Vem uppfostrar msnsbebisar?

Oftast, men inte alltid mamman ihop med en närvarande* fader/fadersfigur

(*Närvarande på ett sätt att han är där, "ställer upp om han måste" men emotionellt och engagemangsmässigt lite på distans större delen av tiden. Undergiven modern han med fast i mindre grad än sonen)

Mansbebisen och mamman har en outtalad överenskommelse som lyder "Du behöver inte växa upp. Fast på ett villkor: Att du inte lämnar mig"

Mansbebisen kommer därför försöka kräva (också outtalat) att en partner tar mammans roll, eller långsamt försöka sabotera relationen, kanske tom. med hjälp av sin mamma. Beroendet till modern kan faktiskt vara så starkt att han tom. är oförmögen att sabotera sina egna relationer, så mamma får hjälpa till vilket hon gärna gör. (När man inte ens klarar av att sabba sina egna relationer utan mammas hjälp är man verkligen hjälplös)

Finns MASSVIS av forskning på just detta, en hel del riktigt bra av Jordan Peterson innan han blev en förvirrad mansrättsaktivist.  

 Som (ili) skrev, rädslan för att bli övergiven. Den eventuella maken lever sannolikt kortare än henne om de är ungefär jämnåriga och kan dessutom gå ifrån henne en vacker dag innan det, oavsett hur hunsad han än är. Så han duger inte riktigt. Sonen blir säkrare, risken att han överger är mycket mindre och han kommer sannolikt inte att dö ifrån henne heller pga att han är yngre.

Eftersom sonen är omhändertagen av mamman, blir det ju om hon finns givetvis en dotter (eller annan son) som får ta hand om mamman/pappan när de blir sjuka. Eftersom sonen inte är kapabel till det. Hans deal är ju att han slipper växa upp om han inte överger mamma. Det betyder inte att han skall hjälpa henne, utan att hon skall hjälpa honom. Han behöver bara låta sig bli hjälpt, det är allt. Då har han inte övergivit henne.

Jag har en lite annorlunda sits men utåt kan det nog se ut som en mansbebis. Mansbebis light. Fast mamma är mer dricka vin och röka på balkongen- typen än särskilt hjälpsam. Hon klarar inte att bo själv, struntar i räkningar, hyran, spelar högljudd musik osv. så därför bor hon hos mig.  

Jag vet. Men hon är go på sitt sätt. Dessutom har hon bättrat sig avsevärt och blivit lättare att leva med mot vad det har vart.

Givetvis, men mansbebis (med det menar jag inte gnälliga män, utan väldigt osjävständiga män) är oftast kopplat till mamman, och mansbebisens relation med sin mamma.

Du kan se, inte riktigt motsatsen, men något liknande hos flickor som haft en väldigt överbeskyddande och curlande far som dessutom har en väldigt god ekonomi att skämma bort flickan med. Med otur blir resultatet av det flickor som vägrar växa upp och ta eget ansvar, och vars enda "chans" i livet blir att hitta en man som är som hennes far som tar ansvar för henne, för hon vägrar göra det själv (eller rentav är inkapabel att ta det ansvaret).