Känns som att vi nått botten!

TS, som du sjalv skriver sa vill din sambo vara med sina barn (helst leva med dem, som du skriver). Och aven om de lamnar boet ar det naturligt att fira hogtider, fodelsedagar och annat tillsammans, sa barnen forsvinner ju inte for att de sen flyttar hemifran. Forutom formella hogtider sa ar det inget konstigt med vuxna barn som kommer och halsar pa lite da och da. Sjalv kom vi barn alltid ut till sommarstugan och tillbringade mycket tid dar om somrarna, aven som vuxna, och det borde ju inte vara annorlunda for din sambos barn bara for att ni inte ar en karnfamilj. Som foralder vill man vara med sina barn och din sambos karlek till sina barn kommer inte att forandras for att de flyttar. Hans langtan kanske t o m kommer att oka eftersom de da inte bor hos honom? Och for att inte tala om nar de far barn. Da vill han ju sjalvklart traffa och umgas med sina barnbarn. 
Vad jag vill ha sagt ar - ga inte och hoppas pa att allt magiskt loser sig nar barnen flyttar hemifran. Ni har hogtider, fodelsedagar, semestrar, spontana besok och tids nog aven barnbarn som kommer att gora att ni faktiskt "maste" traffas ganska mycket - vilket din sambo ju vill, men du inte vill. Problemet forsvinner inte, for ni kommer alltid att vilja olika. Och nar barnbarnen kommer blir det nog sju resor varre, da sambons barn sakerligen kommer att uppfostra dem pa ett satt du inte tycker passar, och da far du standigt bita i tungan nar ni umgas med dem (vilket ni antagligen kommer att gora mycket).

Basta losningen vore sarbo. Kanske din sambo till slut inser det, om ni nu gor slut, langtar tillbaka, men att du helt enkelt star pa dig att ni maste vara sarbo ett tag for att fa det hela att funka. Da kan du leva ditt eget liv de veckorna hans barn ar hos honom och han far rå om dem hurhelst han vill (men aven da bära det tunga lasset men matlagning, stadning, tvatt, skjutsning osv. sjalv nar inte du ar dar). Sta pa dig och forklara att ni i alla fall borde prova att vara sarbo ett tag, minst ett halvar, for att det infekterade er emellan ska hinna laka. Satt en deadline er emellan, hur lang provotiden ska vara, sen haller ni den och beslutar darefter om ni vill fortsatta vara sarbos eller om det ar dags for dig att komma hem? Da har ni ocksa hunnit prata om problemen under lugna former, utan att ga varandra pa nerverna, och kanske kommit fram till en bra losning?