Jag träffar en man ca en ggn i månaden sedan ett år
Han säger (jag vet att han kanske ljuger) så här; träffar bara mig, älskar sin fru, vill leva med henne och barnet, separata sovrum, obefintligt sexliv sedan två-tre år, vill inte lämna henne, har sex och får leva ut kinks med mig, om de åter delar sovrum ses vi inte mer.
Ingen fantasi om liv mellan oss. Helt klart från första dagen att detta inte kommer leda till ett förhållande.
Det är väl klart att det är den otrogne som det är "fel" på. Vems fel skulle det annars vara? Även om relationen är urdålig har man ett ansvar ifall man har lovat trohet. Du gör ett aktivt val när du är otrogen, det är ingen slump.
Jag tror att många aldrig klarar av att gå på djupet och ta reda på den "riktiga" orsaken till otroheten, det är enklare att komma med ytliga förklaringar tex att det beror på den andre partnern.
Oftast beror det dock på problem som bor djup inne i dig, problem med självkänsla och egenvärde. Det kan vara jobbiga och svåra saker att inse och acceptera.
Det vore intressant om någon med erfarenhet svarar istället för att folk utan erfrenhet gissar.
Detta är inte sagt i försvar. Men är det inte så att många av de som är otrogna själva känner sig svikna av sin partner i och med att sexet försvunnit.
Jag utgår från Familjeliv själv och alla de otaliga trådar där den ena parten kämpar med näbbar och klor för att få den andra förstå att fr en relation ska fungera så krävs sex, romantik och intimitet i vardagen. Sedan får hen inte gehör för det och känner sig inte sedd, känner sig inte sviken.
Låter som en utmärkt lösning. Vad skulle problemet vara?
Låter som en utmärkt lösning. Vad skulle problemet vara?
Ok, och vad säger det om dig?
Med alla negativa saker om honom, om dig själv, ert svineri mot hans fru du räknar upp. Hur löser du det?
Nä, jag ser det, men det var heller inte så jag menade.
Det jag menar, är att du ser själv alla negativa saker ni håller på med.
1. Du har fått svart på vitt att det inte kommer att bli ni.
2. Du tycker själv att du/ni beter er som svin mot frun.
Det finns ingen annan än du själv som kan ändra något. Han har ju ingen anledning. Han har det bästa av två värdar, medans du blir förhindrad att hitta din egen partner.
Du t.o.m. funderar på att tala om för frun om mannens svineri.
Jag tycker att du skall göra det. Finns bara fördelar i din sits.
Antingen blir du av med honom, eller också får två respektlösa människor varandra.
Men vad hjälper det hans fru att du "förstår att du gör fel" när du ändå fortsätter med det?
Är inte det lite som att slå någon med en klubba och säga, jag vet att det är fel men ändå fortsätta med det? Jag menar det är jättebra att du förstår att det är fel, men det hjälper ju inte personen det minsta.
"Problem är att han kanske ljuger".
Självfallet ljuger mannen. Inför hustrun. Inför dig. Inbillar du dig besitta nån immunitet mot mannens mörka lögnaktighet på nåt vis? Din ställning som förtrogen automatiskt innebär mannens ärlighet?
"Jag hindras från att träffa en egen kärlek".
Ja men visst men av inläggen att döma verkar den biten inte bekymra dig särskilt mycket.
"hon behandlas illa av oss".
Bra att du visar insikt på hur osolidarisk du är mot kvinnosläktet. Ditt eget släkte.
"hon borde få veta vilken typ han egentligen är...".
En bra anledning att "komma ut ur garderoben", avsluta affären och eventuellt avhängigt kvinnans sociala och ekonomiska förhållanden ventilera sanningen.
"Och ändå fortsätter jag...".
Intima förhållanden är starkt beroendeframkallande oavsett kärleksnivå. Ett ämne i hjärnan kicka igång som värsta heroinet. (dopamin?). Därmed behöver du precis som drug addict¨s genomgå ett program för "avgiftning" genom "no contact rule". Därefter är du kapabel att se mer nyktert på situationen. Fixar fatta ansvarstagande och bra beslut för dig själv och omgivningen.