Eller hur? 

Jag kan för övrigt inte ens fatta hur någon kan bli sur över eller misstycka för att andra i hushållet småäter. Min man behöver äta mycket oftare än jag, jag skulle aldrig drömma om att lägga mig i hans vanor. 

Men måste man alltså anpassa sig till en ny medlem av hushållet som dikterar en regel rörande om man får småäta eller inte?

Ja, det finns det säkert. Precis som det finns många andra som inte ser måltiden som dagens höjdpunkt för samtal och planering utan istället avhandlar sådant vid andra tillfällen och som gärna småäter. Att småäta är för övrigt inte likställt med att leva på glass och mackor och bo i mörklagda illaluktande lyor. 

Att som ny partner tänka sig att man ska sitta till bords tillsammans med tonåringar och varje dag ha artiga konversationer där tonåringen helst ska vara intresserad av den nya kvinnan och vad hon kan tänkas känna för dagen är inte ett särskilt framgångsrikt sätt att förhålla sig på. Men det tror ju människor som resonerar som du och ts och blir sedan förvånade och förargade när det inte fungerar.Nej, säkert inte. Hon har garanterat uttryckt allsköns ogillande och velat införa än det ena och än det andra under tiden som hon hade greppet om sambon som var rädd för att förlora henne. 

Själv tycker jag att det inte borde vara för mycket begärt av vuxna kvinnor att bete sig hövligt och inte genast och innan relationerna tillåter det ställa krav och ge sig på att laga sådant som inte är trasigt för att kunna sätta sin prägel på en familj som trivs med hur de har det, men se det är det. De flesta dyker huvudstupa in i familjekonstellationen och nyper omkring sig medan de ogillande suger in luft mellan hopsnörpta läppar, himlar med ögonen och klättrar allt närmare martyr-status. 

Ja, du kan väl förespråka det tills du blir lila i ansiktet, det passar inte alla ändå och då är det ett konstigt önskemål av både dig och ts. Om en familj har tonåringar så innebär det att de under minst 13 år har haft sitt sätt att leva (och äta!) på, så att tro att ditt sätt trumfar deras bara för att du vuxit upp på det sättet är väldigt underligt. Gäller det många andra saker också? Kan andra ha "icke-konstiga" önskemål som du fogar dig efter? Någon har kanske vuxit upp med att gå och lägga sig klockan 19 varje kväll och vill nu att du och dina barn, allra helst när de är tonåringar, också ska göra det. God natt!

Det är tydligt att det finns många satkärringar som gärna vill vara tyranner och använda känslomässig utpressning för att få männen att kuva tonåringar till att sluta småäta och istället sitta och styltigt konversera den inflyttade satkärringen vid middagsbordet för att det är så hon föredrar det. 

Det viktiga är för sådana här kvinnor att de får bestämma och sätta sin prägel på konstellationen. Annars känner de sig inte som "nummer 1" och att få göra det i varje situation är mycket mycket viktigt för dem. Om inte mannen går med på allt de vill och missnöjt suckar över så "älskar han dem inte" som de tycker sig förtjäna.