Vem uppfostrar msnsbebisar?

Ensamstående mammor eller familjer med frånvarande pappa.

Ofta är det flickvännen som i början är så förälskad att hon mer än gärna gör allt åt/för sin kille. Efter några år gnäller hon för att hon måste göra allt hemma och förstår inte varför...

Mansbebisar har funnits i alla tider, fast förr pekade de med hela handen och numera verkar de mest gnälla istället. Förr i tiden förväntades lilla hemmafrun sköta precis allting, det var hennes roll och mannen var familjens totala överhuvud. Numera med uppluckrade könsroller kan mannen inte bara bestämma över kvinnan så då får han ta till andra metoder för att nå samma resultat.

Same same but different.

Troligen så kommer mansbäbisar ta över hela världen inom ett par decennier..

Jag tänker att det verkar som att vissa mansbebisar faktiskt tänker själva och att det inte alls handlar om att de inte kan, utan snarare att de insett att det fungerar bra att smita från ansvar och "bara" glida med.

Det är att de kommer undan med problematiska beteenden och att de snarare fostrar omgivningen som är problemet.

Rimligtvis borde alla sätta ned foten och inte ställa så låga krav på vissa män och så höga krav på människor runtomkring.

Jättebra synpunkt! Man tror gärna att allt löser sig när man väl är där men så enkelt är det inte. Utan man ska diskutera igenom allt sånt innan och hjälpas åt, kanske lite överdrivet mycket i början för att sätta agendan och få in rutiner.

Likaså snacka INNAN man skaffar barn hur man ska dela upp ansvar, göromål och föräldraledighet så att bägge vet vad man står. Nu blir det aldrig exakt så ändå men man har åtminstone en grund.

Oftast, men inte alltid mamman ihop med en närvarande* fader/fadersfigur

(*Närvarande på ett sätt att han är där, "ställer upp om han måste" men emotionellt och engagemangsmässigt lite på distans större delen av tiden. Undergiven modern han med fast i mindre grad än sonen)

Mansbebisen och mamman har en outtalad överenskommelse som lyder "Du behöver inte växa upp. Fast på ett villkor: Att du inte lämnar mig"

Mansbebisen kommer därför försöka kräva (också outtalat) att en partner tar mammans roll, eller långsamt försöka sabotera relationen, kanske tom. med hjälp av sin mamma. Beroendet till modern kan faktiskt vara så starkt att han tom. är oförmögen att sabotera sina egna relationer, så mamma får hjälpa till vilket hon gärna gör. (När man inte ens klarar av att sabba sina egna relationer utan mammas hjälp är man verkligen hjälplös)

Finns MASSVIS av forskning på just detta, en hel del riktigt bra av Jordan Peterson innan han blev en förvirrad mansrättsaktivist.  

Tycker mansbebis är ett sexistiskt uttryck. Troligen uppfunnet av manshatande feminister. Det finns vuxna kvinnor som är omogna också.

Håller absolut med om att det är viktigt med bra förebilder, men köper inte att en pojke MÅSTE ha just en manlig förebild för att lära sig att respektera tjejer och ta ansvar i sitt eget hushåll och i en relation. 

Jag tycker snarare att det är att skylla ifrån sig ordentligt om en pojke växer upp till en ansvarslös man och man anser att det beror på att han växte upp med ensamstående mamma och med en majoritet kvinnliga lärare. 

Ingen, varken då eller nu och det är väl det som är problemet med alla ouppfostrade människor.

Antingen kan man som förälder inte eller så orkar man inte eller så vill man inte lägga en god grund för sina barn genom att ställa krav.

Min första pojkvän var oerhört curlad av sin mamma. I hans fall var det att mamman inte ville utan ville vara snäll och omhändertagande och skämma bort. Det gällde även hans bröder och pappan och hon försökte även göra det med mig. Ingen behövde ens lägga sina kläder i tvättkorgen utan lämnade dem på golvet i sovrummet eller utanför duschen. Jag vägrade flytta ihop innan han kunde ta hand om sig själv och ett hushåll så han fick bo ensam i ett år utan att mamma fick komma och greja. Efter det kunde han.