Inlägg från: Anonym (pessimisten) |Visa alla inlägg
  • Anonym (pessimisten)

    Vem uppfostrar msnsbebisar?

    Anonym (Oftast mamman) skrev 2021-08-27 17:53:10 följande:
    Anonym (ili) skrev 2021-08-27 17:41:28 följande:
    Den värsta mardrömmen för mammor med svag självkänsla är att bli övergivna och icke nödvändiga. De lever på att vara andra till lags.
     Som (ili) skrev, rädslan för att bli övergiven. Den eventuella maken lever sannolikt kortare än henne om de är ungefär jämnåriga och kan dessutom gå ifrån henne en vacker dag innan det, oavsett hur hunsad han än är. Så han duger inte riktigt. Sonen blir säkrare, risken att han överger är mycket mindre och han kommer sannolikt inte att dö ifrån henne heller pga att han är yngre.



    Inte alls säkert. Finns hur mycket forskning som helst på att döttrar tar mer hand om sina gamla föräldrar och att män beter sig som omyndigförklarade även i den änden.

    Jag vet flera exempel där sonen bor på samma ort som päronen men det ändå är dottern som flyttat flera mil bort som måste åka dit och hjälpa dem med ditt och datt.

    Jag har bara en son och jag räknar inte med att han tar hand om mig som en dotter skulle ha gjort, även om jag skulle bli glad om det visar sig att jag har fel.
  • Anonym (pessimisten)
    Anonym (Oftast mamman) skrev 2021-08-27 18:36:14 följande:
    Eftersom sonen är omhändertagen av mamman, blir det ju om hon finns givetvis en dotter (eller annan son) som får ta hand om mamman/pappan när de blir sjuka. Eftersom sonen inte är kapabel till det. Hans deal är ju att han slipper växa upp om han inte överger mamma. Det betyder inte att han skall hjälpa henne, utan att hon skall hjälpa honom. Han behöver bara låta sig bli hjälpt, det är allt. Då har han inte övergivit henne.

    Jag har en lite annorlunda sits men utåt kan det nog se ut som en mansbebis. Mansbebis light. Fast mamma är mer dricka vin och röka på balkongen- typen än särskilt hjälpsam. Hon klarar inte att bo själv, struntar i räkningar, hyran, spelar högljudd musik osv. så därför bor hon hos mig.  
    Det är dock knappast en normal förälder du beskriver där. Beklagar, vad trist att få en person utan ansvarskänsla till förälder.
  • Anonym (pessimisten)
    Anonym (ili) skrev 2021-08-28 17:56:50 följande:
    Att du är en bra mamma för din son förändrar inte det faktum att många barn som växer upp med ensamstående mammor får problem. Inte särskilt konstigt egentligen. Två föräldrar är bättre än en.
    Den forskning som finns visar snarare att mer pengar är bättre än mindre.

    "Ensamstående föräldrar

    Att växa upp med en ensamstående förälder är relaterat till risk för normbrytande beteende i barndomen (t.ex. Ford m.fl., 2004; Pearson, Ialongo, Hunter, & Kellam, 1994). Detta verkar vara särskilt tydligt för pojkar (Vaden-- Kiernan, Ialongo, Pearson, & Kellam, 1995). Effekterna på normbrytande beteende av att växa upp med en ensamstående förälder tycks dock vara indirekta snarare än en följd av att man bara växer upp med en enda vuxen. Den forskning som finns tillgänglig inom detta område har nästan uteslutande undersökt ensamstående mödrar. Ensamstående mödrar har ofta sämre ekonomi, flyttar oftare, är mindre tillfreds med livet och har mer psykiska problem (t.ex. depression, ångest) än andra mödrar (t.ex. Guttentag, Salasin, & Belle, 1980; McLanahan & Booth, 1989; McLoyd, 1990). Då man tagit hänsyn till inkomst och utbildningsnivå visar det sig även att barn till ensamstående mödrar oftare exponeras för negativa och stressande situationer och upplevelser än barn i intakta familjer.  "

    Vidare:

    Riskfaktorer i närsamhället

    Även om riskfaktorer hos individen och familjen ofta ses som de mest centrala i utvecklingen av normbrytande beteende i barndomen, hävdar vissa forskare att risker i närsamhället också är av stor betydelse (se t.ex. Catalano & Hawkins, 1996). Både tvärsnitts- och longitudinella studier har visat att normbrytande beteende i barndomen är relaterat till att exponeras för våld i närsamhället, att bli offer för våld i närsamhället, och att bo i riskfyllda och fattiga bostadsområden (se Ingoldsby & Shaw, 2002, för en översikt). Här diskuterar vi riskfaktorer utanför individen och familjerelationerna som i forskning har identifierats som potentiellt betydelsefulla för utveckling av normbrytande beteende hos barn. Dessa innefattar barnets kamratrelationer, skolans roll, familjens ekonomiska förutsättningar och bostadsområdesförhållanden.

    Problematiska kamratrelationer

    Kamratgrupper med barn utan normbrytande beteende tenderar att utesluta (rejektera) barn med normbrytande beteende ur gemenskapen (t.ex. Keiley m.fl., 2000; se även Coie, Dodge, & Kupersmidt, 1990, för en översikt). Pojkar med barndomsdebuterande normbrytande beteende har visat sig vara mindre populära bland jämnåriga än pojkar som inte uppvisar normbrytande beteende (t.ex. Stattin & Magnusson, 1995). 

    --

    Siffrorna här låter inte så bra...

    "Barn till separerade föräldrar hade en ökad risk för psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet vid 30- 40 års ålder. Såväl psykofarmakakonsumtion som psykiatrisk vårdkonsumtion var vanligare bland barn till separerade föräldrar, jämfört med personer som vuxit upp med bägge sina föräldrar. Sjukhusvård på grund av självmordsförsök/självorsakad skada och missbruksrelaterad vård var dubbelt så vanligt bland barn till separerade föräldrar, också efter att analysen justerats för föräldrars utbildningsnivå och eventuella sjukhusvård för psykisk ohälsa eller missbruk. Risken att ha blivit dömd i domstol för ett allvarligt brott var också nästan tre gånger högre hos barn till separerade föräldrar jämfört med andra i befolkningen."

    ....men vad innebär det i praktiken? Hur många unga blir överhuvudtaget dömda för allvarliga brott (grovt rån, grov misshandel, dråp, mord) om vi ens räknar alla unga till alla föräldrar? Inte många procent per år, eller hur?

    www.chess.su.se/polopoly_fs/1.294352.1472542775!/menu/standard/file/Barn%20till%20separerade%20f%C3%B6r%C3%A4ldrar%20CHESS%202016.pdf

    Och slutligen finns det individer som blåser upp statistiken en hel del:
    Rån och våld mot tjänsteman ökar risken för fortsatt brottslighet

    Strategiska brott är ett begrepp som används för de brott i ungdomars första lagföring som starkast indikerar att de kommer att fortsätta på en högaktivt kriminell bana. Brå har undersökt vilka dessa brott är genom att studera ungdomars debutlagföringar under 2010-talet.


    De mest strategiska brotten bland pojkar på 2010-talet var rån, grov stöld och våld eller hot mot tjänsteman. Av pojkar som debutlagfördes för rån eller grov stöld var det 18 procent som lagfördes nio gånger eller fler under uppföljningsperioden.


    Bland flickor var våld eller hot mot tjänsteman och narkotikabrott de mest strategiska brotten på 2010-talet. Av de som debutlagfördes för sådana brott var det 21 procent respektive 17 procent som lagfördes fyra gånger eller fler under uppföljningsperioden.


    www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/ungdomsbrottslighet.html

    En äldre BRÅ-rapport sammanfattar:

    "Visst finns det ett samband mellan en ung människas uppväxtförhållanden och risken för att hamna i brottslighet. Men sambandet är svagt. Även i de mest utsatta grupperna blir de allra flesta aldrig kriminella."

    --

    Alltså: Mamma fattig, måste bo i ett sämre område, ökar risken för att utsättas för otrevliga saker, ökar risken att bli mobbad och må dåligt för att man är fattig, ökar risken att stjäla något för att känna sig bättre, ökar risken att träffa på andra barn som också är förbannade på sitt liv och hittar på skit osv osv.

    Knappast kärnfysik.

    Sen finns det givetvis mammor som faller över gränsen för mentalt instabila eller missbrukar och skadar sina barn också men de är knappast normalfallet.

    Att MÅNGA barn som växer upp med ensamma mammor skulle få problem är ren bullshit, de allra flesta blir enligt statistik och forskning inte alls kriminella.
Svar på tråden Vem uppfostrar msnsbebisar?