BF juni 2022

Idag har jag äntligen varit på KUB och fått se att allt ser bra ut. Vilken otrolig lättnad jag kände. Jag grät av lycka och det var så vackert att se den lilla bebisen sparka, vifta på armarna och rulla runt där inne. Så konstigt att man inte känner av rörelserna såsom den håller på!  En stund höll den på att klättra på "väggen" av fostersäcken som en akrobat, och både jag och barnmorskan brast ut i skratt.

Så trots mina blödningar har allt utvecklats precis som det ska och de kan fortfarande inte hitta någon orsak till blödningarna. Om det är någon som är i samma båt och oroar sig över sina blödningar, så ge inte upp hoppet! Det finns absolut möjlighet att det inte är någon fara alls.

Nu har jag inte nästa ultraljud förrän 31 januari, och jag hoppas att jag kan hålla mig lugn till dess, men om jag känner mig själv så kommer jag säkert få för mig en massa saker om någon vecka igen.. 

Hej alla

Under veckan var jag med om en extremt traumatisk dag, vattnet gick och fick föda ut ett avlidet barn. 

Hoppas det går bra för er andra, har inga ord eller känslor just nu. Andra missfallet på kort tid och såg så otroligt fram emot det här efterlängtade lilla barnet 

//

Ni som är gravida och ni som är beräknad Juni månad 2022 hade ni samlag i september månad då eran graviditet skedde i?

Nu kommer konstiga tankar här men rul måste väl vara pålitligt om bm säger kön? Maken såg inte en snopp jag gjorde ju det själv, ingen pung dock. Barnmorskan kollade väldigt snabbt för låg efter tror jag i tiden och sa ja det ser ut som en pojke. Visade inget utan kollade snabbt. Visst jag önskar flicka men inte bara det vill ju vara säker och bearbeta liksom. :) jag har börjat acceptera att det blir en pojke men så frågade äldsta sonen hur vi säkra vi är och så googlade jag. Tycker fortfarande ser ut som en snopp men är inte helt säker.

Tänker inte det är sannolikt och fel är säkert en pojke men hon svarade otydligt och kollade snabbt mest det. Med andra sonen svarade bm att hon är säker på att det är en pojke och kollade mer noggrant. Var bara lite annorlunda upplevelse. Gjorde rul vecka 18+1. Funderar på att göra ett till för att få det bekräftat. :)

Åh så häftigt! Jag sitter och känner efter jämt för att se om jag kan känna något på utsidan, men det är ju inte så sannolikt när man inte ens är säker på att man känner något på insidan, haha. Klämde lite på bröstet igår också, men ingen vätska. Jag kanske är lite otålig då jag bara är i början av v18. Jag vill bara ha något slags tecken på att allt är som det ska!

Jag har aldrig läckt vätska från brösten förrän efter förlossningen någon av mina 3 graviditeter. Så det säger egentligen inte så mycket. Tredje nu men dom två första ammade jag. Så att slippa läcka mjölk redan nu ser jag som något positivt.

Vad det gäller sparkar på utsidan är det så svårt att veta. Jag lägger handen på och känner men det är ju så svårt att veta om det man känner är på utsidan eller inuti haha.

Åh jag är så frustrerad och otålig!
Har mitt RUL imorgon, är då v 19+5 så de har verkligen bokat in det i sista stund. Min man har blivit förkyld, testade sig igår. Jag känner ingenting och jobbar som vanligt, men är så rädd att vi antingen ska få ett positivt svar till imorgon eller att jag ska vakna med symtom. Vi har gjort vårt bästa för att hålla avstånd hemma, men jag har ju förmodligen redan blivit smittad. Jag är bara så arg på MVC att de inte bokade in mig med lite mer marginal, hade jag haft mitt RUL förra veckan hade till och med min man kunnat vara med. Nu är jag bara tacksam om det blir av över huvud taget.
Den här graviditeten har varit fylld av problem. Eller inte egentligen graviditeten, men jag har varit väldigt otursdrabbad. Bröt ju armen i första trimestern och fick opereras och klara mig på lite alvedon, har mått väldigt illa och varit trött och samtidigt haft flera viktiga saker inbokade som jag har varit tvungen att kämpa på med och nu kanske vi har Covid i familjen lagom till mitt RUL.
Ville bara klaga lite. Allt kommer lösa sig på ett eller annat sätt.

Jag verkar ha dragit på mig någon maginfluensa eller liknande och har mått så fruktansvärt dåligt sen igår förmiddag. Kan inte äta och knappt dricka, och jag är så orolig på att lillan inte får tillräckligt med näring. Har superont i magen (högt upp, inte där graviditeten sitter). Har kräkts hela natten och kräks varje gång jag försöker få i mig något men jag tvingar i mig vatten ändå. Pratade med barnmorskan som rekommenderar att jag avvaktar och kontaktar sjukvården om jag inte skulle få behålla någon vätska alls. 

Någon annan som varit magsjuk under graviditeten och har erfarenheter att dela?

En liten fråga. Jag jobbar som sjuksköterska och har nu sen v 20 börjat jobba administrativt och utan patientkontakt. Pga Covid-19 men också pga min foglossning. Allt har flutit på fint tills idag... För första gången på länge så var jag med på APT (jobbar sällan de dagarna och undviker oftast större samlingar) men idag var jag med då jag hade en del att informera om. Därför satte jag mig långt ifrån alla andra i andra delen av det stora rummet med flera meter tillgodo. Helt plötsligt började jag få frågor/kommentarer från en av mina kollegor om att det är så konstigt att jag kan träffa personal men inte patienter. Påtalade att jag satt med stort avstånd och att det heller inte enbart var covid som är orsaken till att jag arbetar administrativt. Fick då fler frågor från andra kollegor om vad som egentligen kan hända om jag skulle få Corona och fick frågor om hur många sprutor jag tagit osv... Kände mig väldigt utsatt och ifrågasatt. Det förvånade mig mycket då jag har fantastiska kollegor som gör jobbet så lätt att gå till men det här kändes annorlunda. Någon mer som upplevt nåt liknande? Vad kan det vara som är så provocerande med detta? Är knappast något nytt med Covid och vi har dessutom haft en gravid kollega tidigare under pandemin...