Utstött eller överreagerar jag?

Frågade de inte dig om du vill komma? Jag förstår att det känns konstigt och lite ledsamt, har varit med om liknande efter att ha kommit tillbaka till en arbetsplats.

Jag tror att det kan lägga sig efter ett tag. När du jobbat en period så kommer du att komma tillbaka in i gruppen med.

Du kan ju fråga om du får följa med om du vill det. Eller fråga dom om ni ska ta en fika efter jobbet på något passande ställe.

Tänk också på vilken nivå du klarar av och hur mycket du vill och kan engagera dig. Du har ett litet barn medans de kanske inte har barn än? Eller större barn. Så det kanske ändå är ok framöver att ni mest umgås på jobbet och så följer du med bara ibland?

Du är inte utstött. Det är inte deras fel att de blivit så nära kompisar och de har ingen skyldighet att bjuda med dig på privata saker. Ni är kollegor. Vad de gör på sin fritid är deras ensak.

Har du försökt bjuda dina kollegor på fika eller middag eller väntar du bara på att du blir bjuden?

Jag som tvingats jobba hemifrån i 1,5 år ställer mig frågandes till vad ni jobbar med. Och sen när det är okej att ha middagsgäster osv

Jag tycker att det är dålig stil av dem att prata så öppet om att de ska träffas i helgen, när inte du med medbjuden. 

Om det bara var ni fyra närvarande när det pratades så tycker jag att det är ännu sämre stil. Jag hade känt mig ledsen om jag var du. Visst får de träffas, men de behöver inte prata om det så öppet inför dig. 

I min värld hade det också varit självklart att bjuda in även den fjärde, om man var fyra som jobbade tätt tillsammans. Även om den fjärde var helt ny. Åtminstone ett par gånger, om det sedan visat sig att den nya är väldigt svår att ha att göra med kanske man kan tänka om, men fortfarande med respekt och utan att trycka i ansiktet på den fjärde att hen inte inkluderas.

De har blivit vänner helt enkelt, och det hade de blivit även om du varit där.

Det finns väl ett talesätt: Syns du inte så finns du inte.

Du har varit borta i 1.5 år och under den tiden har de andra blivit vänner. Om du ger det tid kanske även du kommer in i gruppen, annars får du acceptera att de bara är kollegor och inte vänner att ha på fritiden.

Sen kan man ju tycka att det är dålig stil att dom nämner en middag och ber om förslag på rätter och inte bjuder dig men ja du kan ju inte göra så mycket åt det. Klart du kan säga att det är dålig stil men då lär du ju stöta dig med dina kollegor och få dem som ovänner.

Om det skulle bli så att de undanhåller info så att du inte kan sköta ditt jobb får du väl ta det med chefen eller söka annat jobb.

Jag har på flera arbetsplatser varit med om att folk varit föräldralediga eller slutat på arbetsplatsen och sen har man inte hört någonting om dem mer.

Det är ingen som pratar om dem.

Om jag själv frågat något har jag fått svar att nej folk har ingen kontakt med den personen och ibland minns inte folk ens vem man pratar om. Och detta gällande personer som varit såna som gått runt och pratat och varit tjenis med alla.

Sorgligt men sant.

Men usch, jag tycker att det är riktigt vidrigt av dem. Förstår att du blir ledsen. Tänker att du antingen kan bjuda in dem till dig och gå den vägen för att komma in i gemenskapen. Eller bara försöka stänga dem ute eftersom de varit så vidriga. Vet inte vad jag gjort faktiskt. Hade lätt bjudit in dig, TS. Tusen gånger hellre än någon av dem.

Jobbar ni tätt ihop så är du nog en i gänget snart.

Såvida du inte tjurar ihop nu och blir bitter då kan det nog få motsatt effekt.

Nej le, skämta och va glad.

Var du och kollegan som du jobbade med innan tighta och umgicks utanför arbetet?

Oavsett är det lite osmakligt att fråga dig om råd på maträtter när de inte bjudit in dig och ni alla jobbar nära varandra. Jag kan förstå att du känner dig utanför, det hade nog jag med gjort. Kan det vara så att de tror att du ändå inte skulle vara intresserad av att umgås med dem? Jag tänker att om du och gamla kollegan aldrig hängde så kanske dem tänker att du inte vill umgås utanför jobbet.