är & min sambo kommer bli en fantastisk pappa.

Det jag vill är att få chansen att visa socialtjänsten det & hur mitt liv ser ut nu! Men dom verkar vilja straffa mig livet ut för nått jag inte gjort!

Anses det som rättvist enligt dig?

et var 2 år sedan jag hade kontakt med min son, inte att jag hunnit skaffat ny man & barn på 2 år!

Önskar jag kunde formulera mig bättre till bättre förstående .. det var 4 år sedan min dotters sk pappa dömdes till fängelse & efter det är han helt borta som tur är.

Man får inte skyddad identitet utan anledning eller för att det är kul att ha!

Mina barn e mitt allt & jag kommer aldrig ge upp!

Det finns ingen anledning till oro för stabilt & tryggt liv för mina barn.!

För en mamma som aldrig varit i samma situation så förstår jag att det är väldigt enkelt att döma mig! Tex att jag träffat en ny man & vi ska ha barn, men vad anser en förälder som aldrig varit i liknande situation? Blunda för kärlek i X antal år?

Jämnförelse med nu & då är att min son har fått rätt hjälp från BUP med samtal samt mediciner som hjälper honom i vardagen.

Min sambo är den mest kärleksfullaste människan man kan tänka sig , vi bor stort just pga att barnen SKA hem & han är lika angelägen om det som mig.

Stabil bra inkomst , inte straffad, & så bra & kärleksfullt vi har det hemma speglas även utåt & är inte en fasad längre för andra!

De som känner oss vet , inga lögner , ett liv med kärlek, ärlighet & tillit anser inte jag att jag borde blunda för , för att anses som en bra mamma! Vilket jag vet att jag är & min sambo kommer bli en fantastisk pappa.

Det jag vill är att få chansen att visa socialtjänsten det & hur mitt liv ser ut nu! Men dom verkar vilja straffa mig livet ut för nått jag inte gjort!

Anses det som rättvist enligt dig?

Men är det inte bara standardförfarande då? Har du något som tyder på vad soc kommer göra?

Utan att vara påläst tänker jag att det verkar rimligt att soc kopplas in när någon med placerade barn får ett till. Efter det borde ju bedömning göras om problemen kvarstår.

Synd för alla inblandade dock om det inte kan göras i förväg.

Ja alltså jag hade haft full förståelse att Soc vill vara inkopplade om det fanns en anledning till det.. Men som när dom placerade mina 2 hjärtan så gick allting så himla snabbt & det kändes verkligen inte som om dom gjorde ett ordentligt jobb utan det skulle bara ske!

Istället för att erbjuda tex samtals hjälp eller liknande så kändes det som om dom såg på mig som en trasig människa som inte skulle klara av vardagen med barnen.. men det var helt tvärtom! Det var jobbigt självklart med alla förhör, flytt, möten med bup, inskolning osv samtidigt som jag hade min lilla dotter som inte hade dagis plats ännu! Men det var tiden det handlade om annars var jag så lättad att ha kommit ifrån ?monstret? & det var även barnen!

Men istället för att jag ska bråka & kriga med Soc nu så får dom lägga sig i för varken jag eller min sambo har nått att dölja.. till slut måste dom ändå inse att de e meningslöst & att det faktiskt finns dom som behöver hjälp på riktigt & att det finns barn som far illa! Just nu kommer dom slösa tid på oss medans dom borde lägga den på viktiga riktiga problem situationer.