Känns som att vi nått botten!

Nä, men hon ska ju bo i huset hon med. Och jag utgår ifrån att det var sådana regler som gällde trevnaden - eller möjligheten att uthärda - i huset som hon ville vara med och reglera, och inte barnens mer djupgående fostran angående religion, värderingar o.s.v.. Ska två hushåll flytta ihop, så måste ALLA anpassa sig. 

...sedan är det en annan sak att det är väldigt svårt, och särskilt när barnen är så stora och inkörda på den slappare varianten. Jag hade inte ens FÖRSÖKT flytta in hos någon som har så stora barn. 

Överhuvudtaget, så blir det nästan aldrig bra när en part flyttar in i någon annans hus, utan det är bättre att man i så fall köper ett nytt hus tillsammans, som är bådas från början. Då blir det också mer tydligt för barnen, att det här är ALLAS hus: styvmor har betalat hälften, hon bestämmer lika mycket som far, och reglerna görs upp från början - de som gällde i det gamla huset har upphört att gälla. 

Småätande ÄR en väldigt dålig vana. Det är inte bra varken för tänderna eller magen, och sedan är man ofta så mätt att man inte vill äta av den lagade maten vid måltiderna. Så egentligen vore det bra om det upphörde. Men det är ju lätt sent att börja med tonåringar, detta skulle pappa ha tagit itu med långt tidigare.