Jag vill jättegärna leva. Men vill verkligen inte jobba en enda minut till. Mitt arbete är hyfsat stimulerande och jag är bra på det jag gör. Men min själ kvävs mån- fre mån- fre år ut och år in.
Fångad, tvingad.
Jag vill vara fri.
Forstår mig inte på folk som säger att de skulle fortsätta jobba som vanligt, möjligtvis gå ned i tid om de blev ekonomiskt oberoende. När måndagen kommer gör det fan ont.
Jag lever för semester och helger?
Lite märklig slutsats ändå väl?
Jag har ett jobb där jag gör skillnad varje dag, för andra människor. Jag känner att det jag gör verkligen betyder något, jag påverkar resten av de här människornas liv. Det ger mig näring och jag känner också hur jag själv tvingas att läsa på, fortbilda mig och utvecklas hela tiden, för att kunna göra mitt jobb på ett bra sätt, vilket ger mig vinster även personligen, och inte bara för jobbets skull.
Jag drömmer som många andra om den där stora pengavinsten men ja, jag är en av dem som inte skulle släppa jobbet helt även om jag vore ekonomiskt oberoende. Jag skulle jobba ca 50% och se till att styra mer över när jag lägger den arbetstiden, mot nu när jag arbetar 100%.
Eftersom man behöver pengar för att klara sig så är mitt tips till er som inte tycker ert jobb är kul och att ni mest dör inbords, att faktiskt planera för en förändring. Har man tex råd att jobba 80% och få en dag ledig i veckan så kan det vara en start? Se hur det känns, börja fundera på om man ska hitta ett mer stimulerande jobb osv.
Förutom det jobb jag har på heltid så driver jag en del små projekt på min fritid som ibland ger mig lite pengar. Om jag jobbade mindre skulle jag nog satsa mer på ett av de projekten och se om det bar sig.
Jag har haft perioder då jag inte arbetat heltid och man orkar verkligen mycket mer då så för er som är trötta och deppiga - går ner i tid.
Du är fördomsfull och har absolut ingen aning om varför någon gör så. Det är andra saker än pengar som driver dem. Att utveckla och utvecklad på jobbet är fullt möjligt.
De är nöjdare än de i tråden iaf, som verkligen borde starta en förändring av sina arbetsliv.
Ah, är det därför du är så jävla sur jämt när du skriver här? Brukar hålla med dig i sak oftast men sättet du skriver på får mig alltid tänka att du är fruktansvärt bitter och less på livet i varenda kommentar du gör.
Vissa i den här tråden har helt klart kommit för högt upp i Maslows pyramid. Hur f-n kan man vara så trött, oengagerad och ointresserad av att utvecklas som människa?
Som någon annan skrev, om ni var tvungna att hitta tak över huvudet och mat för dagen skulle det nog bli annat ljud i skällan.
Du nej. Andra söker annat i sitt arbetsliv.
Som någon säger, andra söker annat i sitt arbete. Att du ser ditt jobb bara för att få mat och tak över huvudet betyder ju inte att andra ser det så. Men du kanske ser dig själv som förmer än andra? Varför ser du ditt arbete som ett fängelse månd-fredag? Hur kommer du överens med dina kollegor? Dom med dig? Hur länge har du varit på arbetsplatsen och på andra dessförinnan? Finns det händelser där du själv faktiskt är ansvarig för saker som gör att du sen känner dig ofri och då genast vill därifrån?
Du heter Drottningen 1970 och skriver att du tycker att folk "rent generellt ofta är rätt korkade och mitt behov av att få visa att jag tycker så, får jag utlopp för här på FL." Du själv då? Är du felfri och perfekt drottning som alla andra ska se upp till och serva? Dina arbetskamrater kanske är trötta på en "drottning 1970" och därför får du panik och vill därifrån och du känner dig ofri måndag-fredag?
Mitt tips är även att prata med den eller dem som du upplever som generellt korkade IRL. För säkert ingår där även arbetskamrater och vänner som du tillskriver som korkade när dom inte hör Bara genom att prata öga mot öga kan du även ändra på dig själv.
Som någon säger, andra söker annat i sitt arbete. Att du ser ditt jobb bara för att få mat och tak över huvudet betyder ju inte att andra ser det så. Men du kanske ser dig själv som förmer än andra? Varför ser du ditt arbete som ett fängelse månd-fredag? Hur kommer du överens med dina kollegor? Dom med dig? Hur länge har du varit på arbetsplatsen och på andra dessförinnan? Finns det händelser där du själv faktiskt är ansvarig för saker som gör att du sen känner dig ofri och då genast vill därifrån?
Du heter Drottningen 1970 och skriver att du tycker att folk "rent generellt ofta är rätt korkade och mitt behov av att få visa att jag tycker så, får jag utlopp för här på FL." Du själv då? Är du felfri och perfekt drottning som alla andra ska se upp till och serva? Dina arbetskamrater kanske är trötta på en "drottning 1970" och därför får du panik och vill därifrån och du känner dig ofri måndag-fredag?
Mitt tips är även att prata med den eller dem som du upplever som generellt korkade IRL. För säkert ingår där även arbetskamrater och vänner som du tillskriver som korkade när dom inte hör Bara genom att prata öga mot öga kan du även ändra på dig själv.
Jag känner mig noll provocerad av att du inte vill jobba. Jag blir definitivt provocerad av lata människor som lever på bidrag och gnäller.
Men folk får känna vad de vill inför att jobba. Bryr mig inte. För de flesta av oss tar jobbet upp en stor del av vårt liv. Då är det ett privilegium att gilla det.
Om man inte jobbar så är man heller aldrig fri.
Ja, om arbete.
Kan ju disponera dagen som jag vill så länge jag åstadkommer förväntade resultat.
Icke desto mindre så är det skillnad på arbetstid och fritid. Om man aldrig arbetar så är 100% fritid det nya normala. Så hur tar man ledigt från sin fritid menar du? Jag menar att om man inte jobbar så får man aldrig uppleva frihetskänslan när man går över till ledighet. Jag älskar att åstadkomma saker. Rentav njuter jag av att fundera på vad jag åstadkommit när ledigheten infaller. Den känslan kan man aldrig få om man inte jobbar.
Haha, jag skulle då aldrig anställa en person som inte vill leverera resultat eller ens prestera.
Nä du har fel. Fredagsölen smakar så sjukt mycket bättre efter lite hårt arbete!
Att bara "vara ledig" är i längden skit-tråkigt. När det hänt mig har jag inom kort börjat jobba åt mig själv.
Varför gör inte Klarnas grundare en exit? Vad tror du?
Nej det är så mycket mer än så men jag ger faktiskt upp här och nu,