DNA-test som adopterad - rätt eller fel

Jag är adopterad från Ryssland på slutet av 90 talet. Jag adopterades inte själv dock utan hade en-ex tvilling - vi adopterades tillsammans. Jag förstår att du kan känna dig ensam - bortvald. Det är bara naturligt av adoptivbarn att vilja veta sitt förflutna - vart man kommer ifrån. Även om svaret kan vara obehagligt så är sanningen alltid bäst serverad framför luddiga lögner. Det finns inget rätt eller fel här, det avgör du själv. Jag personligen fick en sån pass bra anknytning till mina adoptivföräldrar(har alltid vetat om att ja kommit från Ryssland). Att behovet inte gjort sig påmind förräns i vuxen ålder. Jag har gjort ett sånt där ancestry test & vet mer eller mindre om flertalet syskon i "hemlandet". Som adopterad kan man enkelt känna sig rotlös - malplacerad. Detta orsakade problem för mig, inte minst när det kommer till kärleksrelationer. Gamla flammor finns fortfarande i minnet & det är svårt att bryta det emotionella bandet. Jag hade en stor kärlek under gymnasieåren som slutade i pannkaka. Jag insåg inte vilket svin jag hade att göra med & tillät mig själv att bli trampad på. Så, för att avrunda här är lite tips. En adopterad till en annan.

Bolla dessa tankar med en psykolog

Kartlägg dina inre behov & vart de kommer ifrån

Agera

Vi har bara ett liv & du vill inte ligga där på dödsbädden utan en full kännedom om din historia.

Våga be om hjälp.

Gör testet! Det skadar väl inte?

Mycket kärlek

Vlad