EliS86 skrev 2021-09-25 06:59:39 följande:
Relationen kanske tar slut men var det då rätt från början kan man undra..? Jag valde i princip bort pappan för barnet också i och med mitt beslut. Lekt med tanken på att jag skulle valt honom ist och gått emot min egen inre röst men fy vilka usla förutsättningar att fortsätta då! Hade hållit det emot honom hela tiden och blivit så otroligt ledsen och ångerfull när det sen skulle ta slut av naturliga skäl. Hade varit den enda anledningen att göra abort för mig och blev snabbt solklart att det inte var ett attraktivt alternativ.
Måste du göra det helt ensam? Hur har du det med vänner?
Pappan till mitt barn gjorde uppror i början, det kulminerade i att han sa att han inte kunde va pappa till det här barnet (trots att vi har ett annat gemensamt barn). Men efter ett par veckor insåg han att mitt beslut är taget oavsett var han står och att han skulle va en riktig loser om han inte tog sitt ansvar så sen dess har vi jobbat upp en ganska fungerande samarbetsrelation. Planen är också att han blir mitt stöd under förlossningen- det är också ett sätt att ta sitt ansvar.
Verkar vara många som bor i Stockholm här, även jag. Vem vet, kanske vi kan bli en egen mammagrupp och stötta varandra i våra lite speciella situationer :)
Jag har börjat lite mer i beslutet att jag kan nog inte ta bort det. Sen vet man ju aldrig hur det blir, om det blir ett barn i slutändan , om han ångrar sig osv.
Jag har stöd av familjen men de bor i annan stad. Jag har vänner men ingen i samma sits utan de med barn är gifta och sen några utan barn som är singlar. Det återstår att se vilka vänner som finns kvar antar jag.
Jag skulle gärna delta i en mammagrupp eller ha kontakt på annat sätt :)
