Bävar redan familjemiddagar

Jag är inte ett dugg intresserad av att fira jul med hans föräldrar, eller påsk och dylikt. Men jag vill inte stå i vägen för min man och framtida barn. Jag vill ju inte heller visa mina framtida barn att jag inte tycker om deras farfar för det angår inte dom. Dom ska få tycka vad dom själva vill.

Min sambo har försökt sätta ner foten, ganska rejält. Speciellt nu efter senaste övertrampet av hans pappa. Men det är aldrig någon som satt ner foten tidigare för min svärfar så han hotade då istället med att säga upp kontakten om han inte fick som han ville och slängde på luren i örat på min sambo. 

Som han ville = starta projekt hemma hos oss fast vi sagt nej.

Han har, i korta drag, gått från att skällt på oss och att dethär är det sämsta husköpet någonsin till att vi har köpt hans drömhus och han vill vara här varje dag och bestämma hur saker ska se ut, hur det ska renoveras, hur det ska möbleras, vad som ska inhandlas, vilka vänner jag får ta hit och inte etc. Behandlar oss som omyndiga 2-åringar i princip. 

Det finns så många stories som sagt, en del saker han sagt som är så absurda så man kan tro det är en tecknad film man är med i.

I Augustimånad kanske jag hade 8 dagar totalt där jag inte träffade mina svärföräldrar. Annars såg jag dom varje dag, och på helgerna var det i 13 timmar både lördagar och söndagar. (Jag är dessutom gravid i vecka 30). 

Jag har också en sådan person i släkten, och jag tänkte ungefär likadant. Tänkte att barnen skulle få bilda sig en egen uppfattning. Jag upptäckte efter ett tag ett det blev helt fel. En 3-åring som blir mobbad av en vuxen kan inte försvara sig. Jag kunde inte bara backa och låta barnen klara sig själva mot en vuxen som sade "Är du helt korkad? Fattar du inte ens hur man hyvlar ost?" t ex. Det var liksom kritik och hånfulla kommentarer.

Jag gjorde så att jag aldrig lämnade barnen ensamma med den här personen. Bara att bita i hop och stå ut själv när kommentarerna kom. Jag sade också till barnen att de fick tycka om personen hur mycket de ville, men att jag inte tyckte om när h*n sade saker som gjorde andra ledsna.

Det blir samma sak som med religion. Jag ville att mina barn skulle få välja att tro eller inte tro och också kunna välja vilken religion de ville, men det är något de kan göra när de är större. Inte när de är småbarn! Medan de är små är det mitt ansvar att skydda dem mot sekter och fanatiska ateister - och mot elaka översittare i släkten!

Min sambo har försökt sätta ner foten, ganska rejält. Speciellt nu efter senaste övertrampet av hans pappa. Men det är aldrig någon som satt ner foten tidigare för min svärfar så han hotade då istället med att säga upp kontakten om han inte fick som han ville och slängde på luren i örat på min sambo. 

Som han ville = starta projekt hemma hos oss fast vi sagt nej.

Han har, i korta drag, gått från att skällt på oss och att dethär är det sämsta husköpet någonsin till att vi har köpt hans drömhus och han vill vara här varje dag och bestämma hur saker ska se ut, hur det ska renoveras, hur det ska möbleras, vad som ska inhandlas, vilka vänner jag får ta hit och inte etc. Behandlar oss som omyndiga 2-åringar i princip. 

Det finns så många stories som sagt, en del saker han sagt som är så absurda så man kan tro det är en tecknad film man är med i.

I Augustimånad kanske jag hade 8 dagar totalt där jag inte träffade mina svärföräldrar. Annars såg jag dom varje dag, och på helgerna var det i 13 timmar både lördagar och söndagar. (Jag är dessutom gravid i vecka 30). 

 

Han har, i korta drag, gått från att skällt på oss och att dethär är det sämsta husköpet någonsin till att vi har köpt hans drömhus och han vill vara här varje dag och bestämma hur saker ska se ut, hur det ska renoveras, hur det ska möbleras, vad som ska inhandlas, vilka vänner jag får ta hit och inte etc. Behandlar oss som omyndiga 2-åringar i princip. 

 

Han har, i korta drag, gått från att skällt på oss och att dethär är det sämsta husköpet någonsin till att vi har köpt hans drömhus och han vill vara här varje dag och bestämma hur saker ska se ut, hur det ska renoveras, hur det ska möbleras, vad som ska inhandlas, vilka vänner jag får ta hit och inte etc. Behandlar oss som omyndiga 2-åringar i princip. 

Min sambo har försökt sätta ner foten, ganska rejält. Speciellt nu efter senaste övertrampet av hans pappa. Men det är aldrig någon som satt ner foten tidigare för min svärfar så han hotade då istället med att säga upp kontakten om han inte fick som han ville och slängde på luren i örat på min sambo. 

Som han ville = starta projekt hemma hos oss fast vi sagt nej.

Han har, i korta drag, gått från att skällt på oss och att dethär är det sämsta husköpet någonsin till att vi har köpt hans drömhus och han vill vara här varje dag och bestämma hur saker ska se ut, hur det ska renoveras, hur det ska möbleras, vad som ska inhandlas, vilka vänner jag får ta hit och inte etc. Behandlar oss som omyndiga 2-åringar i princip. 

Det finns så många stories som sagt, en del saker han sagt som är så absurda så man kan tro det är en tecknad film man är med i.

I Augustimånad kanske jag hade 8 dagar totalt där jag inte träffade mina svärföräldrar. Annars såg jag dom varje dag, och på helgerna var det i 13 timmar både lördagar och söndagar. (Jag är dessutom gravid i vecka 30). 

Du och sambon måste prata ihop er om en gemensam strategi.
Kanske kan han träffa sin familj utan dig till att börja med?
När pappan börjar härja kan ni ha några förberedda fraser som ni tar till.

- Jaha, du tycker så. Men nu är ju det här VÅRT hus, du har ett eget boende att fixa med.
- Jag hör vad du säger men jag uppskattar inte att bli kallad [vad det nu är]. Tycker du att jag är [vad han nu säger] så ska vi nog inte umgås mer idag.

13 timmar varje lördag och söndag??? Nä minsann, det hade jag inte gått med på. Det är inte normalt på en endaste fläck att träffa föräldrar tretton timmar om dan. Varför vill din sambo det?