Otrohet vanligt, men inte med mig?

Jag tänker att du nog inte sänder ut "signaler" om att du kan tänka dig att vara otrogen/älskare/älskarinna.

Kul tanke trots att jag aldrig tänkt den! Nu är jag i och för sig i en annan sits än dig. Sen jag blev singel (för två år sedan) har inte mindre än tre upptagna män varit ute efter mig. Envetna är de också, de jävlarna. Den första fattade till slut och vi är väl typ vänner idag (typ, eftersom han fortfarande ber om nakenbilder trots att jag aldrig skickat någon), den andra fick jag blocka överallt (till honom var jag extremt tydlig med att jag inte ligger med upptagna män och att jag förmodligen inte heller fanns där för honom om han skulle separera "för min skull", vilket han föreslog) och den tredje han blev till och med kär...

Men detta har hänt mig som singel, när jag var i ett förhållande hände det aldrig. Eller så såg jag det bara inte eftersom jag var så mitt upp i mitt. Kunde jag ju struntat i eftersom min man tydligen var en av de otrogna (enligt hörsägen)...

Haha, ja då har du verkligen stött på några av de 50% otrogna, och kanske beror det på hur mottaglig man är om man märker av dessa försök eller vad man ska säga. Dina exempel verkar rätt tydliga dock. Surt att du blev bedragen av din man, då är man definitivt på fel sida av en otrohetsaffär, om det nu finns någon rätt sida? Antagligen inte, men statistiken säger ju ändå att det i det närmaste är normalt.

Var finns den statistiken?

Hur är sambandet?

Det finns ju statistik som säger att hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Men det är samma människor som skiljer och gifter sig flera gånger under sitt liv. Samma samhällsgrupp som står för majoriteten av alla skilsmässor. Ex lågutbildade, folk som fått barn tidigt eller som har barn sedans tidigare relation.

I många grupper är skilsmässor väldigt ovanliga ( även om det såklart sker)

Samma är det nog med otrohet. Vissa människor är otrogna i flera äktenskap. Samma människor är otrogna flera gånger i samma äktenskap.

Exempelvis.

Det oärliga och otrogna typen har ofta flera äktenskap under sin livstid och om han är gift 5 gånger så är han otrogen i 5 äktenskap. Den trogna typen har 1 äktenskap och är därför trogen i 1 äktenskap. Det skulle innebära att man skulle kunna säga att folk är otrogna i 5 av 6 äktenskap. När det egentligen bara handlar om ett och samma kräk.

Otrohet är inte vanligt. Det är vanligt att otrogna män har svårt att hålla ihop ett äktenskap och att dom gifter sig ofta.

Din fråga är om inte du duger som "otrohetsmaterial"? 
Hur lågt får man sjunka. Behöver du verkligen bekräftelse på det viset? 

Som sagts ovan, var kommer den statistiken i från? Låter som ett orimligt hög procentsats.
Lite förnuftig  skepsis kan vara vettigt när man vistas på nätet.

Jag vet faktiskt inte vilken blaska jag läste det i, men det stod att 50 % av alla gifta är otrogna någon gång under giftemålet. Man får väl kanske ta det med en nypa salt. Det var inget jag tänkte mera på då, men har uppenbarligen satt spår i skallen.

Den siffran är "har du vart otrogen någon gång i någon av denna relationer och/eller nuvarande?" Vilket drar ner siffran en del, men den är säkert orimligt hög ändå.

Är du av manligt kön förväntas du söka upp otrohet om du vill vara otrogen, den söker sällan upp dig.

Jag tror att dom där procenten ofta är ganska beroende på vad man själv vill och vad man vill se. Människor som själva vill vara otrogna eller varit otrogna vill gärna se den där procentsatsen så hög som möjligt för att försöka normalisera något man i grunden vet är fel. Man vet att det är fel att svika, ljuga och manipulera folk som litar på en män ska på något magiskt sätt ändå försöka få det att bli ok ändå för många andra gör ju så, och ju fler som man kan påstå gör så desto oskyldigare kan man få det att framstå, det där är ju ett mindfuck som är gammalt som gatan 

Jag menar, spelar det någon större roll om det är 30 eller 50% , det är väl fel oavsett och konsekvenserna för den drabbade blir ju inte mindre plågsamma, eller hur? Sett det ur den vinkeln är det väl jävligt tragiskt ju högre den siffran är för ju högre den är så betyder det att fler människor och familjer  blir totalt jävla söndertrasade.

Byt ut ordet otrohet mot vilken annan handling som helst som innebär lidande för andra människor (mobbing , misshandel eller våldtäkt tex) och se om du fortfarande tycker det spelar någon roll om det är "i det närmaste normalt"?
Blir det mer ok att mobba, misshandla eller våldta folk för att många gör så?
Blir lidandet för den drabbade mindre?

Antagligen är det flera, enligt regeln en gång (med samma?) är ingen gång, och det vara bara sex.

Om man sen tar i beaktande hur oerhört moraliskt fördömande den allmänna moralen är, kan man undra hur många som vill men inte kommer åt.

Med tanke på vilken folkrörelse otrohet är, så är dubbelmoralen med hur fel det anses vara, rätt underhållande

Som sagt människor med taskigt samvete har alltid ett behov av att försöka normalisera saker de i grunden vet är fel för de vill ju gärna tro att alla är lika omoraliska som dem.

1) Att svika, ljuga och manipulera andra har i alla tider varit fel. Det finns ingen kultur där det är ok att svika. ljuga och manipulera andra. Däremot kan synen på sex och kärlek UTAN svek, lögner och manipulation variera stark mellan individer och kulturer. Många kan tex acceptera att deras partner ligger med andra OM personen är öppen och ärlig med det, men ingen gillar att bli ljugen för och manipulerad.

2) Människor som själva är otrogna vet mycket väl hur fel det är och det bevisar de väldigt tydligt genom att hålla det hemligt för sin partner, för hade det varit så rätt som man sen påstår att det är så hade det ju inte funnits något behov av dölja det

3) Människor som är otrogna är ofta själva MER svartsjuka än människor som inte är otrogna och vill absolut inte att deras partner gör likadant. Dvs otrohet är rätt när de gör det men inte när de själva blir utsatta för det, då är det fel. Det kallas dubbelmoral.

Så den där folkrörelsen du talar om är i så fall en folkrörelse i feghet, egoism, hänsynslöshet och dubbelmoral och den verkliga dubbelmoralen ligger i att göra saker man själv absolut inte skulle vilja utsättas för.

Det som verkligen är underhållande är hur dessa människor kan vara så oerhört kreativa på att hitta på ursäkter och bortförklaringar som de bevisligen inte ens tror på själva eftersom de håller allt hemligt för sin partner. För hade de trott på dem på riktigt så hade man ju inte haft något problem med att berätta det för sin partner. Varför skulle hen bli arg/ledsen över något som är så rätt?

Det är säkert så att du är attraktiv, men du har inte varit öppen för att låta något våga ta initiativet. Man märker tydligt när det är ömsesidig attraktion. Har själv märkt det med dels min kusins sambo (de är lesbiska, eller kusinens sambo är uppenbarligen Bi) som ger mig konstiga blickar, men även en kompis fru som senast jag var hos dem drog på mig mjuksbyxor när det började bli svalt utomhus och hon fick kåtslag. Kramen jag fick hejdå, var lite för lång, och hon sniffade på mig. Min fru noterade det och tyckte det var lite osmidigt av kompisens fru i bilen på vägen hem. 

Jag signalerar mig veterligen inte någon signal om jag är tillgänglig, vill bara vara med min fru. Det är märkligt det där. Troligen har du haft blickar på dig, men inte märkt det. 

Bara för att det finns en attraktion och sug till någon, behöver man inte agera på det.