CattisStella skrev 2021-08-16 18:27:27 följande:
Jag har passerat mitt bf och börjar närma mig en igångsättning om det inte startar av sig själv. Jag har fått för mig att det är mycket värre att bli igångsatt än att kroppen får sköta det själv. Jag är rädd att det kommer gå jättefort och att kroppen inte hinner förbereda sig. Så min fråga till er som blivit igångsatta. Hur går det till? Kände ni er överrumplade? Gick allt bra?
Igångsättning på BF (tvillinggravid). Tappen var så gott som helt stängd vid start. Kroppen reagerade knappt alls. Det tog lång tid innan jag började vidgas. Värksvag, fick värkstimulerande. Man höjde och höjde dosen. Tog hinnorna för att försöka stimulera kroppen, inget hände. Började få ont. Fick lustgas. Spydde som en gris trots tvärtom mage. Epidural och mer värkstimulerande. Kroppen började bli trött. Stängde av värkstimulerande för att låta kroppen vila lite och göra en "omstart".
Omstart skedde, ingen skillnad. Men nu var jag iaf fullt öppen. Min kropp helt slut, beslut om kejsarsnitt. Värkstimulerande stängdes av. De sa att det skulle nog dröja så jag skulle passa på att vila lite. Hann inte vila, operationssalen ledig. Ny epidural. Snittades, man tog ut tvillingarna, de var helt opåverkade av hela resan fram tills dess. Man sa "Så, nu är vi klara" och min kropp började gå i chock. Jag blev blå om läpparna, började skaka. Barnens pappa och en sjuksköterska kastade sig mot mig för att ta barnen som jag hade på bröstet, en på vardera sida. Först körning till uppvak, jag låg och studsade på britsen. Värmefilt, värmefläkt, nån form av medicin. Två personer fick hålla fast min arm för att kunna ta blodtryck. Sambo och barn utkörda och uppkörda till BB.
Nästa gång jag vaknar är jag i ett tyst rum på IVA. Sambon sitter gråtfärdig bredvid mig. Jag är halvt borta. Han går till barnen igen. Nästa gång är pappa där när jag vaknar. Han som ska åka hem till Canada dagen efter. Jag somnar om. Vaknar och mamma sitter där. Vet inte hur lång tid jag sovit, men det är fortfarande torsdag iaf. Somnar om. Vaknar 20.55 och tänker "Ja, jag hinner se Blacklist på tvn". Sätter igång tvn, Blacklist har precis börjat. Kommer knappt förbi introduktionen innan jag håller på och somnar.
24 timmar efter att de tagit ut killarna så kommer jag till BB och får träffa mina bebisar.
Vi startade igångsättningen kl 18 den 5 november. De plockades ut strax efter 11.00 den 7 november.
Läkaren efteråt: "Du öppnade dig hela vägen till slut även om det blev snitt ändå, så nästa gång kommer kroppen att minnas och du kan ha en vaginal förlossning".
Jag: "Det blir ingen nästa gång!"
Läkaren: "Det brukar de flesta säga men det brukar bli en nästa gång ändå"
Detta är snart 8 år sedan. Det blev ingen "nästa gång".