• Sun 29 Aug 2021 15:54
    851 visningar
    5 svar
    5
    851

    Snälla hjälp!

    Känner mig helt förtvivlad till och från. Oron av något ska vara fel gnager mig varje dag. Mår inte bra av detta.

    Har 2 fantastiska barn, hur gosiga och goa som helst. Men extremt blyga med extrem seperationsångest.

    Äldsta är 3.5 år och yngst 1.5 år. Äldsta pratar knappt med pedagoger på förskolan, endast barn. Gillar att leka med sina jämnåriga kompisar på fritiden. Men med släkt som han träffar en gång i veckan, skiftar humöret från gång till gång. Ibland vill ha inte ha något med de att göra, ibland är han världens godaste mot de. Är det normalt?

    Samma med yngsta, ibland gråter hon när hon ser bekanta som hon träffar ofta och ibland världens gladaste? Alltså går typ sänder, för känns typ ibland som att något är fel? Kan aldrig lämna ifrån mig de heller för den delen, för de så fast vid mig och pappan?

    Behöver svar, är oron befogad eller är detta normalt?

    Som sagt är de världens goaste till och från. Ibland känns det bara som total kaos när man träffar folk.

    Snälla hjälp.

  • Svar på tråden Snälla hjälp!
  • Sun 29 Aug 2021 16:52
    #3
    Anonym (S) skrev 2021-08-29 16:27:28 följande:

    Nej, det där är inte normalt. Man undrar ju lite hur det har varit under de här åren eftersom de båda två utvecklat det här beteendet så starkt. Är du själv en väldigt ängslig person så kan det spegla av sig på barnen, i hur de uppfattar omvärlden och känner trygghet.


    Vad kan det bero på? Jag är en väldigt social och framåt person. Vet inte varför de gör så, det är framför allt med just dem släktingarna de gör så. Annars är de inte jätte sociala med andra vuxna, men beteer sig hyfsat...
Svar på tråden Snälla hjälp!