Inlägg från: Anonym (Typen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Typen)

    Känns som att vi nått botten!

    Låter som ni inte ska vara med varann?

    Barnen är ju för honom det viktigaste och funkar det inte där så kommer det bli jobbigt och jobbigare. Vad skulle hända om ni skaffade barn ihop?

    Nej, jag hade gått min väg. Plus.. att bo i hans hus och han maktmissbrukar att det är hans hus, är hemskt. Ni är ett par och hans hem borde vara lika mycket ditt hem.

    Du kommer inse när och om ni gjort slut att det var det bästa.

    Lycka till oavsett beslut!

  • Anonym (Typen)
    Anonym (Ehh) skrev 2021-08-31 18:20:47 följande:

    Du bor med honom och hans barn i deras hus, du flyttade alltså in i deras hem. Du är inte förälder. Du förväntar dig alltså att du ska ändra på deras regler etc? Inte konstigt att det är tjafs. Backa, du går långt över gränsen och det är konstigt att han har stått ut så länge


    Att vara familj handlar väl om att alla ska vara inkluderade? Bara för att hon flyttat in i hans hus till han och hans barn betyder väl inte det att hon bara ska hålla käften och anpassa sig efter dom?

    Jag har själv varit bonusmamma och där var både pappan och jag lika inkluderande i barnets uppfostran och regler. Vi pratade ihop oss och kompromissade.

    Om man inte kan göra sin nya partner delaktig i familjen vad gäller regler och uppförande kan man lika gärna vara ensam med barnen. Och med att vara delaktig är det inte att pappan bestämmer allt.
  • Anonym (Typen)

    Din sambo vill förmodligen inte att du flyttar för då måste han ha hand om hela hushållet.

  • Anonym (Typen)

    Om jag skulle träffa en partner med barn. Och vi alla skulle bo under samma tak. Så hade jag inte känt mig som en del av familjen om jag inte hade rätt att säga hur jag vill ha det hemma.

    Det bästa vore om alls i denna så kallade familjen, satte sig ner och pratade om vad man har för förväntningar på familjesituation. Pappan, nya partner och barnen har ju rätt att uttrycka sina åsikter. Sen får man jobba fram en fungerande lösning. Alla kommer inte vara nöjda, men man får kompromissa.

    Hade jag inte fått ha något att säga till om så hade jag inte velat vara en del av familjen.

    Det är inte lätt att vara bonusförälder. Man har så mycket skyldigheter men lite rättigheter. Tex förväntas att man hämtar och lämnar på skolan. Men fan om man säger till ungarna att det är läggdags.

    Man ska vabba då dom är sjuka. Men får inte ha åsikter om när dom ska göra sina läxor.

    Man ska ta hand om dom som sitt eget barn. Men då man har en annan åsikt än vårdnadshavaren får man till svar: Det är jag som bestämmer. Jag är deras pappa. Punkt!

    Kan man inte leva som en familj där alla är lika viktiga, så skit i det.

  • Anonym (Typen)

    Jag förstår helt enkelt inte varför du stannar?

    Du kommer aldrig kunna förändra honom. Det finns inget du kan göra för att det ska bli bättre. Lämna honom snabbt för allas skull och lev lyckligt istället. Livet är för kort för att nöja sig med dåliga relationer.

  • Anonym (Typen)
    Anonym (Star2) skrev 2021-09-09 10:43:49 följande:

    Jag vet!! Jag försöker få honom att tänka tillbaka när han sa till mig ifrån början att barnen aldrig mer ska få förstöra ett förhållande igen för honom och därför vill han ha hjälp med råd om uppfostran! Han var helt förstörd efter att senaste tjejen lämnat honom pga barnen och därför ville han aldrig göra om samma misstag igen.

    Men nu har han glömt det och tycker bara att jag är jävulen. Men antar att han kommer att ångra sig när det redan är för sent, liksom han gjorde med exet.


    Du ser, trots tidigare förhållanden med samma problem så kan han inte låta en kvinna bli delaktig i familjen. Och du kommer inte vara den kvinna som plötsligt får honom att ändra på sig. Tyvärr!
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!