Inlägg från: Anonym (H) |Visa alla inlägg
  • Anonym (H)

    Vem uppfostrar msnsbebisar?

    Anonym (ili) skrev 2021-08-27 16:49:00 följande:

    Ensamstående mammor eller familjer med frånvarande pappa.


    Otroligt tröttsam slutsats, tjatar folk fortfarande om det här?

    Min tonårsson har driv och ambitioner, han vet vad han vill arbeta med och har en färdig plan för att nå dit. Det gör han helt på eget initiativ. Han är mycket självständig och skrattar mest åt incels och jämnåriga killar som blir curlade av mamma.

    Han fixar saker själv och är han intresserad av en tjej tar han initiativet. Han skulle aldrig sitta och gnälla och vältra sig i självömkan som en del vuxna karlar gör, inte minst här på familjeliv. Vill han ha något kämpar han för att få det, han pluggar och tränar lika hårt.

    Det är för att jag har uppfostrat honom så och jag har varit ensamstående på heltid från början. Det är just eftersom jag är ensam och inte vet hur länge jag är kvar som jag har lärt honom att bli självständig. Det är dessutom svårt att curla ett barn som ensamstående eftersom man rent praktiskt inte kan serva barnet konstant.

    Den här seglivade myten om att söner till ensamma mammor blir losers och kriminella håller inte statistiskt om man tar hänsyn till socioekonomiska variabler. Dessutom är det den frånvarande pappan som är problemet och inte mamman som finns kvar och tar det ansvar som pappan inte fixade. Om min sons far hade funnits med i bilden så hade sonen inte varit en ambitiös kille med självförtroende utan ett traumatiserat nervvrak så bland det bästa jag har gjort för sonen är att slänga ut idioten.
  • Anonym (H)
    Anonym (pessimisten) skrev 2021-08-28 19:21:33 följande:

    Den forskning som finns visar snarare att mer pengar är bättre än mindre.

    "Ensamstående föräldrar

    Att växa upp med en ensamstående förälder är relaterat till risk för normbrytande beteende i barndomen (t.ex. Ford m.fl., 2004; Pearson, Ialongo, Hunter, & Kellam, 1994). Detta verkar vara särskilt tydligt för pojkar (Vaden-- Kiernan, Ialongo, Pearson, & Kellam, 1995). Effekterna på normbrytande beteende av att växa upp med en ensamstående förälder tycks dock vara indirekta snarare än en följd av att man bara växer upp med en enda vuxen. Den forskning som finns tillgänglig inom detta område har nästan uteslutande undersökt ensamstående mödrar. Ensamstående mödrar har ofta sämre ekonomi, flyttar oftare, är mindre tillfreds med livet och har mer psykiska problem (t.ex. depression, ångest) än andra mödrar (t.ex. Guttentag, Salasin, & Belle, 1980; McLanahan & Booth, 1989; McLoyd, 1990). Då man tagit hänsyn till inkomst och utbildningsnivå visar det sig även att barn till ensamstående mödrar oftare exponeras för negativa och stressande situationer och upplevelser än barn i intakta familjer.  "

    Vidare:

    Riskfaktorer i närsamhället

    Även om riskfaktorer hos individen och familjen ofta ses som de mest centrala i utvecklingen av normbrytande beteende i barndomen, hävdar vissa forskare att risker i närsamhället också är av stor betydelse (se t.ex. Catalano & Hawkins, 1996). Både tvärsnitts- och longitudinella studier har visat att normbrytande beteende i barndomen är relaterat till att exponeras för våld i närsamhället, att bli offer för våld i närsamhället, och att bo i riskfyllda och fattiga bostadsområden (se Ingoldsby & Shaw, 2002, för en översikt). Här diskuterar vi riskfaktorer utanför individen och familjerelationerna som i forskning har identifierats som potentiellt betydelsefulla för utveckling av normbrytande beteende hos barn. Dessa innefattar barnets kamratrelationer, skolans roll, familjens ekonomiska förutsättningar och bostadsområdesförhållanden.

    Problematiska kamratrelationer

    Kamratgrupper med barn utan normbrytande beteende tenderar att utesluta (rejektera) barn med normbrytande beteende ur gemenskapen (t.ex. Keiley m.fl., 2000; se även Coie, Dodge, & Kupersmidt, 1990, för en översikt). Pojkar med barndomsdebuterande normbrytande beteende har visat sig vara mindre populära bland jämnåriga än pojkar som inte uppvisar normbrytande beteende (t.ex. Stattin & Magnusson, 1995). 

    --

    Siffrorna här låter inte så bra...

    "Barn till separerade föräldrar hade en ökad risk för psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet vid 30- 40 års ålder. Såväl psykofarmakakonsumtion som psykiatrisk vårdkonsumtion var vanligare bland barn till separerade föräldrar, jämfört med personer som vuxit upp med bägge sina föräldrar. Sjukhusvård på grund av självmordsförsök/självorsakad skada och missbruksrelaterad vård var dubbelt så vanligt bland barn till separerade föräldrar, också efter att analysen justerats för föräldrars utbildningsnivå och eventuella sjukhusvård för psykisk ohälsa eller missbruk. Risken att ha blivit dömd i domstol för ett allvarligt brott var också nästan tre gånger högre hos barn till separerade föräldrar jämfört med andra i befolkningen."

    ....men vad innebär det i praktiken? Hur många unga blir överhuvudtaget dömda för allvarliga brott (grovt rån, grov misshandel, dråp, mord) om vi ens räknar alla unga till alla föräldrar? Inte många procent per år, eller hur?

    www.chess.su.se/polopoly_fs/1.294352.1472542775!/menu/standard/file/Barn%20till%20separerade%20f%C3%B6r%C3%A4ldrar%20CHESS%202016.pdf

    Och slutligen finns det individer som blåser upp statistiken en hel del:

    Rån och våld mot tjänsteman ökar risken för fortsatt brottslighetStrategiska brott är ett begrepp som används för de brott i ungdomars första lagföring som starkast indikerar att de kommer att fortsätta på en högaktivt kriminell bana. Brå har undersökt vilka dessa brott är genom att studera ungdomars debutlagföringar under 2010-talet.

    De mest strategiska brotten bland pojkar på 2010-talet var rån, grov stöld och våld eller hot mot tjänsteman. Av pojkar som debutlagfördes för rån eller grov stöld var det 18 procent som lagfördes nio gånger eller fler under uppföljningsperioden.

    Bland flickor var våld eller hot mot tjänsteman och narkotikabrott de mest strategiska brotten på 2010-talet. Av de som debutlagfördes för sådana brott var det 21 procent respektive 17 procent som lagfördes fyra gånger eller fler under uppföljningsperioden.

    www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/ungdomsbrottslighet.html

    En äldre BRÅ-rapport sammanfattar:

    "Visst finns det ett samband mellan en ung människas uppväxtförhållanden och risken för att hamna i brottslighet. Men sambandet är svagt. Även i de mest utsatta grupperna blir de allra flesta aldrig kriminella."

    --

    Alltså: Mamma fattig, måste bo i ett sämre område, ökar risken för att utsättas för otrevliga saker, ökar risken att bli mobbad och må dåligt för att man är fattig, ökar risken att stjäla något för att känna sig bättre, ökar risken att träffa på andra barn som också är förbannade på sitt liv och hittar på skit osv osv.

    Knappast kärnfysik.

    Sen finns det givetvis mammor som faller över gränsen för mentalt instabila eller missbrukar och skadar sina barn också men de är knappast normalfallet.

    Att MÅNGA barn som växer upp med ensamma mammor skulle få problem är ren bullshit, de allra flesta blir enligt statistik och forskning inte alls kriminella.


    Ja exakt, det var det jag menade med socioekonomiska faktorer. Det finns inga belägg för att en pojke som växer upp med en ensam mamma som är högutbildad och lever under ordnade förhållanden skulle löpa större risk att bli kriminell.
    Anonym (ili) skrev 2021-08-28 20:13:39 följande:

    Tack för att du visade min poäng med faktahänvisningar. Det blir många barn som far illa pga ensamstående föräldrar då det rör sig om en stor grupp i sin helhet.


    Du vet uppenbarligen inte hur man läser statistik.
  • Anonym (H)
    Anonym (ili) skrev 2021-08-28 21:53:11 följande:

    Det är du som inte kan läsa statistik. Statistiken är tydlig. Ensamstående föräldrar orsakar problem.


    Föräldrar med socioekonomiska problem, ensamstående eller sammanboende, orsakar problem. Det är vad statistiken visar. Söner till ensamstående mödrar som inte har sociala problem löper inte större risk än andra att bli kriminella. Då är det inte det faktum att barnet växer upp med en ensam förälder som är avgörande utan den sociala situationen. Var det svårt att förstå tycker du?

    Du skrev själv ovan ?Att du är en bra mamma för din son förändrar inte det faktum att många barn som växer upp med ensamstående mammor får problem.? Alltså kan en ensam mamma vara en bra förälder enligt dig och det betyder i sin tur att det inte är den avgörande faktorn utan hur mamman är.

    Jag har aldrig orsakat några problem, inte min son heller. Skulle du skriva samma sak till en änka eller handlar det egentligen om att du gillar att se ner på och moralisera över andra, särskilt kvinnor?
  • Anonym (H)
    Anonym (ili) skrev 2021-08-28 23:00:36 följande:

    "Jerzy Sarnecki säger att ensamstående mammor är en utsatt grupp när det gäller våldsutsatthet, dålig utbildning, arbetslöshet och ett svagt socialt nätverk. Och därmed en riskfaktor för att barnen ska hamna i kriminalitet."

    www.expressen.se/nyheter/fattiga-barn-hamnar-ofta-i-kriminalitet/


    Men vad är det du inte förstår? Sarnecki säger inte att det problematiska är att ett barn har en ensamstående mamma utan att ensamstående mammor är en utsatt grupp och att den _utsattheten_ kan bidra till att barnen hamnar snett. Om man tar bort utsattheten så tar man bort risken för att barnet ska få problem.

    Jag är högutbildad, har bra jobb, god ekonomi och bor i ett lugnt område utan sociala problem. Det finns inget som säger att min son skulle bli kriminell. Han är skötsam och ambitiös. Det är bara trams utan belägg.
  • Anonym (H)
    Anonym (ili) skrev 2021-08-29 05:35:50 följande:

    Du hamnar fel för att du blandar in dig själv i din analys, drivs av dina känslor istället för fakta och därmed kommer fram till en felaktig slutsats. Din situation är fullständigt irrelevant i sammanhanget.

    Det du inte förstår är att ensamstående leder till lägre utbildning, ökad risk för våld, sämre ekonomi, svagare socialt nätverk, ökad risk för arbetslöshet samt sämre ekonomi. Alla dessa faktorer gör att ensamstående är ett hot mot barnen.


    Du förstår uppenbarligen inte enkel logik om orsak och verkan. Nu tar vi det väldigt pedagogiskt så att även du förstår:

    Exempel 1:

    Ensamstående med sociala problem = risk för barnen

    Ensamstående utan sociala problem = ingen risk för barnen

    Vilken är den avgörande faktorn här, är det att mamman är ensamstående eller att hon har sociala problem?

    Exempel 2:

    Kärnfamilj med sociala problem = risk för barnen

    Kärnfamilj utan sociala problem = ingen fisk för barnen

    Vad är skillnaden mellan exempel 1 och 2?

    Nej du, jag drivs inte av känslor och den enda anledningen till att jag tog upp mig själv var för att exemplifiera. Att däremot vägra ta till sig statistik för att kunna fortsätta hävda sin felaktiga slutsats är väldigt känslodrivet.
  • Anonym (H)

    Det är verkligen inte bara mammor som curlar sina barn nuförtiden. Jag ser exempel i min omgivning på hur båda föräldrarna försöker skydda sina barn från allt och ge dem service dygnet runt. Barnen är i centrum hela tiden och föräldrarna är publik och betjänter på samma gång. Man ser den typen av föräldrar i mataffären när de springer mellan hyllorna för att barnet har svårt att bestämma sig och sedan låter barnet lägga upp en vara i taget under rusningstid medan kön växer.

    Det är signifikativt att man inom skolan pratar mycket om likabehandlingsplaner och hur personalen ska vara mot barnen och hur barnen ska vara mot varandra men inte hur barnen ska vara mot personalen. Efter x antal föräldramöten med föräldrar som skällde ut personalen som trotsiga tonåringar och aldrig tog upp barnens egenansvar satte jag min son i en friskola med normal disciplin, sådant som en del föräldrar verkar tro är traumatiserande.

    Jag har bekanta som låter barnen bestämma nästan allt från middagsmat till resmål. Det ger ju barnet fel signaler om att omgivningen kommer att rätta sig efter deras behov och att de kan få precis vad de vill. När en sådan kille växer upp blir han nästan ofelbart en mansbebis, fast det gäller även tjejerna. Det var nog mer förr i tiden som mammorna klemade bort sina söner. Nu kan även pappor vara så.

    Fast det skiljer sig mellan socialgrupper och olika delar av landet. Det funkar ju inte att sitta och gnälla om föräldrarna till exempel driver ett lantbruk. Mina kusinbarn från norr är av en helt annan kaliber än en del medelklassbarn i Stockholm där jag bor nu.

Svar på tråden Vem uppfostrar msnsbebisar?