Bryter ihop
Hej!
På din beskrivning så använde och använder din före detta sambo en hel drös av tekniker som personer med NPD, narcissistisk personlighetsstörning, gör.
Du kan ha inre anledningar till att du valde att stanna hos honom, och de anledningarna finns isåfall kvar inom dig. Det kan innebära att du fortfarande känner en osund dragningskraft tillbaka dit, och det betyder också att du har saker att bearbeta och utröna, kanske ända ner till din barndoms rötter.
En ytterligare möjlighet att du fortfarande känner dig kallad tillbaka till honom och känner dig tom utan honom, är att du upplever vad som kallas för trauma bonding. Jag har egen erfarenhet av att man mycket lätt kan missta det för kärlek.
Men det är i verkligheten mycket långt ifrån kärlek. Det kommer du att veta när du väl har läkt.
Sedan har du även goda minnen, speciellt av det första året. Kombinerar du det med den gaslighting som han kontinuerligt utsatte dig för så är det inte konstigt att du fortfarande tvivlar på om det var du själv som förstörde någonting bra, och att du så gärna vill tro på idealet som till en början presenterades! Man sörjer ju och saknar den där fantasifiguren som egentligen aldrig fanns. Under ett års tid så var ju fantasin verklig I DITT HUVUD, så du i din kropp formade ju ett förhållande med den personen.
Det kräver stor styrka att fortsätta gå igenom ett sorgearbete utan att gå tillbaka till den älskade döde som TILL SYNES har återuppstått.
Särskilt när den återuppståndne hela tiden hävdar att du bara inbillade dig att den dog.
Jag tror att en bra tanke som hjälpte mig kanske även kan vara till hjälp för dig. Det är tanken att intensitet är misshandel, och att desperation är en mycket bra signal att något är väldigt fel.
Missförstå mig inte, självklart finns det lägen i livet där intensitet och desperation generellt sett skulle kunna vara adekvata och sunda uttryck.
Men när man varit eller är partner åt en misshandlare, så gäller inte det.
Den sortens inre känslomässigt drama som man har upplevt är ingenting positivt, och tyder INTE på passion eller missförstånd eller någonting annat, det härrör överhuvudtaget inte ur kärlek, utan den sortens intensitet där dina känslor akut svallar är nedbrytande.
Och när ens partners agerande och beteende framkallar en känsla av maktlöshet, litenhet och desperation inom en, så är det väldigt långt ifrån vad man någonsin bör känna och känner i ett sunt kärleksförhållande.
Kunskap och katarsis kan vara första stegen för dig. Det vill säga, läs på om dessa begrepp och personlighetstyper, se vad du känner igen. Och kräks ut skiten du varit med om, håll det inte inom dig.
När du sedan är på det klara, och detta är bara min åsikt, men du behöver inte vara tyst om vad som har hänt. Du har ingenting att skämmas över, och ingen att skydda, utan kan tala om dessa upplevelser i livet med samma samtalston som du talar om övrigt.
Du kan alltså ändå vara reko i dina redogörelser.
Svara din pappa att det här med att ditt ex var med ett flertal kvinnor var en av anledningarna till att du inte ifrågasatte hans beslut att bryta med dig, utan att trots att du blev ledsen när han inte ville mer, så godtog du hans beslut som bäst även för dig! Att det är tråkigt att felaktig ryktesspridning kring vad som hände och försiggick i ert förhållande har uppkommit, men att du känner tillit till att alla själva väljer vem, och vad, de välkomnar i sina liv. Okritiskt eller ej.
Ja, jag erkänner att jag blir rätt förbannad för din skull! Må kraften vara med dig!
Kram kära du.